The Chronicles of Narnia: Prince Caspian

Av i i Recensioner, 2 Mer

The Chronicles of Narnia: Prince Caspian

The Chronicles of Narnia: Prince Caspian är ett spel baserad på filmen med just samma titel och som en veteran inom spel så kan man inte bli något mindre än skeptisk när man ser på spelfodralet för första gången. Det är ett känt faktum att filmlicensspel brukar vara halvdana, ofärdiga projekt som spelskapare unnar sig släppa för att lura lättlurade föräldrar vid barns födelsedagar. Men, det är så att då och då släpps underbara speltitlar som Sagan om ringen: Konungens återkomst och… Ja, som Sagan om ringer: Konungens återkomst. Prins Caspian, som är uppbyggt på samma sätt som mitt lilla älsklingsspel Konungens återkomst, verkade ha potential i början av spelet, men tyvärr räckte spelet inte till.

The Chronicles of Narnia: Prince Caspian handlar prins Kaspian, den slanke, unge prinsen med den udda dialekten (skyll på filmskaparna!) som flyr in till den maaagiska skogen i Narnia för att få hjälp av dom mytomspunna varelserna från ’den’ gamla världen’. Ja, för att förklara handlingen kort och gått så är det så här att människorna, eller telemarinerna som dom heter i denna berättelse, har tagit över Narniernas värld och tryckt tillbaka centaurer, dvärgar, talande kängurur in till den stora skogen (där dom logiskt sätt borde vara till att börja med). Självfallet spelar det här absolut ingen roll då spelet, likt filmen, har filtrerat bort handlingen för att få plats med en massa krig och maffiga effekter. Tack Hollywood, tack.

Grafiskt sett så är Prince Caspian gammalt och nästan efterblivet. Visst, tack vare den grafiska underlägsenheten så kan det vara fler krigare på skärmen samtidigt, men jag har sett tonvis av andra spel göra exakt samma sak och ändå kunnat behålla sin grafiska prestanda. Seriöst, om det ska vara ett licensspel kan det i alla fall lämna ögonen något att flåsa efter. Det är inte bara texturerna som stör, det är också effekterna. Röken ser ut som något ett trasigt grafikkort skulle kunna producera och det finns absolut inget som ens är nära en modern fysikmotorn i detta spel. Sorgligt säger jag bara, speciellt med tanke på att storföretag producerar spel som Force Unleashed, med underbart grafik och fysikmotor för exakt samma pris som Prins Caspian.

Förutsatt att spelaren är blind så skulle han eller hon säkert kunna njuta av musiken som hämtats från filmens officiella soundtrack, men det blir lätt repetitivt då man hör samma truddelut på ’repeat’ åter och åter igen. Jag jämför även denna aspekt med Sagan om ringen: Konungens återkomst, då musiken i det spelet var dynamisk och verkligen gav spelaren känslan av att vara en del av filmen. Tänka sig vad mycket musiken kan göra för ett spel. Ljudeffekter och sådant är däremot inte så dåliga i spelet.

Sedan kommer man till själva spelandet. Det är här som spelet faller ned för en stor grop och vägrar ta sig upp. Spelet känns drygt, uppdragsupplägget är lineärt, men ändå inte speciellt sammanhängande om man inte har sett filmen. Antalet fiender du mosar spelar heller inte någon roll, då det där lilla extra saknas! Spelet ska ju föreställa ett hack “n” slash, men i vilket spel i den genren spenderar man sin tid på att gå och samla in ringar och diverse skrot på banan, som om man vore någon sorts blå igelkott?

Det är så att man styr fyra karaktärer, inte samtidigt förstås. Man kan byta mellan dom då och då. Ibland är det hjältar och ibland är det mindre soldater. Alla är extremer på något sätt. Karaktärerna är antagligen snabba, eller långsamma, starka, eller svaga. Det känns så oerhört simpelt! Det är bara så fruktansvärt dåligt utformat, först att spelet är uppdelade i ungefär sex scener (alltså sex stycken krig från filmerna) och att man sedan känner sig värdelös när man spelar, då attackerna knappast har någon kombo-funktion att utgå ifrån. Nej, skämmes! Till och med Batman spelen från 90-talet har varit bättre än detta.

Filmlicensspel som Prins Caspian brukar oftast bli bättre när man har sett filmen, men jag såg till och med filmen och blev bara än mer besviken. Spelet saknade det som gör ett spel kul, allt från fysikmotorer till effekter saknades. Till och med uppdragen var dryga och inte alls episka. Visst, argumenten att det är ett spel ämnat för barn finns, men jag tror inte att GTA-förbrukande 12-åringar tycker om att springa omkring som en råtta och samla skrot med ett kontrollsystem som skulle kunna få ett tolvtimmarspass med Wii fit att verka kul. Skärpning, barn kanske har en tendens att gilla filmspel, men det är ingen ursäkt att släppa halvfärdiga spel!

Det Bra

  • Första uppdraget funkar som en prolog för filmen

Det Dåliga

  • Grafiken
  • Ljudet
  • Varför ser spelet ut som ett strategispel då det ska vara ett äventyr/hack and slash?
2

Skriven av: Mats Ernofsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi