Ratchet & Clank: Nexus

Av i i Recensioner, 2 Mer

Ratchet & Clank: Nexus

”Skönt att se er igen grabbar!”

Det är min första tanke när jag än en gång får se lombaxen Ratchet och hans trogna robotkompis Clank på min TV. Det var ett tag sedan vi sågs, på riktigt menar jag. Radarparet har varit ute på mindre lyckade uppdrag de senaste åren vilket har fått mig att se fram emot Nexus med skeptiska ögon. Dock så är denna senaste del en fortsättning på det suveräna Ratchet & Clank: A Crack In Time som släpptes 2009. Dessa spel är renodlade plattforms- och äventyrsspel vilket också är så som Ratchet & Clank ska spelas, enligt mig. På senare år har radarparet testat på genrerna tower defense och multiplayer till mycket varierat resultat. Därför är det skönt att se hjältarna på sin hemmaplan igen.

Spelet startar på en fängelsetransport mitt ute i rymden. Skeppet transporterar Vendra, en riktig superskurk som ska låsas in för gott. Självklart är det Ratchet och Clank som har fått äran att föra henne dit. Ratchet ser detta som ett lätt uppdrag och tar det hela med ro trots att han har blivit varnad att ens närma sig Vendra. Självklart går det mesta åt skogen då Vendras tvillingbror Neftin dyker upp och räddar sin syster samtidigt som dom passar på att spränga skeppet i småbitar. Ratchet och Clank kommer undan med nöd och näppe, men många av deras vänner blir kvar på skeppet. Det gillar naturligtvis inte våra hjältar och sätter av i full fart för att hämnas sina kompisar.

Redan i denna inledande del får jag chansen att lära mig kontrollen och se mig omkring lite på skeppet. Jag är inte direkt överväldigad över rymdskeppsmiljön och jag börjar genast gnälla för mig själv att rymdtemat är utdött sedan länge. Kontrollen sitter som gjuten och jag känner mig genast hemma. Har man aldrig spelat ett plattformsspel innan kan det ta en stund innan man hittar rätt knappar då de flesta mer eller mindre används. Dock är spelet väldigt pedagogiskt och låter dig alltid testa nya prylar innan det kastar ut dig på banan igen.

Efter denna inledning, som för övrigt är väldigt spännande, börjar vår jakt på Vendra och Neftin. Allt mitt gnäll om att rymdtema är utdött försvinner ögonblickligen när jag landar på den första av planeter som ska undersökas. Jag slås över hur vackert det är, hur färgerna gör mig alldeles varm i kroppen. Det är som att kliva in i valfri Pixarfilm, fast inte lika högupplöst. Jag kan säga att jag funderade allvarligt på varför det behövs en ny generation konsoler när spelen ser så här bra ut på dem nuvarande. Dock så drömmer jag om hur ett Ratchet & Clank kan se ut på dem kommande konsolerna.

Utvecklarna Insomniac har som signum att göra vapen så utflippade som möjligt. Vi har sett det i tidigare Ratchet & Clank-spel men också i deras andra Sony-exklusiva trilogi Resistance. En del av underhållningen är ju att själv köpa ett nytt vapen och ta reda på vad det gör så jag tänker inte avslöja allt för mycket om deras funktioner. Vapnen följer dock en standardmall så även om de ser annorlunda ut så är det egentligen ingen större skillnad från andra spel. Vi har pistoler, hagelbössor, krypskyttegevär och raketgevär maskerade till att se häftigare ut. Men det funkar för mig och balansen är bra mellan de olika vapnen, samt att de är underhållande att använda. Det behövs för att bataljerna med spelets fiender kan bli väldigt upprepande efter ett tag.

Bossarna är stora och snygga men erbjuder inte så mycket motstånd. Lite mindre bataljer och mer utforskande i nästa spel är välkommet. För utforskande blir det inte så mycket av här. Miljöerna är härliga att vandra runt i, men spelet är väldigt noga med att systematiskt leda mig i rätt riktning. Det är ett inslag jag dock gillar för som pappa till en treårig dotter som självklart får mycket av min tid så uppskattar jag spel som hela tiden förklarar vad nästa steg är. Sen finns det små sidouppdrag här och var som är trevligt att lägga tid på, om man har den. Jag vill också slå ett slag för hur man uppgraderar sina vapen i spelet. För varje fiende du förgör eller låda du förstör så får du bultar som används för att köpa sig nya vapen och rustningar. Din utrustning kan du sedan uppgradera genom att samla på dig kristaller. Du placerar sedan ut kristallerna i ett rutbaserat system beroende på vad du vill förbättra på vapnet. Ett smidigt och bra system.

En annan sak som jag alltid uppskattat med Ratchet & Clank är dialogen och humorn mellan de härliga karaktärerna i spelen. Jag nämnde Pixars filmer innan och dialogerna i detta spel skulle lätt kunna platsa i något av deras verk. Jag har spelat spelet med både svenska och engelska dialoger och båda funkar lika bra, även om jag alltid föredrar de engelska röstskådespelarna. Positivt är ju att spelet har tillgång till både svenska och engelska röster för detta är ett spel som passar både en gammal räv som mig själv och de yngre generationerna. En del pussel kan dock vara lite knepiga för de allra yngsta så spela gärna tillsammans.

Angående pussellösningen så är den stora grejen gravitationslek i detta spel. De flesta pussel går ut på att, med hjälp av en gravitationsstråle som kopplas mellan två punkter, ta sig vidare över stup och andra otrevligheter. Jag får väldiga vibbar från spelet Portal som just använde sig av denna pusselteknik. Ett plus är pusselbanorna där man får spela som Clank. På dem ska man guida Clank genom en sidoscrollad bana med hjälp av högra styrspaken. Beroende av vilket håll du för styrspaken så ändras gravitationen åt motsvarande håll, vilket innebär att man måste lösa pussel genom att springa både på väggar och i tak. Mycket roligt och bra omväxling. Med jämna mellanrum hittar man också hjälpmedel som till exempel svävarskor och änterhake vilket hela tiden utvecklar pussellösningen och gör att man inte hinner tröttna på ett visst moment.

Storyn har sina tvistar och över lag finner jag den spännande, om än väldigt klassisk. Fokuset på hämnd tas bort ganska snabbt då man får reda på att tvillingarna har ett hemligt projekt på gång som så klart innebär att galaxen är körd. Man får återse ett par gamla vänner under spelets gång och allt vävs ihop på ett bra sätt. Spelet tog mig mellan 5-6 timmar att klara av och det är en alldeles utmärkt längd på ett spel av den här typen. Speciellt eftersom utvecklarna inte gör så mycket nytt med serien utan fortsätter på samma linje. Det finns även lite omspelsvärde om man vill låsa upp konceptbilder och fusk. Jag råkade ut för en bugg (på sista bossen av alla ställen) vilket gjorde att jag fastnade i oändligheten någonstans och inte kunde röra mig. När jag startade om så hade mina svävarskor försvunnit ur mitt förråd på något märkligt sätt vilket innebar att jag inte kunde ta mig till sista bossen igen. Jag provade att starta om systemet och spelet, men det hjälpte inte och jag började få panik. Jag löste det genom att åka tillbaka till planeten där jag först hittade dem, och då plötsligt dök dem upp igen. Jag som är en relativt erfaren spelare lyckades lista ut detta men frågan är hur mindre rutinerade spelare hade agerat och reagerat. En tråkig bugg i ett annars väldigt välgjort spel.

En eloge till Insomniac som lyckats få Ratchet & Clank att kännas pigga och aktuella igen trots att det inte finns så mycket nytt under skalet. Men det funkar ju för Call of Duty så varför skulle det inte funka här?

Det Bra

  • Väldigt vackert
  • Humorn
  • Vapenarsenalen

Det Dåliga

  • För många strider
  • Oengagerande bossfajter
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN