South Park: The Stick of Truth

Av i i Recensioner, 4 Mer

South Park: The Stick of Truth

Roger startade det nya South Park-spelet med skräckblandad förtjusning. Skulle utvecklarna Obsidian ha lyckats återskapa TV-seriens anda eller är The Stick of Truth en flopp?

Ända sedan en kall vinterkväll i december 2011 har jag tålmodigt väntat på South Park: The Stick of Truth. Det var då det började gå rykten om spelet och jag förutspådde det värsta, såklart. Spel baserade på den populära serien finns det gott om men jag kan med gott samvete säga att inget av dem var värda att ens bära namnet South Park. Känslan blev inte bättre när spelet, som skulle släppas 2013 försenades till 2014. Nu är spelet släppt och den där dumma känslan har försvunnit för gott.

Egentligen borde jag aldrig ha tvivlat. Utvecklarna Obsidian har några tunga rollspel i bagaget och till det här spelet har dem dessutom South Park-skaparna Matt Stone och Trey Parker till sin hjälp. Stone och Parker har förutom att skriva manus bidragit med röster, övervakat utvecklingen och gett Obsidian tillgång till allt seriematerial. Mer kan man nog inte begära som utvecklare och det märks att det gett resultat i slutprodukten. Ett rollspel i South Parks värld är precis lika spännande som det låter.

Har man ingen aning om vad South Park är så rekommenderar jag verkligen att man tittar igenom så många som möjligt av TV-seriens fantastiska 17 säsonger innan man spelar The Stick of Truth. Är det ett vanligt rollspel du är ute efter så kommer du inte att få ut så mycket av den här titeln. Inte för att det är ett dåligt rollspel men vet man ingenting om karaktärerna i South Park så kommer många scener och skämt att flyga rakt över huvudet på dig. Älskar du däremot South Park så kommer du förmodligen att avguda detta spel. Så bra är det.

När spelet startar har jag och mina föräldrar precis flyttat till ett hus i South Park för att börja våra nya liv i den lugna staden. Mina föräldrar frågar hur jag mår, jag svarar inte. De ber mig gå ut och skaffa lite nya kompisar. Och precis där tar jag mina första steg i staden som jag har växt upp med men aldrig kunnat utforska på egen hand förrän nu. Det känns verkligen som att jag befinner mig mitt i ett avsnitt. Den grafiska stilen och de ikoniska rörelserna sitter perfekt och det känns fantastiskt. Efter att ha fått skräddarsy min karaktär så beger jag mig ut på South Parks gator och stöter genast på Butters som behöver räddas från mobbare. Lätt fixat, Butters tackar för hjälpen och drar med mig till hans läger där Wizard King Cartman regerar. Han bjuder in mig att leka och frågar vilken klass jag vara. Eftersom detta är ett rollspel så får jag välja mellan klassiska Krigare, Magiker och Tjuv. Kung Cartman har dessutom lagt till Jude som en klass men påpekar strängt att vi definitivt inte kan vara kompisar om jag väljer just den. Jag väljer magiker och han dubbar mig till ett elakt namn bara för att han kan. Leken är igång!

Jag får reda på att det råder krig mellan olika läger och orsaken är ”The stick of truth”. En pinne som barnen kommit överens om har oöverträffad kraft. Den ska försvaras med mitt liv och kungen skickar ut mig på uppdrag på en gång. Innan jag lämnar lägret som råkar vara Cartmans bakgård får jag chansen att prata med mina allierade och köpa på mig lite vapen och utrustning. Några av de allierade verkar lita på att jag är en hyvens kille och skickar ut en vänförfrågan på Facebook direkt. Som spelare förstår jag att ett av mina stora mål i spelet är att bygga ut mitt sociala nätverk så mycket som det bara går. Ju mer vänner desto mer fördelar ska det visa sig. Jag lämnar till slut lägret och från denna punkt är det fritt fram för mig som spelare att utforska South Park på vilket sätt jag själv vill.

Efter alla år av South Park-tittande så hittar jag i staden som i min egen bakficka. Jag går och hälsar på några av barnen som bor på samma gata men upptäcker att de tillhör det andra lägret. De kallar mig än det ena och än det andra innan jag kastas in i min första riktiga strid. Det är en ganska klassisk rollspelsfight vilket innebär turbaserade strider fast med lite mer interaktivitet. Här gäller det att hela tiden vara koncentrerad på vad som händer eftersom jag själv kan påverka mycket även när det inte är min tur. Jag får till exempel alltid chansen att kunna blockera fiendens attacker genom att vältajmat trycka på blockningsknappen. Lyckas man så tar man märkbart mindre skada plus att man får chansen att ge igen om man blockerar perfekt. Detta är dock inte så lätt som det låter då alla fiender har olika mönster och slår olika snabbt. Samma sak gäller när du attackerar. Då ska du oftast trycka lite knappkombinationer för att göra så mycket skada som möjligt. Detta gör att man aldrig tappar fokus från striderna. Har man lite koll på hur ett turbaserat rollspel fungerar så är detta en dans på rosor. Annars lär man sig snabbt.

