Rad Rogers

Av i i Recensioner, 4 Mer

Rad Rodgers

Rad Rogers välkomnar dig tillbaka till 90-talets plattformshoppande värld. Detta i ett modernt spel som doftar svunna tider.

Om jag hade fått välja ett årtionde att spendera resten av mina dagar i så hade jag utan tvekan valt 90-talet. Jag skulle nog personligen säga att jag hyser en skrämmande stor kärlek till den eran och allt som hör till. Grym musik, fantastiska leksaker och framförallt underbara spel. Många speltitlar från den tiden spelas fortfarande väldigt aktivt och i dagens teknikbaserade värld så är det simplare än någonsin att kunna spela sina favoriter från förr. Rad Rogers är ett spel som på pappret påstår sig vara allt som 90-talsfantast önskar sig. Detta gjorde mig såklart väldigt nyfiken och jag förberedde mig på en härlig nostalgiresa. Resan blev dock lite skumpigare än vad jag hade hoppats på.

Rad Rogers är ett Kickstarterprojekt som lyckats relativt väl och handlar om pojken Rad som, istället för att gå och lägga sig när hans mamma säger det hellre vill spela hela natten. Redan i introsekvensen börjar spelet plinka på nostalgisträngarna. Rad sitter på golvet med ljuset från teven som lyser upp hans rum. Hur många gånger har man inte varit i den sitsen själv liksom? Man har suttit där och drömt om att få vara en del av spelet man spelar. Just detta händer vår huvudkaraktär och tillsammans med hans extremt irriterande spelkonsol Dusty så tar de sig an en plattformsvärld och dess monster. Än så länge är det guld och gröna skogar i mitt huvud.

Rad är en smidig kille som hoppar dit man vill och hans sätt att hantera stora vapen är skrämmande pricksäkert. En viktig aspekt i ett plattformsspel är såklart att kontrollen ska fungera utan problem och det gör den oftast i Rad Rogers. Det finns vissa partier där hoppen känns något korta och man förlorar liv i onödan men överlag fungerar den som man förväntar sig. Du siktar med hjälp av högerspaken och spelet känns som en blandning av Probotector och valfritt plattformsspel där det gäller att träffa rätt i både hopp och med vapen.

Spelet är skapat i Unreal Engine 4 vilket gör att det är väldigt vackert att titta på. Både världen och karaktärer ser väldigt bra ut. Ett problem med den här sortens detaljerade grafik och plattformshoppande är att det är väldigt lätt att missa vart man ska ta vägen. Flera gånger har jag sprungit runt på banorna utan att hitta rätt för att sedan upptäcka en avsats eller någonting att klättra på. Allt smälter ihop vilket gör att det ser fint ut men det är inte så praktiskt ur rent gameplayperspektiv. Jag vill dock slå ett slag för spelets fotoläge som gör att man kan zooma in och ut samt rotera kameran för att få väldigt snygga bilder. Sånt imponerar alltid på mig och man inser också att bakgrunderna inte bara är kulisser utan uppbyggda i flera olika lager.

Okej, så gameplay och utseende är helt klart godkänt. Det finns dock saker som gör att Rad Rogers inte faller mig alls i smaken och den största anledningen är faktiskt 90-talsvinkeln. Spelet bokstavligen spyr ut referenser utan eftertanke vilket känns påklistrat. När Rad för hundrade gången  drar en Sonicreferens eller den otroligt irriterande spelkonsolen Dusty raspigt påpekar att du ska undvika fienderna istället för att hoppa rakt in i dem. Vi har referenser från Ghostbusters, He-Man och allt annat som någonsin kan kopplas till 90-talet. Problemet är att det inte är gjort på ett snyggt och subtilt sätt utan allt kastas på dig som spelar i tron om att det skall räcka för att få en nostagikick. Som när man springer förbi en checkpoint och ljudet av en diskett som laddas spelas upp, det är roligt de första gångerna men spelar snabbt ut sin rätt.

Spelets karaktärer och manus är också taskigt ihopslängda klyschor av vad barn och ungdomar gillade på den tiden. Ord som radical används flitigt och både Rad och Dusty upplevs som dryga slynglar som svär konstant och är otrevliga. När man besöker någon av spelets bikaraktärer kan man förvänta sig meningar som påpekar att den diamant du just har fått behöver tvättas för att den har befunnit sig i ett rektum och luktar avföring. Den är den nivån av humor vi får och den kladdar ner ett annars helt okej spel. Sen tycker spelets banuppbyggnad är lite tråkig och jakten på fyra pusselbitar på varje värld blir snabbt trist eftersom banorna är ganska långa och svåra. Spelar man på normalläget så har man begränsat med liv och förlorar man dem är det tillbaka till början av banan. Detta är i sig inget dåligt men det blir irriterande när man i slutet på en bana stöter på något som kan ta död på mig inom några sekunder utan förvarning. Spelet hade mått bra av kortare men mer intensiva banor för att behålla tempo, samt en karta.

Rad Rogers faller tyvärr på den grej som skulle vara dess styrka. Att kasta in en massa referenser och tro att vi spelare ska dra på smilbanden är att underskatta oss som växte upp på 90-talet. Det krävs faktiskt mer än så för att få oss varma i hjärtat. Det måste göras med kärlek och den känslan får jag inte. Det funkar rent spelmässigt och det ser fint ut men det räcker tyvärr inte för att jag skall kunna rekommendera en genomspelning.

Det Bra

  • Väldigt snyggt
  • Bra fotoläge
  • Okej gameplay

Det Dåliga

  • Avföringshumor
  • Långa banor
  • Påklistrade referenser
5

Skriven av: Roger Nilsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nu kan du spela igenom de båda The Incredible-filmerna tack vare att de danska plastbitarna återigen fått liv av TT… https://t.co/XqmYU1qRKB
Är det inte lite bökigt att som en liten skalbagge rulla runt på en stor kula? Jo, men det är nödvändigt om man ham… https://t.co/nOCcW3eHFP
Med aktiv brusreducering och tre mikrofoner är Jabra Elite 65e ett riktigt bra val för den som behöver ett headset… https://t.co/PYc5Ao8ZJG