Shadow Warrior

Av i i Recensioner, 5 Mer

Shadow Warrior

Välkommen till ett Japan fyllt av demoner, samurajsvärd, automatvapen, fult språk och styckade kroppar. Shadow Warrior är definitivt inget för den yngre publiken.

3D Realms var en av pionjärerna gällande förstapersonsskjutare (FPS) i 3D. Wolfenstein 3D från 1992 och Duke Nukem 3D från 1996 är nog de två mest kända och får närmast betecknas som klassiska kultspel numera. Jag tror inte att fullt lika många känner till Shadow Warrior från 1997, även det utvecklat av 3D Realms. Shadow Warrior kan närmast beskrivas som ett Duke Nukem 3D förflyttat till Japan. Nu har Flying Wild Hog tagit sig an Shadow Warrior och moderniserat det något med bland annat snyggare grafik.

Språket ska också ha moderniserats, men det är trots det förfärligt. Det är inte bara det att Lo Wang är extremt ful i munnen och pratar på ett drygt sätt. Röstskådespeleriet är också dåligt. Vissa av er kommer säkert att gilla att Lo Wang och anden Hoji håller på och munkäftas med varandra stup i kvarten, men det gjorde inte jag. Den dåliga humorn föll mig inte alls i smaken.

Lo Wang jobbar som säkerhetsvakt på Zilla Enterprises, ett företag som har ett finger i det mesta i Japansk industri. Bolagets vd vill dock ha än mer makt och försöker med hjälp av demoner från underjorden ta över Japan. När Lo Wang ska hämta ett mäktigt katana (samurajsvärd) blir han överfallen och satt i en bur. Men, vem lämnar en katana precis utanför buren så att man lätt kan fly? Det är en av många irriterande och märkliga detaljer i Shadow Warrior. Sådana inslag gör att Shadow Warrior stundom känns löjligt.

Lo Wang tvingas nu slåss inte bara mot Zillas personal utan även mot en mängd demoner. Han lierar sig emellertid med en av demonerna kallad Hoji. Med hjälp av Hojis ande får Lo Wang oanade krafter. Den första kraften som man får direkt när Lo Wang och Hoji slår sig ihop är att man kan hela sig, men en hel hög magiska krafter blir tillgängliga under spelet.

Krafterna, vapnen och förmågor kan uppdateras i flera steg. Vapnen uppgraderas givetvis med pengar som ligger och skräpar lite här och var. Uppgraderingsmöjligheterna ger ett visst djup åt Shadow Warrior och det är faktiskt det allra bästa med Shadow Warrior. Trots det önskar jag att uppgraderingssystemet gjorts än mer omfattande. Här kan man exempelvis hitta uppgraderingar som förbättra hälsan. Andra exempel är en chockvåg som förlamnar fienden en kort stund och en förmåga att lyfta fienden. Det finns även en hel del möjligheter att förbättra vapnen med exempelvis bättre precision eller utökat magasin. Vapenuppgraderingarna är dock inte så märkvärdiga utan de känns igen från många andra spel inom genren.

Förutom att uppgraderingsmöjligheterna är hyfsat bra så tycker jag inte att denna remake av Shadow Warrior har speciellt mycket att tillföra. Framför allt är spelet väldigt enformigt.
Ett exempel är striderna. Man attackeras för det mesta av horder av demoner och detta slaktande blir fort enformigt. Den som gillar brutalitet får dock sitt lystmäte tillgodosett. Armar, huvuden och ben flyger all världens väg när man hugger av dem med katanan och blodet sprutar som den värsta fontänen. Kvar blir högar av lemlästade demonkroppar.

Det finns några alternativa vapen. Skjutvapnen är bäst på lite distans medan katanan passar i närstrider. Fast i slutändan blev det katanan som användes flitigast. Den är nämligen helt avgörande eftersom det ofta blir närstrid och då är detta svärd överlägset skjutvapnen. Man kan till och med göra en svepande rörelse som skivar alla demoner inom räckhåll. Det var till början kul att slakta fiender, men glädjen höll inte mer än max två timmar då det blev extremt enformigt. En kul finess med striderna är dock att när man stridit klart på ett ställe får man betyg. Om du använder många grymma metoder att slakta demoner på så belönas du med såväl bra betyg som mycket karma. Karman används sedan för att lära nya och uppgradera befintliga förmågor.

Banorna är heller inte speciellt roliga utan andas 90-tal lång väg. När man spelat två-tre banor känns det som om man har sett det mesta. Speciellt tråkiga är de partier som man tillbringar i bambuskogar. De är som tur är inte så många, men det är inte kul att springa runt på labyrintlika stigar och bara se en massa bamburör. Ofta belönas ens letande med någon hemlighet som gömts i labyrinten. Det kan exempelvis vara en kittel med blod som ger karma.

Att någon skulle släppa en remake av Shadow Warrior lät ganska osannolikt, men det blev ett faktum. Shadow Warrior är ju ett 3D FPS-spel med 16 år på nacken. Kan det verkligen vara något? Med facit i hand så hade nog minnet av Shadow Warrior förblivit bättre om man inte gjort en nyutgåva av spelet. Flying Wild Hog har nämligen inte lyckats speciellt bra med Shadow Warrior. Spelet andas 90-tal långa vägar, fast inte på ett positivt sätt. Man får nämligen inte den rätta nostalgikänslan utan Shadow Warrior känns på något märkligt sätt som ett nyutvecklat spel som vill vara retroinspirerat istället för att vara ett riktigt retrospel. Trista banor och jobbiga strider är bara ett par saker som gör Shadow Warrior till ett mycket enformigt spel som känns oviktigt år 2013. Det är inget för dagens spelpublik. Möjligen kan vissa retroälskare gilla Shadow Warrior, fast de riskerar att bli missnöjda de också. Jag tror istället att det är bättre att damma av den gamla originalversionen till DOS.

Läs gärna vår recension över PS4- och Xbox One-versionen av Shadow Warrior.

Det Bra

  • Uppgraderingsmöjligheterna
  • Gillar du slakt så får du ditt lystmäte tillgodosett

Det Dåliga

  • Dålig remake
  • Enformigt
  • Lo Wang är irriterande jobbig verbalt
  • Dåligt röstskådespeleri
3

Skriven av: Mats Ernofsson