StarCraft II kallas av många för världens bästa strategispel. Nu har spelet fått en expansion. Viktor reder ut om Heart of the Swarm gör StarCraft II än bättre eller inte.

Efter den enorma succén med Wings of Liberty släpps nu andra delen i StarCraft 2-sagan. Medan första delen handlade mycket om den mänskliga faktionen Terran ligger nu all fokus på de brutala utomjordingarna, Zerg.

Då Heart of the Swarm är en expansion så fortsätter storyn direkt där Wings of Liberty slutade. I berättelsen växlar perspektivet från Jim Raynor till Sarah Kerrigan. Jims mål var alltid att rädda Sarah och sedan lägga kriget åt sidan för att kunna vara med henne, men Sarahs hämndbegär är för stort. Ledaren för ”The Dominion”, Arcturus Mengsk var den som övergav Sarah på planeten Tarsonis. För att kunna besegra Mengsk och återvinna sin forna kraft söker Kerrigan åter kontroll över sin Zerg-armé.

För mig är Blizzards enspelarkampanjer som godispåsar. Jag försöker portionera ut och äta en bana i taget då jag vet att det kommer ta slut så snabbt annars, men det är svårt att hålla sig. Många realtid strategi-spel (RTS)har enkelspåriga kampanjer där varje bana är den andra lik. StarCraft 2 går bort från detta och erbjuder en varierande och utmanande upplevelse. En förändring i Heart of the Swarm är att du som spelare under nästan varje uppdrag har Sarah Kerrigan med som en spelbar enhet. Varje uppdrag ger dig chans att kamma hem extra levlar för Kerrigan ifall du klarar bonusuppdrag. Jag gillar det här upplägget även om det gör att man ofta har mer fokus på Kerrigan än resten av sin armé.

Det känns härligt att låta sina enheter myllra runt en mäktig varelse i dess mitt. Under kampanjens gång låser man som vanligt upp enhet för enhet under de olika uppdragen. Där man i Wings of Liberty kunde köpa uppgraderingar till sina Terran-enheter kan man här istället välja en av tre uppgraderingar för varje enhet. Valet går att ändra mellan uppdragen och det skapar en bra dynamik då man kan prova en annan strategi ifall man skulle slå mot en stenvägg på något uppdrag. Mer permanenta val får man göra under ”Evolution Missions” där en enhet får en av två permanenta uppgraderingar. Dina banelings kan t.ex. bli antingen splitter-banelings som när de sprängs, blir två mindre banelings, eller så kan de bli hopp-banelings som bestiger klippor som Terrans marauders. Alla valen känns både relevanta och svåra. Jag gillar när spel får mig att tänka efter när jag gör val som dessa. Jag tycker också om hur Blizzard försöker göra lite annorlunda saker annat än bara +10% hastighet eller +10 damage mot armor. Det finns många spelutvecklare idag som fortfarande inte lärt sig detta.

I multiplayer har flera förändringar skett. Även för den som inte köper Heart of the Swarm är hela Battle.net-upplevelsen förbättrad och försnyggad. Matchmaking är smidigare, Spelarranking är omgjort och ett levelsystem finns nu (som även gäller custom games, yay!). Levlar du upp som Terran låser du upp saker som olika danser och alternativa skins för populära enheter, utöver rena skryträttigheter förstås. Den stora nyheten för många är förstås de nya enheterna som varje ras blivit välsignad med. För Terran ligger mer fokus på fabriksenheter där t.ex. Widow Mine låter Terran gräva ner gömda attackrobotar i marken. Ett härligt försvar mot anstormande enheter precis innan dina Seige Tanks börjar regna helvete på dem. Både Protoss och Zerg har fått intressanta flygande enheter. Det som är gemensamt för alla nya enheter är att de alla på något sätt utmanar spelarens förmåga att hantera sin armé. Alla enheterna har antingen olika lägen eller förmågor som kräver ytterligare koncentration. Man måste alltid vara försiktig så man inte överkomplicerar sitt spel. Blizzard har med Heart of the Swarm enbart lagt till komplexitet. Man får hoppas att inte nästa expansion tar knäcken på de mer casual spelarna.

Ur ett rent estetiskt perspektiv är Heart of the Swarm toppklass. Blizzard är alltid duktiga på att göra skalbara spel, och Heart of the Swarm är inget undantag. Hemma spelar jag på min spel-PC, och när jag inte är hemma kan jag spela på min laptop. Även om grafiken är annorlunda så får jag alltid en bra spelupplevelse. Produktionsvärdet på spelet är högt. Musiken och miljöerna lämnar inget att önska. Blizzard håller samma skyhöga kvalité som alltid.

Det är svårt att betygsätta expansioner. Då de är just expansioner och inte uppföljare kanske man inte kan kräva samma mått av nyskapande som man skulle från ett helt nytt spel. Jag hade ändå gärna sett lite mer nya grepp i Heart of the Swarm. Spelet är och känns som en fortsättning på Wings of Liberty. Jag kan inte riktigt klaga på att få mer av ett av mina favoritspel någonsin. För den som spelade eller fortfarande spelar StarCraft 2 säger det sig självt att Heart of the Swarm är ett självklart köp. För de av er som ännu inte spelat Wings of Liberty, läs min tidigare recension på GameElite.se och börja sen spela. Det finns ingen RTS serie idag så välbalanserad, så vacker och så rolig som StarCraft.

Skriven av: Viktor Larsson