Linda är kluven inför Piranha Bytes nytillskott i Risenserien. Hon har både ris och ros åt detta rollspel som utspelar sig bland pirater och fantasifulla monster.

Risen 3: Titan Lords inleds ute till havs på en piratbåt, ett fartyg som inom kort blir attackerat av spökliknade pirater. Efter ett tvärt slagsmål vaknar den som visar sig vara dramats huvudperson, en namnlös man, ur sin sömn och möts av synen av sin syster, en väldigt lättklädd pirat. Väl vaken visar det sig att syskonparet har nått sitt mål, ett kustområde där en beryktad skatt skall finnas begraven. En liten bit in i spelet får man veta att syskonparet kommer från en ökänd och omtalad piratsläkt och det tycks finnas någon koppling mellan släkten och skatten. Inte lång efter detta så dödas den manliga hjälten och begravs av sin syster under rörande scener. Senare återvänder han till livet, återuppväckt av Schamanen Bones. Nu börjar kampen för vår hjälte. Hans själ är tillfångatagen i dödsriket och han står nu inför en förändrad värld, en värld som räknar med hans hjälp. Vår namnlöse hjälte ger sig nu ut på en resa på öppet hav och det första mål är piratön Antigua.

När jag satt i spelet i min Xbox 360 så hade jag inte hört talas om serien Risen tidigare. Så mina förväntningar var i stort sätt obefintliga. Det första intrycket var positivt och min första tanke var att detta verkar vara ett nytt Dragon Age- eller Baldurs Gate-spel. Min förväntning på Risen 3 kom därför att bli ett rollspel som är rätt långsamt men som samtidigt drar mig in i en spännande historia som man inte får nog av. Enkelt sagt, ett spel som jag gärna spenderar timmar och åter timmar åt. Jag är nämligen en stor fantast av fantasyspel av denna sort.

Tyvärr så lever Risen 3: Titan Lords aldrig upp till den första känslan jag hade. Det är inget nytt Dragon Age-spel. Inte för att spelet är speciellt svårt eller att det är svårt att hänga med i historien. Nej, istället därför att berättelsen bitvis är relativt svag och jag kom aldrig att bli förälskad i karaktärerna. Inte så som jag blev i Adrianna i Baldurs gate: Dark Alliance eller i min City Elf Ayja från Dragon Age: Orgins. Jag är inte speciellt svag för pirater generellt sett och den där magiska känslan uppstod aldrig. Historien faller ofta platt och röstskådespeleriet är ofta tillgjort.

Förmodligen hade jag kunnat förlåta spelet för detta om det inte vore för den otroligt hemska färgsättningen. Jag spelade spelet på min Xbox 360, i ett relativt mörkt rum med gardinerna fördragna. Trots detta så var bilden antingen för mörk varvid det inte gick att urskilja saker i scenen, till exempel loot som skulle plockas upp. Eller så var bilden så ljus att jag blev bländad. Detta ledde till att jag ständigt blev tvungen att ändra bildinställningarna men någonstans tar det bort spellusten att behöva byta inställningar varje gång man går från en ”mörk scen”, som till exempel inomhusmiljö, till en ljus utomhusmiljö. Trots mina försök att trixa med inställningarna så ledde detta till att jag fick en rejäl huvudvärk om jag spelade mer än 1-2 timmar i taget.

Spelmekaniken då? Jag finner kontrollen helt okej, spelet guidar en genom de olika funktionerna steg för steg. Stridssystemet känns relativt lätt att lära sig. Menyerna känns även dessa hanterbara. Speciellt om man sen tidigare spelat något liknade spel. Men samtidigt så kan nog menyerna upplevas ålderstigna. De erbjuder inget som man inte redan har sett.

Trots denna rätt hårda kritik mot Risen 3: Titan Lords så finner jag inte spelet dåligt utan när jag väl kommit över problemen med bildinställningarna så gillade jag möjligheten att gå runt och undersöka världen utan att vara helt låst till huvudstoryn. Världen som bland annat utspelar sig i en tropisk stillahavsmiljö är bitvis väldigt vacker.

Sammanfattningsvis är Risen 3: Titan Lords ett spel som vill mer än det levererar men som ändå kan erbjuda stunder av nöje. Vem ska då spela spelet enligt mig? En person som gillar öppna världar, strider och att levla samt en bonus är nog om man i motsatts till mig är svag för pirater.

Skriven av: Linda Brorsson