The Darkness

Av i i Recensioner, 3 Mer

The Darkness

Återigen är Uppsalabaserade spelföretaget Starbreeze tillbaka med ett nytt spel. Nu med ett skräckspel baserat på en tecknad serietidning med samma namn.

Efter flera timmars intryck från både film, text och bilder på The Darkness har nu äntligen årets, till synes, mest ondskefulla spel hamnat i brevinkastet. Förberedelserna är totala, jag har suttit med mitt uppochnedvända krucifix och förrättat böner till satan i veckor för att iordningställa mig. Det har länge känts som att jag är fullt bered, men när paketet väl nått hit och jag öppnat den slutna förpackningen ångrar jag djupt att förberedelserna inte varit större.

När skräcken väl lagt sig och skivan åkt in i xboxen märker jag redan i inledningen att detta sannerligen är ett mörkt spel, inte bara på grund av den grafiska stilen utan även pga. musiken och omgivningarna. 2K med Top Cow Productions och den svenska utvecklarstudion Starbreeze har verkligen lagt ner mycket tankeverksamhet för att få allt i rätt atmosfär.

Spelet inleds med en snabb och intensiv biljakt där både Jackie Estacado, som förövrigt är huvudkaraktären i spelet, och två andra män som är inblandade i samma affär blir jagade. De är på väg tillbaks från deras nyligen utförda jobb och stöter helt plötsligt på både polis och byggarbetare. Som en liten aptitretare får man dessutom under biljakten skjuta lite med ett hagelgevär för att röja undan folk som kommer i vägen.

Efter en omtumlande biljaktsinledning med både poliser och annat träck inbladat, får man för första gången styra huvudkaraktären Jackie Estacado till fullo. Efter lite skjutande och några döda byggarbetare hör man en röst viska i bakhuvudet på Jackie. Denna röst representerar det vi alla känner till som The Darkness, men i allt sitt ovetande fortsätter Jackie med sitt arbete.

En liten stund senare och efter ytterligare några avlossningar upptäcker man att Jackies Uncle Paulie inte är så lycklig. Den stora anledningen till detta är att Jackie tidigare misslyckats med ett levererande av pengar till Paulie. Detta var tydligen inte acceptabelt så därför skickar Paulie ut några lönnmördare för att bli av med Jackie. Det hela slutar med en sjuhelsikes skottavlossning och så småningom första mötet med The Darkness.

Efter en sådan fartfylld och nervpirrande början så må jag säga att jag var imponerad. Lite längre in i spelet och efter ett antal filmsekvenser insåg jag också hur fenomenalt bra gjort både röstskådespeleriet och animeringarna i spelet är. Jackie och de andra centrala karaktärerna i spelet rör sig riktigt trovärdigt och låter därtill även väldigt övertygande. Tyvärr är dock inte läppsynkningen riktigt lika övertygande. Ibland syns det inte att de rör på munnen när de talar, vilket givetvis är till en besvikelse. Men efter att ha vant sig lärde man sig att inte titta så mycket utan att istället bara lyssna.

Något annat som i grafikväg funkar väldigt bra är ljussättningen, både skuggor och ljussken får många av karaktärerna i spelet att se riktigt levande ut. Dessvärre syns det vid lite närmare titt att de inte är så detaljrika som ljuset framställer. Ytterligare en sak som är värd att påpeka är att de ormliknande varelser man får runt sig efter The Darkness har uppenbarat sig även de ser väldigt levande och uttrycksfulla ut. Faktum är att man ibland kan bli stillastående bara för att se vad de gör härnäst. Riktigt bra gjort.

Hur är då musiken och ljudet i spelet? Musiken består mestadels av Metall-liknande låtar under de gånger man är mitt uppe i en strid. I resterande är det inte så mycket musik utan mest annat som låter i bakgrunden, kanske en TV med ett program på, en radio med någon form av musik eller någon religiös gubbe som predikar. När det är ganska tyst på musikfronten är det och andra sidan mycket som händer i konversationerna i spelet. Voice overn är grymt bra, fruktansvärt mycket inlevelse i alla dialoger eller monologer när det väl är monologer. Men bäst är ändå då The Darkness viskar saker i Jackies huvud, rysligare röst än det får man leta efter.

Nu till kontrollen i spelet. Det finns få spel man kan göra så mycket i som man kan i detta. Och om man nu kan det så brukar det allt som oftast innebära en svårhanterad kontroll. I The Darkness kan man göra allt från att stycka folk med sina jättelika tentakler till att krypa iväg med ett litet ormliknande ting för att hugga folk i benen. Allt går att göra och allt går att göra bra för det mesta. Det enda momentet som inte funkar fullt så bra är det då man använder sig av det ormliknande tinget. När man ska krypa upp på väggar fastnar den och buggar fast en del gånger och likaså när man ska krypa över små hinder. Annars är själva styrningen i detta momentet helt okej, precis som i alla andra moment. Inga felplacerade knappar och en helt normal inlärningskurva.

Spelkänslan är helt obeskrivlig. Att kunna slå sönder lampor för att suga i sig så mycket mörker som möjligt och att kunna äta hjärtan för att bli starkare är helt oslagbart. Det är rått och obarmhärtigt, precis som man vill ha det. Man kan låsa upp totalt fem olika förmågor (inräknat den man börjar med) bland annat tentakelförmågan och svarta hålet. Desto mer hjärtan man slukar desto mer krafter låser man upp och ju mörkare det är ju starkare blir man. Simplare än så kan det inte bli och synbarligen inte mycket grymmare heller.

Hållbarheten må vara den enda delen i spelet som verkligen saknar massa, ett relativt kort spel med relativt lite att göra. Det finns dock mer än bara huvudberättelsen att gå efter, det finns även en del sidouppdrag att utföra. Det finns lappar med telefonnummer på som man kan hitta från början till slut, dessa telefonnummer ringer man sedan upp i spelet för att låsa upp olika extramaterial. Trots de extrauppdrag som finns och insamlandet av nummer så är spelet inte mycket längre än tio timmar. Dock en helt okej livstid för ett first person shooter med så mycket story som detta spel har. Nämnde jag föresten att det finns över 10 000 rader dialog i spelet?

Sammanfattningsvis är detta ett spel man vill köpa om man har en 360, ett spel som verkligen är värt pengarna. För att inte hållbarheten ska skrämma iväg de som har skräck för korta spel så kan jag säga att det är ganska bra omspelningsvärde på spelet och att det finns ett multiplayerläge. Dock inget att hurra för, men det finns för den som vill.

Det Bra

  • Snygga animationer
  • Bra voice overs
  • Ondskefullt

Det Dåliga

  • Lite kort
  • Svårkontrollerat på sina ställen
8

Skriven av: Sannie Jönsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi