SpellForce 2: Demons of the Past

Av i i Recensioner, 3 Mer

SpellForce 2: Demons of the Past

SpellForce 2-sagan har kommit till sitt sista kapitel i ett fristående spel. Demons of the Past är som övriga spel i serien en intressant blandning av rollspel och strategi.

Det är bäst att erkänna direkt – jag har inte spelat SpellForce 2 tidigare men har hört att spelserien bjuder på en bra blandning av rollspel och strategi. Det gjorde att jag blev intresserad av SpellForce 2: Demons of the Past när det dök upp. Eftersom Demons of the Past är en fristående expansion till SpellForce 2 behövs inte originalspelet. Men det märktes en hel del att Demons of the Past bygger på SpellForce 2. Exempelvis blir man inte serverad någon interaktiv lärodel utan man får hålla till godo med några inspelade moment från SpellForce 2 som förklarar spelet. För dig som inte spelat den här typen av spel tidigare är lärodelen lite väl kortfattad, men för vana spelare är det absolut inga problem att spela Demons of the Past.

Demons of the Past är trots allt det sista spelet i serien vilket gjorde att det kändes som om jag missade något i storyn då jag inte spelat SpellForce 2 förut. Det gjorde emellertid inte speciellt mycket eftersom Demons of the Past har begåvats med en bra handling med flitigt röstskådespeleri. Det gör att spelet går bra att avnjuta även för den som aldrig spelat SpellForce 2 förut. Rösterna höll dock ganska varierande kvalitet, men de blev aldrig dåliga utan sträckte sig från fullt okej till bra.

I Demons of the Past spelar du som en äldre Shaikan som ska skydda Westguard och dess omgivningar mot en invasion av skelett, demoner, drakar och mycket annat under demonlorden Zazhuts styre. Som Shaikan kan du inte bara strida utan du lär dig även ett stort antal trollformler under spelets gång. Dessutom får du sällskap av upp till fem andra karaktärer. Alla har de lite olika egenskaper och allt eftersom din Shaikan och de övriga i sällskapet utvecklas får du tillgång till såväl ny utrustning som nya trollformler. Varje karaktär har sitt eget träd av förmågor (’skill tree’) där man som spelare utvecklar karaktärerna åt det håll man själv vill. Ny utrustning kan man köpa av diverse köpmän. Att man har flera karaktärer ger ett större djup åt spelet. Man kan lära sig ett flertal trollformler, men varje karaktär kan bara använda ett begränsat antal i strid vilket gör att man efter ett tags spelande måste tänka till vilka man ska ha tillgängliga under varje strid.

Det är alltid bra att se till att man har bra läkande förmåga i gruppen. Det kan man göra med hjälp av trollformler hos gruppmedlemmarna men också genom olika föremål samt soldater med läkande förmåga. Det är också bra att ta en hjälte ur strid om dende är nära döden för att på så sätt låta denne självläka. I värsta fall får man återuppväcka en hjälte från de döda antingen med hjälp av en annan hjälte eller via en speciell byggnad. Misslyckas man med att väcka någon som dött så blir det obönhörligen game over.

Man har tillgång till arbetare som bryter tre resurser – sten, silver och lenya. Stenen används till att bygga olika byggnader medan silvret och lenya används som betalningsmedel. Man kan exempelvis bygga träningsanläggningar som gör att man får soldater med olika egenskaper och drakar. Dessa kan man sedan skicka ut i strid tillsammans med sina hjältar. Det är givetvis bra att ha en väl avvägd balans mellan soldater anpassade för närstrid och sådana med bra räckvidd eller helande förmåga. Det är enkelt att gruppera soldaterna efter önskemål för att kunna skicka dem ut i strid, men väl inne i en strid är det inte alls lätt att styra soldaterna utan det mesta går helt automatiskt. Ibland kändes det faktiskt som om jag ville ha lite större möjligheter än att bara sitta och titta på vad mina soldater gör. Hjältarna kan styras mer eftersom de har olika trollformler som man manuellt aktiverar mot olika fiender. Tyvärr blir striderna oftast väldigt grötiga med massor av fiender och soldater i en klump vilket gjorde det lite knepigt att använda trollformlerna mot specifika motståndare.

Uppdragen är ganska varierande. I vissa gäller det att bygga upp en stark armé och använda sin Shaikan och övriga hjältar i strid. Andra uppdrag är mer problembaserade. Här får man klara sig utan strategidelens resurssamlande och armébyggande. Det blir mer hjärnan som får arbeta, fast problemen blev aldrig speciellt svåra. Dessa delar var ett välkommet avbräck till stridernas intensitet. Spelet varar trots allt minst 25 timmar och det hade blivit väldigt enformigt om man bara haft striderna.

Det märks på grafiken att SpellForce 2-serien har några år på nacken. Originalspelet gavs ut 2006 och även om man uppgraderat grafiken sedan dess så håller Demons of the Past inte absolut toppklass. Textturerna är lite suddiga och karaktärerna något kantiga. Likaså är omgivningarna ganska trista med få detaljer – snö, dimma, eld, gräs och sten ser inte speciellt upplyftande ut. Det mesta i omgivningarna ser faktiskt ganska trist ut även när man zoomar in och trots att jag använde spelets högsta grafikinställningar. Även om karaktärer och fiender är kantiga så tycker jag dock att man lyckats skapa en god variation mellan olika raser man stöter på. Det gäller inte bara soldater och andra figurer utan även byggnader.

Slutligen vill jag klaga på att SpellForce 2: Demons of the Past är ganska buggigt. Den mest enerverande buggen gjorde att jag på ett ställe inte kunde återuppta ett sparat spel när jag fick game over eftersom spelet då kraschade. Det finns andra konstigheter som figurer som försvinner och underliga rörelser av ens enheter. Eller än konstigare, att en fiende inte ens reagerar när man står och hugger svärdet i den. Den artificiella intelligensen är för övrigt inget vidare utan fienden anfaller som på givna signaler utan att till synes tänka.

Med tanke på att SpellForce 2: Demons of the Past ger minst 25 timmar intressant spelande så är spelet väl värt de 20 euro det kostar i dagsläget. Du får ett hyfsat varierat spel som på ett utmärkt sätt smälter samman rollspel med strategi. Du behöver inte ha spelat något spel i SpellForce 2-serien tidigare utan det går utmärkt att spela Demons of the Past helt fristående. När kampanjen tar slut kan man fortsätta spela online eller via nätverk mot kompisar, men den delen gillade jag inte lika mycket som enspelarkampanjen.

Det Bra

  • Bra blandning mellan rollspel och strategi
  • Problemlösning varvat med strider
  • Spelet är fristående
  • Bra utveckling av ens karaktärer
  • Hyfsat lång speltid

Det Dåliga

  • Buggigt
  • Dumma fiender
  • Bökigt att styra striderna
  • Multiplayerdelen är inte lika kul som kampanjen
8

Skriven av: Mats Ernofsson