Vad passar bättre i höstrusket än ett regnfyllt spel med dyster musik? Sannie har hjälpt två barn fly, inte bara undan regnet utan även värre saker.

Rain är ett kort men charmigt PS3-exklusivt spel som nyligen (2/10 2013) släppts på Playstation Network. Spelet utspelar sig i en näst intill sagolik stad där regnet aldrig slutar falla och där mörkret verkar ha tagit över.

Storyn kretsar kring två små barn som är osynliga, vars gestalter svagt kan tydas i stadens konstanta skyfall. De två barnen, som är en flicka och en pojke, är jagade av olika former och figurer som symboliserar det mörker staden är omgiven av. Barnen får under spelets gång göra allt de kan för att hålla sig gömda, vilket inte är så lätt i allt det regn som konstant faller.

Jakten på de två barnen inleds i ett lugnt och stillsamt tempo men trappas sakteligen upp i takt med att man som spelare får lära sig hur man bäst håller sig undan mörkret. Utmaningen i spelet är själva problemlösandet som ligger i att så ofta som möjligt hålla sig osynlig och därmed borta från såväl mörkret som det regn som plågar staden. Man får sakta men säkert ett hum om hur man som spelare bör förhålla sig. Trots att spelet inte bjuder på mycket mer än ett par textrader här och där som ledtråd på vad man ska göra eller vart man ska ta vägen, känner man sig ändå tydligt instruerad om vad man ska ta sig till i de olika knipor man hamnar i. Framförallt tackvare att flickan alltid springer ett par steg framför och på så vis avslöjar olika sätt att ta sig fram på.

Kontrollen är simpel och består bara av tre kommandon. Flickan följer man mer eller mindre bara efter och pojken styr man genom att använda styrspaken i kombination med en springknapp, en hoppknapp och en actionknapp. Tackvare detta enkla kontrollschema och den sakta men säkra inlärningsmetoden får man som spelare kanske lite väl gott om tid att insupa den dystra men samtidigt rofyllda miljö som spelet utspelar sig i. Det känns i vissa fall inte alls fel, men på andra ställen drar det ner tempot lite väl mycket.

Miljöer och omgivningar är i nästan alla sammanhang väldigt detaljrika och går designmässigt sett hand i hand med musiken. Musiken sätter tonen för den dysterhet som vilar över spelet och inger, trots barnens konstanta flykt från mörkret, någon form av mysig höstkänsla som man gärna vill ha mer av. Och även om känslan av att vara jagad med jämna mellanrum gör sig påmind, får man med lika jämna mellanrum nya chanser att lyssna på den närapå melankoliska musiken och drömma sig bort i höstmörkret.

Problemlösningen är dock i slutändan det spelet kretsar kring och svårigheten byggs tyvärr upp i ett väldigt saktfärdigt tempo som i vissa fall lämnar en del övrigt att önska. Rain är tyvärr ett lite för lätt spel och som inte heller kräver speciellt mycket tid, varken när det kommer till inlärning eller pussellösning, men inte heller när det kommer till ren speltid. Spelets kampanj/story är inte mycket längre än två timmar och erbjuder bara en eller max två genomspelningar. Den andra genomspelningen blir dock förmodligen bara av om man inte redan under första spelomgången samlat alla 24 samlarföremål.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga att Rain har potential, men att det i det långa loppet känns lite saktfärdigt och alldeles för kort. Man förväntar sig lite mer problemlösning, och kanske lite mer stress kring de partierna då man faktiskt är jagad. De fina höstlika miljöerna passar jättebra till den dystra musiken och väcker en del känslor, men blir i helhet tråkiga i längden.

Skriven av: Sannie Jönsson