The Amazing Spider-Man 2

Av i i Recensioner, 9 Mer

The Amazing Spider-Man 2

Jag svingar mig genom staden i full fart. Vinden hade garanterat blåst genom mitt hår om jag inte hade haft masken på. Solen gassar och bjuder på en fin siluett av staden när jag tar sats och svingar mig upp på den högsta byggnaden jag kan hitta. Jag stannar upp en stund och njuter av utsikten innan jag handlöst kastar mig ut från byggnaden och faller mot en säker död. Precis innan asfalten stoppar min framfart skjuter jag ut mitt nät mot närmaste byggnad och svingar mig vidare bara någon meter ovanför alla bilarna som staden kryllar av. Just då känns The Amazing Spider-Man 2 som det bästa Spider-Man spelet någonsin. Tyvärr håller resten av spelet inte lika hög klass som just dessa sekvenser.

Det är inte ofta som jag blir uttråkad av storyn i ett spel. Oftast är det dålig speldesign och upprepande strider som får mig att tappa intresset. I detta spel är det dock tvärtom och jag kan inte förstå hur Beenox själva har lyckats hålla sig vakna under utvecklingen. Spelet börjar dock intressant och inleder med den klassiska scenen där onkel Ben blir mördad inför ögonen på Peter Parker själv. Jag får en känsla av att spelet försöker vara väldigt mörkt och allvarligt under den första tiden och jag gillar det. Peter och hans faster May har en djup diskussion om livet och döden och det hela bygger upp till en bra grund att stå på.

En liten bit in i spelet går den känslan förlorad och går från att vara mörkt och stämningsfullt till en mer klassisk serietidningskänsla där Spider-Man kläcker ur sig käcka one-liners och skojar friskt. Jag har definitivt ingenting emot den lite käckare inramningen men spelet känns väldigt schizofrent då det försöker vara båda sakerna på samma gång. Ett bra exempel på detta är när Spindelmannen tvingas slåss mot sin vän som han egentligen bara vill hjälpa. Gång på gång ber han sin vän att sluta slåss och följa med honom till sjukhus för att två sekunder senare håna honom brutalt när han inte hinner med i spindelns snabba tempo. Det gör att spelet känns hafsigt och framstressat då detta irritationsmoment förmodligen hade kunnat lösas relativt lätt genom att ta bort dessa käcka kommentarer i just denna strid. De käcka kommentarerna är också få till antalet vilket gör att man får höra samma sak om och om igen.

The Amazing Spider-Man 2 är baserat på den nya filmen med samma namn som hade premiär för ett tag sedan. Jag har inte sett filmen men jag hoppas innerligt att filmen inte är lika sömnframkallande som spelet. För det första så innehåller spelet alldeles för få bossar. För det andra är superskurkarna man möter väldigt tråkiga. I en serie som Spider-Man som är fylld av så många häftiga karaktärer så känns det tråkigt att man har valt ut några av de svagaste, iallafall på det karismatiska planet. Man får aldrig någon riktig känsla för vad dem kan göra och de känns aldrig riktigt farliga. Personkemin mellan Spider-Man och skurkarna är rätt obefintlig vilket gör att striderna mot dem känns väldigt opersonliga.

Det är svårt att hänga med i spelets berättelse då den är väldigt svajig. Den inleds med att man ska leta reda på onkel Bens mördare men i jaktens hetta dras man in i alltmer skumma affärer mot ryssar, arga supermänniskor och irriterade småskurkar som springer runt och ställer till oreda runt om i staden. För när man inte fokuserar på huvudstoryn så får man friheten att utforska den stora staden på egen hand och bekämpa alla småbrott som begås dagligen av småskaliga gangsters. Då Spider-Man har superhörsel och spindelsinne så kan han lokalisera och höra var brott begås i realtid. Det kan gälla att stoppa inbrott, lokala gängkrig eller rädda alla dessa civila som hamnar i fara titt som tätt. Dessa ikoner dyker upp på kartan och hinner man dit och klarar av uppdragen så ökar förtroendet för vår käre spindelman och man får chansen att arbeta ifred utan att polisen lägger sig i. Missar man dock uppdragen så sjunker förtroendet och media börjar sprida lögner och påhitt om dig vilket leder till att poliser och militär börjar gå på jakt.

Många gånger under spelets gång så struntade jag helt i spelets huvuduppdrag och fokuserade på att svinga runt mellan husen och lösa brott. Detta är överlägset det roligaste i hela spelet och man känner sig verkligen som Spindelmannen. Ju mer brott man löser desto mer erfarenhetspoäng får man vilket gör att man kan uppgradera sina färdigheter samt få lite nya dräkter. Eller nya är kanske att ta i. Man får chansen att klä sig i en hel del olika dräkter som han har haft på sig i serietidningar och filmer under årens gång. Dräkterna har olika förmågor vilket gör att man har lite valmöjligheter om hur man vill utveckla sin egen spindelman. Det finns statistik på allt som finns att upptäcka och göra i spelet så gillar man sånt så har man många timmar framför sig. Laddningstiderna mellan scener och miljöer är dock på tok för långa.

Det märks att spelet är utvecklat för de äldre konsolerna för det är inte speciellt vackert att titta på när man spelar på den senaste hårdvaran. Begränsningarna som de äldre konsolerna för med sig är stora och det känns till och med lite blockigt på sina ställen. Karaktärsmodeller på huvudkaraktärer ser dock väldigt bra ut och animationerna som Spider-Man har när han svingar är väldigt fina. Allt som har med svingandet att göra är förresten väldigt bra. Det ser snyggt ut, det känns tajt och filmmusiken dundrar i bakgrunden.

Tyvärr så innehåller The Amazing Spider-Man 2 alldeles för många irritationsmoment och för tråkig story för att jag rekommendera någon att spela igenom det. Jag hade verkligen hoppats att spelet skulle kunna leverera en riktig actionrökare där byggnader faller samman när spelets huvudskurkar dundrar in i dem. Istället får vi en tam berättelse om ett par ointressanta missanpassade dummingar som sällan levererar. Ett par tillfällen i spelet så tycker jag mig skymta nån sorts episk händelse men oftast rann det ut i sanden lika snabbt. Striderna känns rätt tråkiga överlag och gör inget nytt direkt. Smygmomenten funkar däremot bra och det är roligt att ta ut skurkar utan att avslöja sig.

Nöjer man sig med det som jag inledde texten med så tycker jag att man kan köpa spelet i nån reaback inom kort för det är verkligen en fenomenalt härlig känsla att svinga sig runt i staden helt fritt i jakt på byten. Man känner sig verkligen som just Spider-Man och den känslan hoppas jag finns kvar tills nästa spel i serien släpps. Ge mig då en mörk och tung story med de grymmaste skurkarna i detta universum så kommer betyget bli ett helt annat. Just nu är detta bara den bästa Spider-Man simulatorn som någonsin utvecklats.

Det Bra

  • Du ÄR Spindelmannen
  • Filmmusik är alltid välkommet
  • Fina animationer

Det Dåliga

  • Olidligt tråkig story
  • Ointressanta skurkar
  • Inte speciellt vackert
  • Långa laddningstider
  • Schizofrent
3

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV