Resident Evil HD Remaster

Av i i Recensioner, 4 Mer

Resident Evil HD Remaster

Nu är det än en gång tid att sätta på sig blöjan som en säkerhet om man kissar på sig av rädsla. Resident Evil är tillbaka i en omarbetad version och spelet håller än enligt Roger.

1996 klev jag som nervös fjortonåring in i den lokala leksaksaffären i jakt på det coola spelet med zombier som speltidningarna skrivit så mycket om. På den tiden var internet en lyx och man fick som tonåring förlita sig på de bilder som tidningarna valde att visa. Jag och min bästa kompis Rickard hade stirrat oss blinda på dessa bilder och detta var också anledningen till att han följde med mig till leksaksaffären den lunchrasten för 19 år sedan. Snabbt hittade vi spelet i hyllan och jag stapplade fram till kassan med pengarna redo. Anledningen till detta stapplande var att spelet hade en rekommenderad 15-åldersgräns. Tanten tittade lite misstänksamt på mig i kassan och frågade vilket år jag var född. Utan att tänka så svarade jag 1983 men kom snabbt på att jag hoppat ett år fram istället för bak och ändrade till 1981.

Fem minuter senare satt jag och Rickard hemma i min soffa och höll på att skrämmas ihjäl när de första hundarna dök in genom fönsterrutan i den läskiga herrgården. Vi ”missade” resten av den skoldagen och Resident Evil hade redan då etsat sig fast som ett av de starkaste spelminnena som jag någonsin upplevt fram till idag.

Resident Evil är nog det spel som de flesta spelare i min ålder klassar som det första riktiga skräckspelet. Innan dess hade vi sällan känt sådan ångest och rädsla över att starta ett spel och alla minns nog de ljuva tonerna som spelades när man äntligen hittade ett ”spararrum”. Serien håller som bekant igång än idag och efter ett par tveksamma titlar så känns det som att Capcom börjat hitta tillbaka till rötterna i och med Resident Evil Revelations som släpptes för ett par år sedan. Uppföljaren till det kommer nu i februari.

2002 släpptes en remake på det första spelet och det är denna version som utvecklarna har utgått ifrån när de nu ännu en gång släpper denna klassiker. Med högre upplösning, nya karaktärsmodeller och dynamiska ljuseffekter så är det en fröjd att än en gång besöka ondskan som bor i herrgården.

Insatsstyrkan S.T.A.R.S. får i uppdrag att undersöka och leta reda på en annan grupp som försvunnit i Racoon City’s skogar. Väl där hittar de en störtad helikopter och döda personer ur gruppen. De verkar ha attackerats av någonting. Några sekunder senare jagas hela insatsstyrkan av monsterhundar och tvingas ta skydd inuti en stor herrgård. De kan inte gå ut igen och tvingas därför att undersöka denna ondskans boning i hopp om att kunna rädda sig själva. Men denna herrgård verkar vara en stor anledning till att både djur och människor förvandlats till zombier.

Det är med stor glädje som jag för tjugoelfte gången undersöker varje rum och vrå i Resident Evil. Det känns lite som att komma hem, fast det kanske låter lite dumt då hela stället är som dödens väntrum. Fast stämningen och musiken får mig att må riktigt bra och jag är så glad att spelet än idag står på egna ben. Visst känns pusslen otroligt långsökta och faktum är att dessa utformats som den enda möjligheten att ta sig vidare i spelet. Dina framsteg baseras hela tiden på vilka pussel du lyckas lösa och det blir en hel del springa fram och tillbaka genom de ödsliga korridorerna. Men trots att du sprungit genom samma korridor otaligt många gånger så har du alltid hjärtat i halsgropen då spelet då och då bestämmer sig för att ändra spelreglerna och slänga i något helt nytt genom en vägg eller ruta. Och känslan när du äntligen hittar just nyckeln som tar dig vidare till en helt annan del av byggnaden är faktiskt rätt svårslagen. Mycket av rädslan kommer när du väljer att gå in genom en dörr, då kommer en kort sekvens där du får se dörren sakta öppnas och du vet aldrig vad som väntar där. Detta gör mig lika nervös idag som det gjorde för snart tjugo år sedan.

En av sakerna som kändes väldigt unikt med spelet var möjligheten att välja karaktär i början. Berättelsen förändrades beroende på vilken du valde och vissa sekvenser fick man bara uppleva om man uppfyllde specifika delmål. Detta gjorde att omspelningsvärdet var otroligt bra.

Utvecklarna har gjort ett riktigt bra jobb med att få spelet att kännas fräscht rent utseendemässigt. Karaktärsmodellerna har piffats upp och det går till och med att välja modeller från senare delar av serien. Spelets miljöer har också fått sig en uppdatering men det märks ibland att det är ett spel från den äldre generationens konsoler. Det är fortfarande riktigt stämningsfullt och de nya ljuseffekterna gör mycket för helheten. Musiken är lika bra och stämningsfull som den alltid har varit. Vassa stråkar som gnäller precis sådär läskigt och en djup cello som tar fram mörkret i musiken. Grafik och ljud har ett otroligt bra samspel i Resident Evil.

En sak irriterar faktiskt lika mycket nu som då. Kontrollen har i och för sig förbättrats avsevärt, även fast man kan välja att spela med den gamla kontrollmetoden. Det som däremot går mig på nerverna ibland är när man rör sig in och ut ur en kameravinkel. Då spelet har fasta kameravinklar gör detta att man ofta styr åt ett håll när man går ur en vinkel och ofta börjar styra åt ett annat håll när man går in i en ny vinkel. Detta lurar hjärnan och det slutar med att jag springer in och ut ur samma vinklar en massa gånger innan hjärnan kopplar. Det är inte optimalt när man blir jagad av en massa zombier. Sen gillar jag inte de nya rösterna men det har mer med nostalgi att göra än just kvaliteten av att leverera de ostiga replikerna.

Det har varit en härlig nostalgitripp att få spela Resident Evil ännu en gång. För mig som spelat alla delar ur serien och kan historien utan och innan så är detta något av det bästa man kan spela i survival horror-genren. För nya spelare som vant sig vid lite nyare spel så tror jag det kan ta emot till en början att spela igenom det. Just för att det är gamla mekaniker som förbättrats genom åren. Men det är värt varenda spenderad timme. Det var här det började och Resident Evil HD Remake visar varför spelet än idag slår det mesta i genren.

Det Bra

  • Vackrare än någonsin
  • Skrämmer fortfarande
  • Musiken sätter rätt stämning
  • Bäst i serien

Det Dåliga

  • Fasta kameran förvirrar kontrollen
9

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN