Resistance 2

Av i i Recensioner, 3 Mer

Resistance 2

Mänsklighetens mörkaste dagar är som de ljusaste för utvecklarna Insomniac Games som släppt ett av sina bästa spel hittills. Resistance 2 gör allt som föregångaren gjorde dåligt bra, och allt den gjorde bra bättre!

I Resistance: Fall of Man utspelade sig handlingen på 1950 när mystiska varelser vid namnet chimera tagit över stora delar av världen. Genom att fånga och omvandla människor till chimera visade de sig vara svåra att stoppa. Storbritannien och USA är de två större länderna som ännu inte fallit, men det står klart från spelets början att Storbritannien är i knipa och USA väljer att skicka förstärkningar. Nathan Hale var en av de många amerikaner som skickades. De amerikanska soldaterna hann dock knappt anlända innan de alla, utom Nathan Hale förstås, blev dödade. Hale lyckades ansluta till den Engelska armén och tillsammans slogs de för få ett stopp på chimeras invasion. Den brittiska armén med Hale i spetsen lyckades få chimera att retirera. I början av spelet får man lära sig att något inte står rätt till med Hale. Hans ögon byter färg till guld och det står klart han håller på att förvandlas till något.

Handlingen i Fall of Man fungerade som en alternativ berättelse av vår egen historia där Naziregimen härjade i Europa. Skillnaden här var att det var chimera som försöker utrota hela den mänskliga rasen. Resistance 2 tar vid precis där Fall of Man slutade. Hale blir hämtad och flygs från ett England i spillror till ett säkrare USA som egentligen är det enda landet i världen som klarat sig undan chimeras invasion. Två år senare kommer attacken och hur hemsk den än verkade i Europa är den ännu värre i USA. Hela städer förstörs, tusentals civila dödas och resten konverteras till chimerasoldater att användas mot resten av populationen.

Lyckligtvis har Hale anslutit sig till en hemlig organisation under regeringen vars soldater kallas Sentinels. De är soldater som fått delar av chimeraviruset injicerat i sitt blod vilket resulterat i att de utvecklat en förhöjd styrka, snabbhet och hälsoregenerering. Det blir Hale och ett gäng Sentinels uppgift att försöka hitta ett sätt att vinna mot chimera samtidigt som Hale själv slåss emot det ofrånkomliga faktum att han mer och mer håller på att förvandlas till det han slåss mot.

Resistance 2 handling har mer fokus på Nathan Hale och de val han själv väljer än kriget i stort. Detta leder oss in på spelets största brist. Många frågor från det föregående spelet får svar men det kan kännas som om för varje fråga som får ett svar, dyker det upp ännu en obesvarad. Jag hade önskat att Insomniac Games inkluderat en person lik Rachel från Fall of Man. Hon agerade berättarröst mellan varje uppdrag vilket höll samman storyn på ett väldigt bra sätt. Spelet går mycket snabbare fram än sin föregångare och är också kortare. Det tar cirka 10 timmar att klara ut.

Resistance 2 överglänser sina problem med story berättande genom att se till att nästan alla andra delar av spelet håller toppklass. Fall of Man var känt för sin atmosfär, smala korridorer och storslagna och annorlunda miljöer och detsamma kommer sägas om Resistance 2. På tal om atmosfär och storslagna miljöer, på en av banorna befinner man sig i en stad som håller på att bli helt konverterad till chimera. Resultatet är en spökstad fylld med köttliknande kokonger fyllda med vad som en gång var människor. Det är en mardrömslik känsla går genom kroppen när man måste vandra igenom denna stad, konstant orolig för att kokongerna skall öppnas.

Allt förbättrats avsevärt och hur hela kriget framställs i bild kan inte beskrivas på något mer passande sätt än episkt. På varje bana finns det alltid minst ett tillfälle som kommer få er haka att falla till golvet. Både banorna i sig men även också de monster man möter. De flesta av dem står som jättar över slagfältet tack vare sin storlek. De största fienderna är så stora att de knappt ryms på bilden och när man väl slagit dem är tillfredsställelsen likvärdigt stor.

Resistance 2 är ett actionspel ända ut i fingertopparna och det märks allra mest i striderna. Spelet imponerar mest genom den mängd fiender man får möta på samma gång. Att slänga in massvis med fiender på en bana är förvisso ingen bedrift utan det görs ofta av spelutvecklare. Problemet är bara att väldigt få spel klarar av detta utan att saktas ned. Det är här Resistance 2 skiljer sig från mängden. Spelets framerate tycks aldrig sjunka utan flyter på hur smidigt som helst oavsett mängden fiender på bilden. En imponerande bedrift som gör att eldstriderna känns ännu mer intensiva och levande.

Att bara möta horder av fiender, oavsett hur smidigt spelet flyter, hade troligtvis blivit tjatigt om det inte vore för att fienderna är väldigt smarta. De olika typerna av chimera kommer att tvinga dig att justera din taktik för de kommer alla attackera dig på olika sätt. Precis som i Fall of Man kommer Hybrider att försöka attackera i grupp, kasta granater eller försöka ta sig runt dig. Spinners kommer och andra sidan försöka storma dig med ett stort antal med förhoppningen att någon ska nå fram för att slå dig. Spelet kommer frekvent att låta dig möta över tjugofem eller fler fiender på samma gång och du kommer att behöva reagera fort om du skall hinna bemöta allt motstånd. Som tur är du inte helt ensam i kriget mot chimera. Till skillnad från andra spel där NPC-soldater oftast fungerar som utfyllnad märks det här att de också slåss för mänsklighetens framtid. De är alla minst lika smarta och skickliga som fienden. Speciellt skickliga är de Sentinels som är i din grupp. De skjuter konstant tillbaka på fienden och vid ett flertal tillfällen räddade de livet på mig från fiender som lyckats ta sig bakom min rygg. De inger en känsla av samhörighet och visar att de också hör till kriget och framför att de går att lite på.

Insomniac Games imponerade stort på mig med Fall of Man när det gällde deras utbud av vapen. Det måste vara svårt att komma på nya vapen till spel idag när det mesta har gjorts. Vapenlistan i Resistance 2 är bättre än i Fall of Man. Många vapen har fått hänga med på ännu ett krig medan några skrotats. Vad som förändrats mest är att man inte längre kan bära på hur många vapen som helst utan att man begränsats till två vapen plus granater. Tack vare den alternativa funktionen varje vapen funkar de flesta vapnen spelet ut. Ta Magnum pistolen som exempel. Den skulle nog inte, även om den är stark, vara det mest användbara vapnet i spelet men tack vare den alternativa funktionen som gör att man kan detonera sina skott vid träff blir det ett helt nytt vapen. På så vis kan man skada fiender runt omkring också. Det enda problemet jag har med vapnen i spelet är deras placering. Eftersom vissa vapen är mer eller mindre effektiva i olika situationer har man många gånger valt att placera ut dessa strax innan de behövs. Självklart ska vapnet man behöver för att slå en viss motståndare finnas men det känns billigt att det bara ligger där och väntar på en. Som om fienden själv bjuder en på en gratis chans att döda honom. Bättre hade det då varit om man i alla fall tvingats döda en fiende för att få vapnet. Det är rätt enkelt att räkna ut vad som kommer komma runt hörnet om man finner en hagelbössa liggandes tyvärr.

Hur man kontrollerar Nathan Hale är rätt likt sedan det förra spelet men några uppdateringar finns det. Kontrollen känns en aningen bättre och svarar snabbare än tidigare. Hale kan numera springa så en knappt för detta har lagts till.

Jag har beskrivit single player delen i Resistance 2 episk men värt att nämna är att spelets multiplayer är likvärdig om inte bättre tack vare alla de olika spellägen som finns. Det var länge sedan jag verkligen fastnade i ett multiplayer läge tillhörande ett FPS-spel. Många gånger känns det som om utvecklare sällan tänker igenom varför de lägger in multiplayer i spelen utan bara gör det för att detta är något som förväntas av dem. Så är inte fallet här.

Det första läget heter Cooperative mode, vilket tillåter upp till åtta personer att hoppa in i ett spel och utforska världen i Resistance 2. Man spelar som en Spectre, en militär enhet som har i uppgift att leta reda på Gray Tech som chimera skyddar runt om i världen. Handlingen under dessa uppdrag pågår samtidigt som händelserna i single player och vi blir än en gång påminda om hur Nathan inte är ensam i kriget utan hur andra människor riskerar sina liv för att vinna kriget. I Cooperative mode har spelarna möjlighet att välja mellan tre olika klasser som alla har olika egenskaper. Soldaten är gruppens tank med mest hälsa och har ett maskingevär som kan projicera en energisköld. Spec ops är den klass som utdelar mest skada med sitt Marksman gevär, men tål minst själv, samt att de kan dela ut ammunition till de andra. Medic kan med hjälp av sina Phoenix vapen suga hälsa ur motståndaren och sedan kanalisera denna till de andra klasserna. De kan även få liv i fallna kamrater betydligt snabbare. För varje match man spelar och allt man gör under matcherna får man erfarenhetspoäng. Speciellt mycket får man om man utför sin utsagda funktion i sin klass. Till exempel får en Medic mer poäng om han helar eller återupplivar kamrater än han skulle fått om han konstant dödat chimera. Poängen kan man sedan använda för att låsa upp fler vapen och Beserk krafter.

