Spyro Reignited Trilogy

Av i i Recensioner, 4 Mer

Spyro Reignited Trilogy

Spel från förr fortsätter att uppenbara sig i nyversioner och att Spyro fått ännu en chans var väl ingen högoddsare.

I den omgjorda trilogin handlar det om de tre första spelen till Sony Playstation. Min fråga är om spelen håller än idag även utan nostalgifaktorn.

Jag spelade aldrig originalspelet när det släpptes 1998. Då hade jag lämnat min Playstationkonsol bakom mig och gått vidare till Nintendo 64. Men det märktes att spelet blev rätt populärt och för många 90-talister är det nog idag lika klassiskt som Super Mario Bros är för mig som är född på 80-talet. Därför tyckte jag att det skulle bli extra roligt att få spela igenom spelen utan den där nostalgin som ofta pryder våra hjärnor när vi än en gång får uppleva barndomens oskyldiga dagar. Hur bra håller egentligen spelen idag?

Rent grafiskt har spelen verkligen piffats upp ordentligt. Stora färgglada världar befolkas av minst lika lysande karaktärer och det hela smälter samman till en väldigt fin helhet. På ett sätt finns känslan av att man spelar ett äldre spel kvar och det beror på speldesignen av världarna. De är ganska odetaljerade och man vet exakt vart man kan och inte kan gå. Världen känns inte så mycket som en värld utan mer som en bana som noga utvecklats för plattformshoppande. Just den detaljen påminner mig om plattformspelen som dök upp under den eran. Nu menar jag inte att detta är något negativt utan det är en trevlig detalj som tar en tillbaka till en tid då spel i 3D var nytt och vissa uppoffringar behövde göras. Ett väldigt vackert spel är det i vilket fall och Spyros animationer är rent utav mästerliga. De känns väldigt djurlika och rent rörelsemässigt så passar de utmärkt för en drake på fyra ben. Både mellansekvenser och spelgrafik påminner om en animerad film och det kanske låter som en uttjatad mening men det är ett bra sätt att beskriva trilogin.

Inte nog med att det påminner om en animerad film utan det låter nämligen som en också, på svenska för den som vill. Detta är en väldigt trevlig överraskning och för de som har yngre barn är detta perfekt. Nu är väl inte själva dialogen någonting att hänga i julgranen direkt men det spelar mindre roll i ett spel som detta. Stort plus för svenskt tal. Musiken kan man avnjuta i nyversioner eller i klassiskt format. Jag testade båda och tycker de passar bra vilket man än väljer. Det är väldigt mysig musik men absolut inget som sticker ut och som man kommer ihåg. Den ligger i bakgrunden och agerar matta till en trilogi som känns som ett långt äventyr i grund och botten. På både gott och ont.

Rent spelmässigt är det inga konstigheter. I första spelet så förstenas alla drakar utom Spyro och det är givetvis hans jobb att rädda alla samt att samla på sig kristaller av olika valörer. Valörerna används för att låsa upp nya världar och så fortsätter det. Varje gång man befriar en drake så får man en liten pratstund och lite tips som hjälper en på vägen. De är väldigt charmiga och drakarna har roliga personligheter.

Ibland gäller det att flyga Spyro genom en bana på tid samtidigt som man skall samla på sig olika saker och det bryter av lite av de vanliga världarna. I första spelet får man inte så mycket berättelse utan mest små sekvenser som för berättelsen framåt. I uppföljarna är det mer fokus på story och sekvenserna är längre och mer utförliga . Detta gäller också i själva spelmomenten. Jag känner att i det första spelet förklaras inte så mycket egentligen medan man i tvåan och trean får lära sig kontrollen på ett mer ingående sätt. Nu är det dock inte jättemycket att hålla reda på men det är alltid trevligt när man får en förklaring till saker som man håller på med.

En jämförelse mellan Playstation-versionen och Spyro Reignited Trilogy.

En sak som jag ofta tänker på när jag spelar spel som är riktade till en lite yngre publik är hur kameran fungerar. Den kan ofta vara ett stort problem när den styras med högerspaken och för nybörjare så kan det bli väldigt jobbigt att spela. Här har utvecklarna dock lagt till ett läge där kameran styr sig själv vilket tar bort ett jobbigt moment för de som har svårt för sånt. Ännu ett bra skäl när någon vill att man rekommenderar ett bra spel till deras barn.

För i grund och botten är det just vad Spyro Reignited är, ett spel för yngre barn. Spelens upplägg är enkelt och de förändringar som görs från spel till spel är små och rubbar inte själva stommen. I stort sätt så går alla tre spel ut på att samla kristaller för att ta sig vidare till nya världar och leta efter speciella artefakter på vägen. Det känns inte som att det är tre separata spel jag spelar utan alla sitter ihop och bildar ett långt äventyr utan större variation. Jag tycker det är väldigt mysigt att ligga i soffan och samla kristaller, det är ingen större utmaning utan mer meditation. De flesta fiender dör av ett slag och bjuder inte upp till dans. Någon form av bossar finns men de erbjuder inte heller någon vidare tankeverksamhet utan jag tar mig lugnt vidare och fortsätter spela i mitt meditativa läge. Jag måste erkänna att jag började tröttna efter halva andra spelet och när jag startade upp Spyro: Year of The Dragon (del tre) och insåg att det i princip var identiskt med de andra så kände jag att jag behövde en paus.

Spyro Reignited Trilogy är en lättsam samling spel i ren Skylandersanda. Som spel för de lite yngre är det perfekt och erbjuder väldigt lite utmaning samtidigt som det är en fantastiskt mysig värld att springa runt i. För mig som inte spelade spelen när det begav sig så är det tydligt att spelet inte alls är riktat åt mitt håll. Jag blir inget Spyrofan när jag spelar men kan ändå njuta av mycket som spelet erbjuder, en stund iallafall. Att samla kristaller är avkopplande och något som förbereder mig för sängen. För de som älskade originalen så blir det säkert ett mysigt återseende och det är verkligen inget hafsverk till remake utan allt har gjorts om från grunden och osar kvalitet. Som förälder kan jag utan tvekan rekommendera samlingen och det funkar väldigt bra som avkoppling nu när vintern drar in.

Det Bra

  • Svenskt tal
  • Grafik och animation i toppklass
  • Barnvänligt

Det Dåliga

  • Upprepande
  • Lite för lätt
7

Skriven av: Roger Nilsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi