Resistance: Burning Skies

Av i i Recensioner, 3 Mer

Resistance: Burning Skies

Resistance-serien tar klivet in i Playstation Vitas bärbara spelvärld. Detta i ett snyggt FPS-spel som på ett bra sätt använder Vitans båda analoga styrspakar.

När jag spelat Resistance: Burning Skies så kan jag inte låta bli att tänka på hur skönt det är att det finns två analoga styrspakar på Sonys senaste bärbara konsol. Det underlättar verkligen spelandet och nu kan man äntligen spela ett första persons skjutarspel (FPS) som man ska på en konsol. Nu är det slut på haltande kontroller.

Året är 1951 och USA invaderas av Chimera. Nu håller landet på att tas över av monstruösa och demonliknande varelser. Du spelar som Tom Riley, en brandman från New Jersey som handlöst blir indragen i kriget mot Chimera. En brand på Staten Island visar sig nämligen snart bli mycket mer än enbart ett rutinuppdrag för Tom. Storyn är väl berättad och hyfsat engagerande.

Enspelarläget består visserligen bara av ett ganska begränsat antal nivåer men varje nivå är relativt omfattande så den totala speltiden blir ändå tillfredsställande. Tom visar sig snart vara en tuffing som klarar av långt mycket mer än att vara enbart en vanlig brandman. Trots att han får mängder av vapen har han har alltid brandyxan nära till hands. Genom att peka på en symbol på pekskärmen använder han yxan vilken visade sig vara mycket användbar i närstrider. Att yxan finns så enkelt till hands är skönt men för övrigt är jag lite kluven till hur man använder pekskärmen i Resistance: Burning Skies. Exempelvis drar man granater från en symbol på skärmen till den plats dit man vill kasta dem.

Vapnen i Resistance: Burning Skies har två lägen där sekundärläget är mycket kraftfullt, men samtidigt begränsat då det inte finns speciellt mycket sekundärammunition. Ett exempel på vapen är en sorts armborst. I primärläget skjuter man med vanlig hagelbössammunition. I sekundärläget laddar man däremot vapnet med explosiva pilar. Man utför en svepande rörelse över skärmen för att ladda vapnet vilket i och för sig känns logiskt, men att använda pekskärmen i strider kändes ofta stressande, inte bara för armborsten utan även för många andra vapen. Jag kan därför inte annat än önska att man kunnat förse Vitan med fler knappar. Utvecklarna förklarar användandet av de olika sekundärvapnen på ett riktigt smart sätt. Dels förklaras det med en textsnutt, men även genom filmer. Filmerna är läckra då de ser ut som gamla, raspiga stumfilmer – mycket snyggt gjorda.

Ett annat användbart vapen är bullseyetaggningen. Med den aktiverad pekar man på en fiende och skottet söker sig därefter automatiskt till målet. Ett annat kul vapen är Augervapnet. Med dess hjälp kan man se fienden genom hinder och man kan faktiskt även skjuta genom hindren. Jägarroboten är en sorts fjärrstyrd robot som styrs genom att man för fingret över pekskärmen. Den är dock lite klumpig att använda.

Tom Riley kan bära med sig flera vapen samtidigt vilket gör skjutandet variationsrikt. Man byter enkelt vapen med en sorts vapenhjul där samtliga vapen finns lätt tillgängliga. Dessutom kan man uppgradera vapnen. Det gör man med något som kallas grå teknologi. Det är en slags kub som används på vapnen.

Fienden i Resistance: Burning Skies är visserligen inte den smartaste som skådats inom spelvärlden, men den känns ändå tuff och hyfsat variationsrik. Speciellt gillade jag bosstriderna som satte färg på spelandet.

Ni som gillar multiplayerspel kommer säkert inte att bli besvikna på Resistance: Burning Skies. Spelet stoltserar med ett av de vassaste flerspelarlägena som skådats till en bärbar spelkonsol. Det finns tre spellägen – deathmatch, team deathmatch och survival. Åtta spelare kan spela samtidigt och vapnen uppgraderas på ett smart sätt. Eftersom spelet inte hade släppts under den period jag testat spelet så har det inte funnits speciellt många motståndare online och min erfarenhet av multiplayerläget är därför starkt begränsat.

Resistance: Burning Skies är ett mycket bra spel och tack vare de två analoga styrspakarna är styrningen mycket följsam. Mängder av vapen, tuffa fiender (speciellt bossarna) och en bra story är några av spelets positiva egenskaper. På minussidan finns att det lätt blir stressigt att använda pekskärmen i strid och att det är klumpigt att springa (man pekar två gånger på den bakre pekplattan eller trycker nedåt på styrkorset).

Det Bra

  • Vapenhjulet
  • Många vapen
  • Tuffa bossa
  • Bra story

Det Dåliga

  • Måste använda pekskärmen i strider
  • Klumpigt att springa
8

Skriven av: Mats Ernofsson