Som magiker har jag tillgång till starkare magier men jag gör mindre fysisk skada på mina fiender. Detta är dock inget man ska hänga upp sig på i detta spel då inget vapen är klassbaserat utan alla vapen kan bäras av alla klasser vilket gör att klasserna spelar mindre roll i det stora sammanhanget. Jag får hela tiden tillgång till ny utrustning och den går att förbättra med olika märken och knappar som fungerar som uppgraderingar. En slaskrensare kan till exempel märkas med en eldknapp och vips så har jag en slaskrensare av eld. Ett utmärkt exempel på hur barns fantasi fungerar. Alla vapen och rustningar består egentligen av vardagsföremål som genom barnens fantasi har blivit något helt annat. Ett durkslag är till exempel en given hjälm som skyddar mot både det ena och det andra. Det är ett kul pysslande och hela systemet är väldigt lätt att lära sig. Jag hittar hela tiden kläder och annan rekvisita som figurerat i TV-serien på ett eller annat sätt vilket gör att jag hela tiden sitter med ett stort flin som tar upp hela ansiktet.

South Park är en serie som ända sedan den började sändas 1997 varit i skottgluggen för vad som ska vara tillåtet att visas på tv. Gränsen är sedan länge utsuddad och i dagens tidsålder kommer nog skaparna undan med det mesta. Matt Stone och Trey Parker har aldrig hållit tillbaka det minsta utan de har kört sin egen linje i alla dessa år. Det som gör att serien fortfarande rullar på är att den ständigt håller sig uppdaterad på vad som händer i världen. Avsnitten skrivs och skapas på några dagar vilket gör att den ständigt känns aktuell. Detta funkar inte när det gäller spel eftersom utvecklingstiden är markant längre. Detta har utvecklarna löst genom att helt enkelt göra ett Best of South Park-spel där du som spelare överöses med karaktärer, musik och scenarion som någon gång figurerat i TV-serien. Resultatet är rent ut sagt magiskt.

Jag har redan nämnt grafiken och att det ser ut som serien, på pricken. Det kanske inte är någon större teknisk bedrift då South Park inte tillhör de mest detaljerade TV-serierna men här handlar det om mer än det tekniska. Färgschema och rörelser spelar en stor roll och det sätter verkligen pricken över it när det kommer till det grafiska. Röster och musikstycken är minst lika magiska och gör att känslan hela tiden är på topp. Det känns verkligen som att se ett väldigt långt avsnitt av TV-serien.

Spelet innehåller en hel del sidouppdrag som alla är värda att spelas igenom. De är aldrig speciellt långa och det är bara att mysa sig igenom dem. Jag kände aldrig att något uppdrag var tråkigt då jag hela tiden satt på helspänn i väntan på att få se vad som skulle hända härnäst. Samma sak med huvuduppdragen. De är väldigt bra uppbyggda och storyn tar som vanligt många spännande och roliga vändningar. Ju längre in du kommer i berättelsen desto mer karaktärer får du att välja mellan som ska hjälpa dig i strid. Du har alltid en medhjälpare med dig i strid som för det mesta tillför någonting vettigt. Du kan också närsomhelst under äventyret och striderna byta medhjälpare vilket fungerar väldigt bra.

En sak som har blivit väldigt omtalad och kritiserad är att vissa scener censurerats här i Europa och andra delar av världen. Jag ska inte gå in på vad för scener det rör sig om men för egen del så var det inget som störde spelupplevelsen. Det är väldigt korta scener det handlar om och när en sån scen dyker upp så kommer ett textmeddelande från Trey och Matt upp på skärmen där kritiserar censuren samtidigt som de förklarar vad det är för scen vi missar. Det fungerar väldigt bra som substitut och det känns inte som att någonting tagits bort utan det känns mer som en naturlig del av berättelsen.

Jag minns inte senast jag satt så här klistrad framför ett spel, speciellt inte ett där jag skrattade mesta delen av tiden. South Park: The Stick of Truth är ren och skär fanservice till oss som växt upp med serien. Det finns inte en enda del av spelet som inte går att spåra tillbaka till något av TV-seriens alla avsnitt. Det gör att jag som spelare upptäcker saker som jag känner igen hela tiden. Spelet tog mig 14 timmar att spela igenom och ser man spelet som enbart ett rollspel så kommer man förmodligen att bli besviken. Det är inget vidare djupt spelsystem och det är inga krångliga menyer med en massa siffror som man inte förstår. Saken är den att man inte ska se detta som ett vanligt rollspel. Man måste vara medveten om att spelet innehåller skamlös kiss och bajs-humor och många scener kan anses som smaklösa om man inte är van vid serien. Jag har tyvärr svårt att se någon som aldrig sett South Park bli intresserad av serien på grund av detta spel. Man får absolut ingen bakgrund till någon av karaktärerna utan spelet utgår från att du vet vilka alla är. Se serien först – sen spelar du detta spel som förmodligen kommer att ligga någonstans i toppen av min spellista för år 2014. Jag ska inte hymla med att The Stick of Truth ibland rent tekniskt går på knäna. Vissa gånger hackar spelet sig fram på grund av för låg bilduppdatering men det händer väldigt sällan och aldrig i strider. Det är nog det enda negativa jag kan säga om detta spel.

Jag har haft årets roligaste upplevelse så här långt med South Park: The Stick of Truth. Jag har känt mig hemma, jag har påmints om en tid då livet inte bara handlade om stress och räkningar och jag har skrattat så tårarna sprutat. Bättre betyg kan jag inte ge ett spel och jag rekommenderar samtliga som finner någon sorts uppskattning i South Park att införskaffa det. Dagen då TV-serien går i graven kommer jag att plocka fram detta igen och ta farväl av Stan, Kenny, Kyle och Cartman på bästa möjliga sätt. Genom lek, fantasi och allmänt dåligt ordförråd.

Det Bra

  • Arvet
  • Originalröster
  • Du får spela TV-serien
  • Humorn
  • Grafik och musik

Det Dåliga

  • Bilduppdateringen fallerar ibland
10

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN