Efter nystarten med spelet Tomb Raider är Lara Craft tillbaka. Den här gången får vi följa med henne på hennes allra första äventyr.

I Rise of the Tomb Raider möter vi en tjej som är långt ifrån de stereotypa hjältar som vi sett i många andra spel. Hon är ingen halvklädd tjej med stora bröst och definitivt ingen karl med timmerstockar till armar. Lara Craft är som vilken tjej som helst. Det kan vara tjejen i huset bredvid lika väl som en äventyrare. För den skull är hon inte någon fegis. Nej, hon är tjejen som inte tycks veta innebörden av orden ”ge upp” eller ”det där ser farligt ut” utan istället enbart känner till ”det måste finnas en lösning på problemet” och ”nu ger vi järnet”. Hon har en enorm drivkraft att hitta den hemlighet som hennes far så länge sökte efter och som blev hans död. Hon måste finna svaret på odödlighetens hemlighet. Samtidigt som hon tycks vara omänskligt orädd är hon mänsklig. Hennes äventyr ligger hela tiden på gränsen till att misslyckas. Ett enda felsteg och hon dukar under och på så många ställen kommer hon undan med andan i halsen. Hon tänker inte bara på sig själv utan vill inte utsätta andra för samma fara som sig själv. Hon är ödmjuk. Hon är helt enkelt en tjej som är man bara kan älska. Att få spela som henne är därför en fröjd.

Lara är en kvinna som letar efter en profet och en artefakt som ger odödlighet. Trots det är inte drivkraften pengar eller evigt liv. Inte ens berömmelse. Istället drivs hon av en inre nyfikenhet och ett driv att upptäcka och förstå historiens gång. Dessutom, inte minst, hon drivs av att ge sin far någon form av upprättelse för alla de år han lagt ner på något som andra sett som dårskap. Slutligen, osjälvisk som hon är vill hon stoppa den onda Trinity-sekten från att lägga väntarna på artefakten. Det skulle innebära mången hemskhet om de blev odödliga.

Om jag ska beskriva Rise of the Tomb Raider med några korta ord så får det bli att det är ett äventyrligt spel med en hel del problemlösning varvat med intensiv action. Lara Croft är en riktig hejare på att ta sig fram i på till synes omöjliga ställen. Hon hoppar, klänger, klättrar och svingar sig fram bland klippblock, isiga väggar och hustak. För er som spelat något tidigare Tomb Raider-spel så är det ingen nyhet utan något som hon gjort sedan allra första spelet. Det är fortfarande en mycket viktig del av spelandet och utvecklarna har faktiskt lyckats riktigt bra med denna bit. Visst kan det ibland kännas lite enformigt att klänga runt bland hustak, men trots det är det fascinerande och det införs lite olika moment som att man kan använda en repförsedd hacka för att svinga sig fram. Dessutom kan definitivt inte klaga på kontrollen om man missar ett hopp. Den sitter som en smäck hela tiden. Istället är det spelarens fel het och hållet. En missbedömning är vanligaste orsaken till ett plötsligt dödsfall någonstans långt upp i luften.

Vad vore Tomb Raider utan gravkammare? De flesta av dessa är frivilliga, men jag rekommenderar starkt att leta rätt på dem och utmana dem. Det är inte bara roligt att utforska grottor och annat i jakt på någon artefakt, utan det ger även bra belöningar. Man får ofta någon användbar egenskap. Nu är ordet Tomb (grav eller gravkammare) inte helt sant eftersom de flesta är något helt annat. Fast det är en bisak som inte har någon betydelse.

Vissa partier är mycket actionstinna. Det kryllar av Folk från Trinity och även andra som vill göra livet kort för dig. Lara har inte någon jättestor arsenal av vapen, men de hon har kan utvecklas och på så sätt förbättras. Hon kan bära med sig fyra vapen samtidigt – pilbåge, gevär eller automatkarbin, pistol och hagelbössa. En pilbåge låter kanske inte speciellt upphetsande, men den är faktiskt riktigt användbar. En viktig egenskap är att den är tyst vilket gör att man kan slå ut fiender utan att upptäckas. Vidare finns det flera olika typer av pilar. Förutom standardpilarna finns även giftpilar och explosiva pilar vilka är mycket användbara. Pilar hittar man lite varstans men man kan även tillverka dem själv. Därför gäller det att samla olika förnödenheter och material så att man har vad man behöver. Exempelvis behövs en giftig svamp till giftpilarna. Allt samlande gäller inte bara för tillverkning av pilar utan även för annat. Exempelvis för att tillverka bomber och molotovcocktails. Eller för att utveckla nya vapen och annat vid baslägren.

Om jag ska titta lite närmare på det rent tekniska så imponerar verkligen Rise of the Tomb Raider. Grafiken är otroligt snygg. Allt ifrån Laras ansiktsutryck till storslagna vyer imponerar. Det är en fröjd att se Lara svinga sig fram. Man har även lagt mycket möda vid olika detaljer som kanske kan tyckas onödiga men som ändå förhöjer spelkänslan. Det kan exempelvis vara dödskallar som ramlar ner när Lara klättrar, blod som rinner nerför pannan, stenar som lossnar från klippkanter. Allt för att förstärka verklighetskänslan.

Det är inte bara grafiken som är av högsta klass. Det gäller även ljudet som imponerar. Musiken är varierande och märks egentligen inte av så mycket. Men om man tänker efter och verkligen lyssnar så upptäcker man hur välgjord den är och hur bra den smälter samman med den scen man är i för tillfället. Lägg därtill ljudeffekterna. Jag hoppade verkligen högt när jag första gången blev attackerad av ett lodjur. Det kändes verkligen som om jag blev attackerad på riktigt tack vare en mycket bra kombination av ljudeffekter, musik och grafik. Röstskådespeleriet är även det av mycket hög kvalitet. Det är bra skådespelare rakt igenom som bär dialogen på ett utmärkt sätt. Berättelsen fängslade mig från första stund även om den kanske inte är den allra största styrkan hos Rise of the Tomb Raider. Storyn är nämligen lite ojämn.

Det finns inget multiplayerspel i Rise of the Tomb Raider. Däremot kan man spela om tidigare partier av kampanjen i ett så kallat Expeditionsläge och försöka få så högt high-score som möjligt. Då får man olika uppdrag av byborna. Dessutom finns här ett mikrotransaktionssystem där man köper kort som gör det svårare för dig som spelar, exempelvis ett stort huvud. Givetvis får du mer poäng desto svårare du gör det för dig. Högre poäng betyder också att du kan köpa fler kort. Själv har jag svårt att förstå vitsen med expeditionsläget, men det finns säkert spelare som kommer att få nöje av den delen också.

Rise of the Tomb Raider är inget mästerverk, men definitivt inte långt därifrån. Det mesta är så välgjort och väl genomtänkt in i minsta detalj. Spelet bjuder på en perfekt blandning av äventyrlig problemlösning och intensiv action.

Rise of the Tomb Raider finns än så länge bara till Xbox One och Xbox 360 (släpps 13/11), men släpps till PC, Playstation 4 och Playstation 3 nästa år.

Skriven av: Mats Ernofsson