Rise of the Tomb Raider

Av i i Recensioner, 4 Mer

Nu firar vi Lara Crofts och Tomb Raiders 20-års jubileum. Det görs med en specialutgåva av Rise of the Tomb Raider som är späckad med innehåll.

För nästan ett år sedan spelade jag Rise of the Tomb Raider på min Xbox One. Jag var verkligen lyrisk. Stora delar av denna recension är hämtad från 2015 års version av Rise of the Tomb Raider. Men, den nya jubileumsutgåvan av spelet innehåller mer än så. Här finns såväl samtliga DLC som några nyheter. Precis som i originalutgåvan är det kampanjen som står i fokus.

Så här skrev jag 2015 och det håller än idag:

maxresdefault”I Rise of the Tomb Raider möter vi en tjej som är långt ifrån de stereotypa hjältar som vi sett i många andra spel. Hon är ingen halvklädd tjej med stora bröst och definitivt ingen karl med timmerstockar till armar. Lara Craft är som vilken tjej som helst. Det kan vara tjejen i huset bredvid lika väl som en äventyrare. För den skull är hon inte någon fegis. Nej, hon är tjejen som inte tycks veta innebörden av orden ”ge upp” eller ”det där ser farligt ut” utan istället enbart känner till ”det måste finnas en lösning på problemet” och ”nu ger vi järnet”. Hon har en enorm drivkraft att hitta den hemlighet som hennes far så länge sökte efter och som blev hans död. Hon måste finna svaret på odödlighetens hemlighet. Samtidigt som hon tycks vara omänskligt orädd är hon mänsklig. Hennes äventyr ligger hela tiden på gränsen till att misslyckas. Ett enda felsteg och hon dukar under och på så många ställen kommer hon undan med andan i halsen. Hon tänker inte bara på sig själv utan vill inte utsätta andra för samma fara som sig själv. Hon är ödmjuk. Hon är helt enkelt en tjej som är man bara kan älska. Att få spela som henne är därför en fröjd.

Lara är en kvinna som letar efter en profet och en artefakt som ger odödlighet. Trots det är inte drivkraften pengar eller evigt liv. Inte ens berömmelse. Istället drivs hon av en inre nyfikenhet och ett driv att upptäcka och förstå historiens gång. Dessutom, inte minst, hon drivs av att ge sin far någon form av upprättelse för alla de år han lagt ner på något som andra sett som dårskap. Slutligen, osjälvisk som hon är vill hon stoppa den onda Trinity-sekten från att lägga väntarna på artefakten. Det skulle innebära mången hemskhet om de blev odödliga.

Om jag ska beskriva Rise of the Tomb Raider med några korta ord så får det bli att det är ett äventyrligt spel med en hel del problemlösning varvat med intensiv action. Lara Croft är en riktig hejare på att ta sig fram i på till synes omöjliga ställen. Hon hoppar, klänger, klättrar och svingar sig fram bland klippblock, isiga väggar och hustak. För er som spelat något tidigare Tomb Raider-spel så är det ingen nyhet utan något som hon gjort sedan allra första spelet. Det är fortfarande en mycket viktig del av spelandet och utvecklarna har faktiskt lyckats riktigt bra med denna bit. Visst kan det ibland kännas lite enformigt att klänga runt bland hustak, men trots det är det fascinerande och det införs lite olika moment som att man kan använda en repförsedd hacka för att svinga sig fram. Dessutom kan definitivt inte klaga på kontrollen om man missar ett hopp. Den sitter som en smäck hela tiden. Istället är det spelarens fel het och hållet. En missbedömning är vanligaste orsaken till ett plötsligt dödsfall någonstans långt upp i luften.

Vad vore Tomb Raider utan gravkammare? De flesta av dessa är frivilliga, men jag rekommenderar starkt att leta rätt på dem och utmana dem. Det är inte bara roligt att utforska grottor och annat i jakt på någon artefakt, utan det ger även bra belöningar. Man får ofta någon användbar egenskap. Nu är ordet Tomb (grav eller gravkammare) inte helt sant eftersom de flesta är något helt annat. Fast det är en bisak som inte har någon betydelse.

rise_of_the_tomb_raider_20_year_celebration14

Vissa partier är mycket actionstinna. Det kryllar av Folk från Trinity och även andra som vill göra livet kort för dig. Lara har inte någon jättestor arsenal av vapen, men de hon har kan utvecklas och på så sätt förbättras. Hon kan bära med sig fyra vapen samtidigt – pilbåge, gevär eller automatkarbin, pistol och hagelbössa. En pilbåge låter kanske inte speciellt upphetsande, men den är faktiskt riktigt användbar. En viktig egenskap är att den är tyst vilket gör att man kan slå ut fiender utan att upptäckas. Vidare finns det flera olika typer av pilar. Förutom standardpilarna finns även giftpilar och explosiva pilar vilka är mycket användbara. Pilar hittar man lite varstans men man kan även tillverka dem själv. Därför gäller det att samla olika förnödenheter och material så att man har vad man behöver. Exempelvis behövs en giftig svamp till giftpilarna. Allt samlande gäller inte bara för tillverkning av pilar utan även för annat. Exempelvis för att tillverka bomber och molotovcocktails. Eller för att utveckla nya vapen och annat vid baslägren.

Om jag ska titta lite närmare på det rent tekniska så imponerar verkligen Rise of the Tomb Raider. Grafiken är otroligt snygg. Allt ifrån Laras ansiktsutryck till storslagna vyer imponerar. Det är en fröjd att se Lara svinga sig fram. Man har även lagt mycket möda vid olika detaljer som kanske kan tyckas onödiga men som ändå förhöjer spelkänslan. Det kan exempelvis vara dödskallar som ramlar ner när Lara klättrar, blod som rinner nerför pannan, stenar som lossnar från klippkanter. Allt för att förstärka verklighetskänslan.

Det är inte bara grafiken som är av högsta klass. Det gäller även ljudet som imponerar. Musiken är varierande och märks egentligen inte av så mycket. Men om man tänker efter och verkligen lyssnar så upptäcker man hur välgjord den är och hur bra den smälter samman med den scen man är i för tillfället. Lägg därtill ljudeffekterna. Jag hoppade verkligen högt när jag första gången blev attackerad av ett lodjur. Det kändes verkligen som om jag blev attackerad på riktigt tack vare en mycket bra kombination av ljudeffekter, musik och grafik. Röstskådespeleriet är även det av mycket hög kvalitet. Det är bra skådespelare rakt igenom som bär dialogen på ett utmärkt sätt. Berättelsen fängslade mig från första stund även om den kanske inte är den allra största styrkan hos Rise of the Tomb Raider. Storyn är nämligen lite ojämn.

Det finns inget multiplayerspel i Rise of the Tomb Raider. Däremot kan man spela om tidigare partier av kampanjen i ett så kallat Expeditionsläge och försöka få så högt high-score som möjligt. Då får man olika uppdrag av byborna. Dessutom finns här ett mikrotransaktionssystem där man köper kort som gör det svårare för dig som spelar, exempelvis ett stort huvud. Givetvis får du mer poäng desto svårare du gör det för dig. Högre poäng betyder också att du kan köpa fler kort. Själv har jag svårt att förstå vitsen med expeditionsläget, men det finns säkert spelare som kommer att få nöje av den delen också.”

rise_of_the_tomb_raider_20_year_celebration12

Nu till det nya i jubileumsutgåvan. Det tillägg som jag såg fram emot mest var Blood Ties. Inte därför att det kändes mest intressant utan för att det kan spelas med Playstation VR. Du kan alltså välja mellan en virtuell verklighet eller ett traditionellt spelsätt. Jag testade båda, men givetvis spelade jag igenom allt i VR. Blood Ties är ett upptäckarläge där actionbiten helt fått stå tillbaka. At det inte finns några vapen eller fiender gör att Blood Ties känns som en ny bit av Tomb Raider-äventyren. Man börjar i ett så kallat comfortläge där man inte går fritt utan siktar likt handgranater för att förflytta sig. När du spelat igenom Blood Ties låses ett fritt läge upp. Då kan man gå helt fritt vilket gör att känsliga personer troligtvis blir illamående. Blood Ties är i sig inte jättekul. Man går runt och letar efter olika saker och ledtrådar över vad som hänt i Laras barndomshem. Det är mycket gående runt omkring och lite problemlösning. Det som gör denna del värt att spela igenom är att man äntligen får veta vad som hänt Laras mor. Slutet är lika imponerande som oväntat. VR-miljön är hyfsat snygg, men ärligt talat förtog siktandet för att förflytta sig en del av det roliga med VR.

Då Blood Ties saknar action så innehåller Lara’s Nightmare desto mer våld. Även i det spelläget befinner du dig i Laras barndomshem. Nu kryllar det av zombier – sådana som man även finner i storyläget i det sovjetiska lägret. Man få olika uppdrag i stil att skjuta 10 fiender med huvudskott med sin revolver. Dessutom finns tre dödskallar som gärna ser dig brinna upp utplacerade i hemmet. Skjut dessa också. Sen gäller det givetvis att överleva. Det här är ett roligt spelläge som jag tillbringat en del tid med. Allt placeras ut slumpmässigt och det finns olika uppdrag så trots att man befinner sig på en begränsad yta blir det lite nytt varje gång.

Den sista nyheten är ett co-op-läge. Äntligen får du som gillar att spela med kompisar möjligheten till det. Jag hade gärna sett att hela äventyret kunnat spelas i co-op, men detta är ett speciellt spelläge. Det är underhållande att Lara slår följe med Nadia, men inget jag hoppar högt av glädje för. Uppdraget går ut på att plundra gravar och överleva den sibiriska kylan.

Det finns några fler spellägen. Bland annat kan man spela om tidigare partier av kampanjen i ett så kallat Expeditionsläge och försöka få så högt high-score som möjligt. Då får man olika uppdrag av byborna. Dessutom finns här ett mikrotransaktionssystem där man köper kort som gör det svårare för dig som spelar, exempelvis ett stort huvud. Givetvis får du mer poäng desto svårare du gör det för dig. Högre poäng betyder också att du kan köpa fler kort. Själv har jag svårt att förstå vitsen med expeditionsläget, men det finns säkert spelare som kommer att få nöje av den delen också.

Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration innehåller mycket. Över 50 timmars underhållning enligt utgivarna. Den roligaste nyheten är Lara’s Nightmare medan övriga mest är ett lagom kul tidsfördriv. Betyget för originalspelet står kvar. Om nyheterna i sig skulle betygsättas skulle de bara få en sexa i betyg.

Det Bra

  • Omfatande
  • Bra blandning mellan äventyr, action och problemlösning
  • Finns ett VR-läge
  • Välgjort
  • Många sidouppdrag
  • Underbar kampanj

Det Dåliga

  • Hur man förflyttar sig i VR
  • Co-op-delen kunde ha varit mer omfattande
  • Expeditionsläget
9

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq