Sid Meier’s Civilization VI

Av i i Recensioner, 2 Mer

Ett av de klassiska strategispelen har nu släppts i en sjätte upplaga. Civilization VI är lik sin föregångare, men det finns en hel del nyheter.

Det finns en handfull strategispel som man kan säga utgör fundamentet för hela genren. Det är spel såsom Warcraft (och Starcraft), Command & Conquer, Heroes of Might & Magic och Civilization. Det sistnämnda spelet kan ge vissa personer något drömskt i blicken när de talar om det. Minnen efter gamla partier Civilization kommer tillbaka, om hur riken har byggts och krossats om och om igen.

Det första spelet i serien släpptes redan 1991 och nu, 24 år senare, har det sjätte kommit ut. Mycket har hänt sedan 1991, och även om Civilization VI är mycket svårt att jämföra med det allra första spelet i serien så är det desto mer likt det femte. Under de första dussinen rundor i Civilization VI känns det som att man spelar en upphottad version av Civilization V. Grafiken och gränssnittet påminner mycket om föregångaren och de nya spelmekaniker, såsom turism och religion, som lades till successivt i expansioner till Civilization V, finns i sexan med från första början.
civilization_vi03
Efter en stunds spelande börjar man lägga märke till en mängd små förändringar som implementerats. Förbi är tiden då spelaren ständigt var tvungen att barnvakta en mindre armé med arbetare som var utspridda över imperiet. I Civilization VI utför nämligen arbetarna sina sysslor omedelbart, haken är bara att de endast kan användas tre gånger. Det gör att man i mycket mindre utsträckning får sina arbetare tillfångatagna av fiender eller barbarer och man behöver dessutom inte hålla på och övervaka deras arbete för att se hur långt de har kvar. Det är ett mycket välkommet inslag som får upplevelsen att kännas smidigare.

En annan intressant förändring är att utvecklingen av nya samhällsreformer, “civics”, numera fungerar snarlikt med forskningsträdet. Spelaren forskar successivt fram nya reformer och kan göra strategiska vägval beroende på hur hon vill styra sin civilisation. De reformer spelaren forskar fram bildar en slags kortlek i olika kategorier. Av dessa kort väljs ett antal ut för att ge civilisationen unika bonusar. Om spelaren planerat sin civilisation väl kan bonusarna vara oerhört kraftfulla. Mekaniken adderar ytterligare ett lager strategi. I Civilization V förekom en mängd olika alternativ för samhällsreformer, men i uppföljaren är valmöjligheterna oerhört mycket större.

En tredje förändring är att upp till tre militärenheter av samma sort kan kombineras till kraftfullare versioner av sig själva, förutsatt att man satsat på rätt forskning. Två enheter bildar en kår och tre enheter bildar en armé. De som spelat Civilization IV minns att mängder av enheter av olika slag kunde kombineras till ohyggliga dödsmaskiner. Detta är inte fallet i Civilization VI. Eftersom maxantalet av enheter som kan kombineras är tre och eftersom de kombinerade enheterna måste vara av samma typ är det en kraftigt begränsad version av hur mekaniken fungerade i Civilization IV. Därmed är positionering av enheter fortfarande lika viktigt som det var i Civilization V, men med tillägget att vissa civilisationer kan skaffa sig ett militärt försprång genom att forska fram kårer och arméer.

Det skulle gå att göra listan på förändringar mycket lång. Längre än någon skulle orka läsa. Vad som är väsentligt är att Civilization VI känns som en mycket raffinerad version av sin direkta föregångare. Tonen är det samma, mycket av känslan är bibehållen, men allting flyter på mycket bättre och med mer finess.

Något som är centralt i Civilization-spel är de ledare som går att välja bland. På den fronten gör Civilization VI ingen besviken. De är precis lika animerat livfulla som i tidigare spel. Bland favoriterna finns Norge som representeras av Harald Hårdråde, härjandes fiendeland i sina vikingaskepp och de mytomspunna Skyterna finns med, anförda av sin amasondrottning Tomyris.

Det som drar ned intrycket är framför allt sådant som redan var ett problem i Civilization V. Efter ett tag, när spelaren nått runda 300 av 500, ungefär, tappar ett parti Civilization VI kraftigt i tempo. I många turer finns ingenting vettigt att göra, utan man går direkt till “Next Turn”-knappen och tvingas vänta några minuter och repetera proceduren tills något att göra dyker upp. Det är synd, för detta kvicksandsläge uppstår ofta just då ens imperium tagit form på allvar, men istället för att spelet trummar igång ett häftigt crescendo är spelglädjen ofta farligt nära att kvävas.

Det är frustrerande och ledsamt att tänka på hur häftigt Civilization VI hade varit utan denna tröghet. Å andra sidan är det omöjligt att förneka spelets ställning som en av de allra starkaste titlarna inom sin genre. Strategi och imperiebygge tillåts stå i fokus på ett sätt som andra spel aldrig förr har nått fram till. Därför är det mycket troligt att Civilization VI, precis som sina föregångare, kommer att gå till spelhistorien som en klassiker.

Det Bra

  • Stort strategiskt djup
  • Vacker grafik

Det Dåliga

  • Spelet tappar tempo mot slutet
9

Skriven av: Ola Lundin

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq