Sniper Elite 4

Av i i Recensioner, 5 Mer

Sniper Elite 4

En nazist vaktar vid en postering någon stans i Italien. Han är 250 meter bort men det stör inte dig och ditt krypskyttegevär.

Mer ofta än sällan tycker jag mycket om de uppdrag i actionspel där man får smyga och visa upp sina förmågor som krypskytt. Tänk då om det fanns ett spel där det uteslutande var smygande och långa skott. Vilken dröm!

Sniper Elite är en långt gående spelserie som påbörjades 2005. Det här är första gången jag hoppar in i den, men känner mig ändå snabbt hemma i spelets upplägg och förhållningssätt. Sniper Elite 4 utspelar sig under andra världskriget. Denna outtömliga kista av klassisk krigshistoria och tyska nazister vars ondska är total. Spelaren förkroppsligar krypskytten Karl Fairburne som sänds till den italienska halvöns södra spets för att infiltrera och sabotera nazisternas försvar inför den kommande invasionen.

Spelets story berättas mestadels mellan uppdragen och är inte vidare gripande. Det är tydligt att detta är ett spel som står på sitt gameplay och inte sin story eller skådespeleri. Gameplay är dock något som det finns gott om. Varje bana tar upp en enorm yta och är skulpterad i ett enda stycke. Det är stora utomhusmiljöer där hela banan är tillgänglig hela tiden. Det betyder att den som är en inbiten krypskytt kan göra riktigt långa skott över riktiga avstånd. Spelet har en fysikmotor för ballistisk realism som tar hänsyn till avstånd, kulans hastighet, fallhöjd etcetera. Denna aspekt har inte lockat mig, men jag förstår att det finns vapennördar som tycker att det kan vara riktigt roligt att kunna döda en tysk officer på 400 meters håll. Mig veterligen är också Sniper Elite-serien det enda spel som tillåter denna typ av riktigt avancerad ballistik.

Uppdragens upplägg för den som inte vill spendera trettio minuter med det perfekta skottet är mycket som en katt-och-råtta lek där råttan råkar ha ett krypskyttegevär. Du kan aldrig själv ta dig an mer än kanske två fiender på en gång och många av banorna fullkomligen kryllar med fiender att hantera. Man kan lösa detta på flera olika sätt med olika grader av finess. Den mest tålmodige spelaren kan på många banor utföra sina uppdrag med en minimal grad av uppmärksamhet och en mycket blygsam mängd blod på sina händer. Jag börjar ofta med denna inställning och faller sedan som Michael Douglas i filmen Falling Down djupare och djupare ner i fördärvet. Det är sant som de säger, när man väl har tagit ett liv så är det väldigt lätt att ta ett till. Till sist står man där i kyrktornets klockstapel och plockar nazister som om de vore tusenskönor på en sommaräng.

Jag hade önskat att spelet tillät och belönade smygande mer. Det är uppenbart att det är en del av spelet som också ibland är nödvändigt, men en stor mängd av banornas mål kräver mindre subtila metoder. Oftast att spränga saker eller mörda alla vakter på en särskild plats. Det känns inte vidare diskret och urartade ofta i en brutal shootout där jag kände mig som en riktig budget-ninja efteråt. Utöver detta så belönas spelaren med ganska mycket xp för varje fiende man dödar. Detta går också rakt emot att försöka undvika konfrontationer. Det ska dock sägas i spelets försvar att det heter Sniper Elite och inte Sneak Elite. Andra spel i sneak-genren som Dishonored och Splinter Cell gör detta bättre.

Vad är ett sniper-spel utan sina vapen? Jag anmärker ofta på att andra världskriget spel har för tråkiga vapen. Även i Sniper Elite 4 finns det alldeles för få rymdlasrar, flak cannons och energi-sköldar. Skämt åsido så är spelets arsenal tråkig, men tidsenlig. En hel del av de faktiska vapen som brukades under kriget har återskapats och getts en aning olika stats. En hel del av dessa vapen är dock låsta från början när man köper spelet. De visas i menyn men kräver att man köper DLC-pack för att kunna använda dem. Det finns inget annat sätt att låsa upp dem och detta stör mig. Att släppa ett spel med vissa delar medvetet låsta bakom paywalls från dag ett tycker jag är oschysst. Det finns även ett särskilt spännande uppdrag som även det måste köpas till om man vill spela det. Tråkigt tycker jag.

Under uppdragen kommer man främst att bruka sitt gevär och i vissa situationer även sin pistol. Detta är oftast för att spara ammunition till geväret. Det är inte dåligt om vanlig ammunition på banorna, men den stora resursen i spelet är tyst ammunition. Varje uppdrag kanske du har tjugo tysta skott till geväret som inte avslöjar din position och dessa är mycket värdefulla. Det finns sätt att skapa ljudmattor och därigenom förbli gömd, men i övrigt är den vanliga ammunitionen nästan oanvändbar med tanke på hur mycket uppmärksamhet den drar till sig.

Även om det inte är ett valbart vapen i spelet har spelaren även en mycket vass kniv med sig. Många spel tillåter närstridsattacker, men inget spel gör detta som Sniper Elite 4. Så snart du är nära en fiende oavsett styrka kan du trycka X för att omedelbart döda dem. Denna attack är så stark att den helt kullkastar resten av vapensystemet i min mening. Du kan aldrig misslyckas med attacken och fienden kan inte göra något åt det. Många delar av spelet kan man ta sig igenom enbart genom att fulkuta fram till fiender och kniva dem i hjärtat. Jag tror att spelet hade varit mycket mer utmanande och spännande om denna attack inte var så otroligt stark och så pålitlig.

Jag nämnde tidigare att det finns en aspekt av vapen-nörderi i hur djupt man kan gå in i spelets ballistik. På ett liknande, men lite mer obehagligt, sätt finns det även en mycket noggrann besatthet av hur ens fiender möter sitt öde. Jag har efter samtal med en vän till mig förstått att det länge varit ett av spelseriens signum att visa en groteskt detaljerad kill-cam när man får till ett särskilt snyggt skott. Spelet visar i visceral detalj upp hur kulan äntrar kroppen, vilka organ som punkteras, kanske hur ett öga sprängs och sedan när kulan gör sin sorti. Allt detta i rejäl slow-motion så att man verkligen kan njuta av att se den mänskliga anatomin göras kaos med. Utöver detta får man även poäng för att punktera lungor, brista mjältar, skjuta på avstånd och andra aspekter som ger känslan av ett fiskespel. Spelaren är fiskemannen och nazisterna de bjässar som bara väntar på att bli uppdragna och vägda. Jag uttalar mig ibland runt den humana aspekten i krigsspel och även här drar Sniper Elite lite åt fel håll för mig då man verkligen avhumaniserar spelets fiender och riktigt göttar sig i att döda människor. En aning osmakligt i min mening.

Spelet innehåller tio banor i kampanjen som alla är ganska långa om man inte enbart försöker klara banan så snabbt det går. Varje bana tar åtminstone en timme att spela igenom och ytterligare tid om man räknar med alla omladdningar man får göra när saker går dåligt. Spelet auto-sparar väldigt ofta och detta gör att man ibland kan finna sig i en situation där man blir tvungen att ladda om till ögonblicket innan en dödlig konfrontation. Detta är både roligt och frustrerande. Jag fann aldrig att jag kände mig trött på spelet utan kunde lätt spela en eller två timmar i sträck utan att det kändes allt för ensidigt. Jag hade gärna sett att spelet var dubbelt så långt, men kommer att prova på split-screen eller multiplayer härnäst.

ANNONS:

i samarbete med PriceRunner

 

Det Bra

  • Enorma banor
  • Så mycket krypskytte
  • En vacker bild av Italien

Det Dåliga

  • Groteskt och avhumaniserande
  • Kniven för stark
  • Delar av spelet låsta bakom DLC
7

Skriven av: Viktor Larsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi