Super Lucky’s Tale

Av i i , 5 Mer

Super Lucky’s Tale

Räven Super Lucky har inte den supertur som hans namn tycks anspela på. Nej, han tvingas kämpa inuti en mystisk bok för att rädda sin syster.

Berättelsen om Super Lucky börjar med att den onde Jinx tar Super Luckys syster till fånga. I sitt försök att hindra Jinx hamnar Super Lucky i ”Book of ages”. Det är en bok fylld av olika världar och faror kombinerat med diverse busar. Här börjar ett plattformsäventyr.

Snart upptäckte jag att Super Lucky’s Tale är ett mycket traditionellt plattformsspel. Det förde mina tankar till klassiker som Crash Bandicoot. Super Lucky påminner inte enbart om Crash Bandicoot när det gäller själva spelandet utan även grafikmässigt. Pungdjuret Crash har bytts ut mot räven Super Lucky. En uppenbar skillnad är att grafiken känns barnsligare, vilket för mig i det här fallet inte är något negativt.

Även om Super Lucky’s Tale är supertraditionellt och påminner om flera andra spel i genren tycker jag inte att utvecklarna fallit i fällan att skapa en kopia av tidigare spel. Super Lucky’s Tale känns nämligen trots allt ganska unikt. Spelet är exempelvis långt ifrån en kopia av Crash Bandicoot.

Jag har nyligen spelat Super Mario Odyssey på Nintendo Switch. Det kan vara lockande att jämföra dessa spel, men de är helt olika. Super Lucky’s Tale är ett renodlat plattformsspel. Super Mario som tidigare varit plattformsgenrens kanske mest genrebundna spelserie har i och med Odyssey tagit ett stort steg mot äventyrshållet. Nu kommer jag kanske göra mig osams med de flesta spelare. Det renodlade plattformsupplägget i Super Lucky’s Tale tilltalade mig något mer än Super Mario Odyssey även om det senare spelet var överlägset på många andra fronter. Det var lite roligare att spela Super Lucky’s Tale. Detta delvis beroende på att vissa delar i Super Mario Odyssey var för våldsamma däribland en scen med massiv kanon- och pansarbeskjutning.

Utvecklarna har gjort mycket för att ge variation åt spelandet i Super Lucky’s Tale. De har lyckats lite si och så. Mycket är upprepningar, men jag hade kul när jag spelade vilket gjorde att jag hade överseende med det upprepande spelupplägget.

Här och där glänste dock Super Lucky’s Tale till och överraskade mig. Kanske är den roligaste delen när jag fick gå genom en labyrint. I den fick bland annat jag använda brytare för att flytta väggar, gräva under galler och undvika att få svansen svedd av eldklot.

En annan rolig bana utspelade sig i en spökvärld som definitivt inte var skrämmande. I denna bana syntes vissa delar av banan enbart när jag höll i en speciell lampa. Även denna spökbana är inspirerad av labyrinttemat.

Man måste uppfylla olika kriterier för att komma vidare i spelet. Det viktigaste är att klara banan. Då låses nästa upp. Sedan måste man samla fyrklöver – fyra per bana, varav man får en när man klarat banan. Det gäller att samla bokstäver (L U C K Y), klara en mindre specialbana inne i banan och samla 300 mynt. Detta för att kunna låsa upp respektive världs boss som i sin tur leder vidare till nästa värld.

Allt är himla gulligt i Super Lucky’s Tale. Det för genast tankarna till ett barnspel vilket det i botten är. Jag har svårt att se en tonåring sätta sig och frivilligt spela Super Lucky’s Tale. Själva spelandet är dock inte alls lika barnaktigt som grafiken. Super Lucky’s Tale bjuder på hyfsat avancerad plattformshoppande. Därför tror jag säkert att Super Lucky’s Tale även kan uppskattas av en tonåring om denne inte stirrar sig blind på grafiken. Det är inget svårt spel. Samtidigt finns ganska utmanande partier vilket gör att de yngsta spelarna då kan få det svettigt.

Allt är dock inte felfritt. Jag fastnade ibland på vissa ställen. Jag kom visserligen loss, men det var riktigt irriterande. Samma sak gällde när man skulle hoppa upp i träd. Det kunde vara mycket frustrerande med otaliga försök innan jag lyckades. Värst var det på ett ställe där det fanns sparsamt med mynt. Jag var tvungen att ta ett stort mynt högst upp i ett träd. Jag försökte och försökte i nästan all oändlighet innan jag lyckades.

Microsoft ska ha en stor eloge för att de översatt Super Lucky’s Tale till svenska. Det är dock bara texten som översatts. Det finns lite röstskådespeleri innan spelet kommer igång och det är alltså inte på svenska. Även om texten är på svenska så kan de yngsta som ännu inte kommit igång ordentligt med läsandet få problem på vissa ställen. Detta då man i ibland får dialoger med instruktioner över vad man ska göra härnäst. Figurerna babblar ibland lite väl mycket för att små barn ska kunna hänga med i texten. Som tur är behöver man för det mesta inte förstå den utan om barnet kör fast får den be en läskunnig om hjälp.

Super Lucky’s Tale är exklusivt till Xbox One och Windows 10. Det är synd eftersom det hade varit kul med ett bredare utbud. Jag har spelat på såväl datorn som Xbox One X. Super Lucky’s Tale är inget för dig som gillar att spela med tangentbord och mus utan är anpassat till en handkontroll. Kontrollen fungerar mycket bra så man kan inte skylla misslyckanden på den.

Grafikmässigt är jag imponerad av Super Lucky’s Tale. Det är för det första ett lågprisspel och för det andra har spelet barn som primär målgrupp. Trots det är allt mycket snyggt. Visst är texturerna fattiga, men den färgglada färgsättningen och de livfulla animationerna kompenserar det. Super Lucky’s Tale har stöd för 4k Ultra HD på Xbox One X och då glänser spelet verkligen. Jag trodde först att spelet stödjer HDR med tanke på färgsättningen, men det gör det inte.

Det är som sagt få videosekvenser med röster så de är inte mycket att kommentera. Musiken varierar i kvalitet och genre och blev som bäst som countrymusik trots att jag inte är något fan av den genren. Ljudeffekterna är fullt okej, men inget som direkt står ut jämfört med många andra spel.

Jag var ganska nollställd inför Super Lucky’s Tale. Jag hade inte hört talas om spelet som kändes anonymt. Slutintrycket är dock positivt. Det finns en hel del upprepningar Super Lucky’s Tale men det har jag överseende med. Super Lucky’s Tale är ett plattformsspel enligt klassisk formel som ändå känns fräscht. Rekommendera! Det var faktiskt något roligare att spela Super Lucky’s Tale än senaste Super Mario-spelet. Yngre barn kan behöva hjälp med vissa sekvenser och vissa dialogrutor.

Det Bra

  • Svensk text
  • Hyfsat avancerat
  • Mycket snyggt
  • Stöd för 4K Ultra HD
  • Härliga banor

Det Dåliga

  • Hoppa upp i träd kan vara otroligt knepigt
  • Fastnar ibland mellan saker
  • Ibland lite långa texter för de yngsta
  • Grafiken tilltalar knappast en tonåring
  • En del upprepningar
8

Skriven av: Linda Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Efter en lång tid av fiktiva framtidskonflikter återvänder Call of Duty-serien till sina rötter, 1900-talets krig m… https://t.co/mhPLwbld6N
I Sonic Forces har Sonic Team försökt utveckla ett klassiskt Sonic-spel i modern tappning. Hur väl har de lyckats m… https://t.co/qkdspKuxJK
Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.… https://t.co/qmRlUbjLSq