Beserk är temporära krafter som är låsta till en viss klass. När man samlat ihop nog mycket erfarenhetspoäng för att fylla Beserkmätaren kan den aktiveras varpå den töms vid användning. Dessa krafter kan ha enorm påverkan både på din karaktär och hela din grupp under spelet. En Medic kan till exempel använda kraften Ring of Life som under tiden den är aktiv regenererar livet på alla i ens team. Om spelaren gör sitt jobb väl och gång på gång fyller på sin Beserkmätare kommer vara till väldigt stor nytta för gruppen. Inledningsvis kommer spelet ge er olika uppdrag beroende på hur bra ni spelar, vilken level ni har på era karaktärer samt hur många ni är, sen kommer spelet öka på mängden action allt eftersom ni utvecklas och blir bättre. Det bästa med Cooperative mode är att man blir belönad för att spela sin roll i en grupp. Man får poäng för att spela som ett lag och gör man inte det kommer det gå åt pipsvängen. Varje spelare är tvingad att förlita sig på sina vänners skicklighet för att överleva, något som normalt brukar vara svårt men verkar funka väldigt bra i Resistance 2.

Nästa multiplayer läge heter Competetive mode och även det är väldigt bra. Här finns de vanliga varianterna som Deathmatch, Team Deathmatch och Capture the Flag som här heter Core Control. Skirmish mode är läget som skiljer sig från mängden när läget tillåter upp till 60 personer att spela samtidigt på samma karta utan några märkbara insaktningar eller tekniska småfel. Dessa 60 personer blir indelade i tolv grupper med fem personer i varje. Hälften av grupperna tillhör människosidan och andra hälften chimerasidan. Varje grupp får olika uppdrag under matchens gång som att skydda, ta över eller förstöra vissa delar av kartan och grupperna på det andra laget kommer få uppdrag som står i konflikt med din grupps. Så man har alltid någon eller några att kriga mot. Mot slutet av matchen märker man att uppdragen börjar leda merparten av spelarna mot kartans mitt. Det är här de största striderna bryter ut och det blir som mest intensivt.

Insomniac Games har gett spelarna möjligheten att skapa en klan i spelet att spela matcher med. De har även lagt upp en sida som heter MyResistance.net som aktivt samlar statistik och agerar som en community för spelarna i Resistance 2.

Grafiskt sett är spelet väldigt snyggt. Det är kanske inte det snyggaste som finns på marknaden, men det mesta ser riktigt bra ut. De mänskliga karaktärerna hade gärna fått se lite mer levande ut men det är ett litet klagomål. Alla olika sorters chimera ser alla groteskt o-inbjudande ut och miljöerna man springer omkring i är alla storslagna på sitt sätt. Det är också väldigt sällan som det känns repetitivt. En sak man kommer att märka är att spelet har några små grafiska fel som är återkommande. Den vanligaste är att monster ibland rör på sig även fast de är döda och det andra att lemmar från ett sprängt monster ibland står kvar utan kropp i marken. Komiskt, men knappast medvetet. Dessa små tekniska fel är inget som förstör spelupplevelsen, men de finns ändå kvar där som saker som man kommer se. Felen ska dock ses som små med tanke på vilket tekniskt underverk det är att spelet flyter på felfritt som det gör trots den massiva anstormningen karaktärer på bilden samtidigt.

Ljudet i Resistance 2 är mycket bättre än i Resistance: Fall of Man. För det första innehåller det mer och bättre röstskådespel. I Fall of Man hörde man nästan aldrig Nathan Hale prata, men här är han väldigt aktiv. Det kringliggande ljudet från vapen, omgivningen och chimera är alla riktigt bra och drar in dig i spelet. Det finns även mycket äckliga ljud som till exempel de som chimerakokongerna gör. Det är svårt att slita blicken från dem när man hör att det är något som rör sig i dem.

Resistance 2 är ett riktigt bra spel som lyckats utöka och förbättra allt som dess föregångare gjort. Single player-delen med dess story är storslagen och även om spelet är kortare än föregångaren, som egentligen var lite för långt för sitt eget bästa, är spelet ett riktigt bra köp. Men man får även med två riktigt solida multiplayer lägen. Co-op läget skulle i princip kunna ses som ett helt nytt spel fast för flera personer. Skirmish kommer troligast att bli det tävlingsläge som flest spelar när det bjuder in till mängder av rolig strid. Single player, multiplayer, upplåsbara saker och MyResistance.net ger dig ett spel som kommer att hålla en lång tid framöver. Spelet är inte utan brister, men de är inte stora nog för att minska upplevelsen. Detta är ett spel varje Playstation 3 ägare borde ta sig en närmare titt på. Det största felet med spelet är att det är exklusivt Playstation 3 och alla Xbox360 ägare går miste om något riktigt bra. Spelet får betyget nio, men det är en väldigt stark 9:a.

Det Bra

  • Episkt krig mot Chimera
  • Spelet flyter på otroligt bra
  • Väl genomförd multiplayer

Det Dåliga

  • Uppenbart utplacerade vapen
  • Berättar rösten saknas
9

Skriven av: Håkan Hägglund

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi