The Elder Scrolls Online

Av i i Recensioner, 5 Mer

The Elder Scrolls Online

Sannie har lagt ned åtskilliga timmar på det första onlinespelet i Elder Scrolls-serien. Han har gett sig ut i en stor värld splittrad av ett krig. Fast spelandet har inte varit helt utan problem.

Elder Scrolls-serien gör nu debut med sitt första MMORPG-spel, detta i form av The Elder Scrolls Online (förkortningen MMORPG står för massively multiplayer online role playing game). Utvecklarna ZeniMax Online Studios utlovar dock ett lika episkt äventyr som det vi sist såg i Skyrim, fast denna gång i kombination med massiva onlinemöjligheter. Lyckas The Elder Scrolls Online leva upp till förväntningarna?

Spelet inleds så som de flesta rollspel och MMORPG:s bör inledas, det vill säga med en gedigen möjlighet att skapa sin egen karaktär och en enorm mängd valmöjligheter, där såväl klass som faction/fraktion ska väljas. Handlingen i PVP-läget (PVP står för player vs player) kretsar nämligen kring ett krig mellan tre olika fraktioner i ett område vid namn Cyrodiil, vilket är den stora anledningen till att man väljer vilken fraktion man ska tillhöra. Det är helt enkelt för att välja vilken sida man står på i kriget om Cyrodiil.

Spelet inleds likväl inte i Cyrodiil eller i PVP-läget utan det första man som spelare istället får inleda äventyret med är PVE-läget (PVE står för player vs enviroment) och en flykt från någon slags fängelsehåla. Man får reda på att ännu ett krig är på gång att bryta ut. Hela Tamriel – som är landet där området Cyrodiil är beläget – är under attack av Prince Molag Bal och hans arméer. Du själv som huvudkaraktär råkar vara den ende som verkar kunna ställa saker och ting till rätta.

Introt och upplägget kring storyn ger tyvärr en relativt lam upplevelse som inte engagerar speciellt mycket. De väldesignade miljöerna och den i övrigt karakteristiska atmosfären som spelserien är känd för gör dock saker och ting rätt enkla att stå ut med. Efter flykten från fängelset får man dessutom väldigt snabbt smaka på lite av den enorma värld som man så småningom kommer att orientera sig igenom och som med sin rätt stabila design, trots allt, lockar till utforskning. PVE-läget känns inledningsvis ungefär som Skryrim, men med en något ointressantare story och något tråkigare upplägg. Grafiken visar heller inte på något spektakulärt, men storleken på världen och de intressanta vyerna väger upp och får likväl upplevelsen att kännas helt okej.

Berättarmässigt så hjälper spelets många konversationer till att hålla intresset för historien igång. Alla konversationer sker nämligen i form av tal, och även om kvalitén på skådespeleriet är väldigt varierande tillför det ändå en hel del. Detsamma gäller alla sidouppdrag med tillhörande konversationer, som alla innefattar någon form av röstskådespeleri. I övrigt är storyn rätt så ointressant, det är mycket likt det lilla jag spelat av andra MMORPG:s, både när det kommer till de mängder av oengagerande sidouppdrag man får stå ut med och allt annat som rör huvudstoryn.

Det visar sig också rätt tidigt i äventyret att det inte bara är storyn som är något oslipad, utan även kapaciteten på spelets servrar. Det har dragit ner (och än idag drar ner) responsen på allt man gör i spelet. Det som tyvärr påverkat mig mest under spelets gång är responsen på kontrollen som bitvis varit väldigt dålig. Man får ibland trycka tre, fyra gånger på en och samma knapp innan karaktären gör det man vill att den ska göra. Detta spelar förstås mest roll i strid, men även om många strider förlorades på grund av kontrollens dåliga respons var det oftast minst lika irriterande att behöva trycka på actionknappen flera gånger bara för att öppna en dörr eller prata med valfri NPC (none player character). Spelets brister i PVE-läget slutar dock inte där, utan både lagg och väldigt variationsrika buggar är en stor del av den upplevelse som The Elder Scrolls Onlines PVE-läge erbjuder. Jag har bland annat fått stå ut med ett nästan oräkneligt antal uppdrag som fastnat och inte gått att slutföra förrän jag startat om spelet ett par gånger, samt försökt överleva i situationer då karaktärens alla attacker helt plötsligt slutat att fungera. Det har också funnits en hel del tillfällen då attacken man ber karaktären göra repeteras fyra till fem gånger i rad, trots att attackknappen i fråga bara blivit nedtryckt en gång, och därmed tar slut på all stamina eller magi.

Många av dessa buggar är dock inte lika påtagliga, eller ens befintliga, i PVP-delen. Om det beror på att ZeniMax har lagt mer tid på PVP:n på grund av att de vet att PVP vanligtvis brukar vara det som får saker och ting att balla ur, låter jag vara osagt. Men PVP:n har jag upplevt vara mycket stabilare än PVE:n och i allmänhet med mycket bättre respons. Det som är lite synd med detta är att alla som spelar The Elder Scrolls Online tyvärr måste genomlida några timmars PVE innan man får möjlighet att testa PVP:n. Man måste nämligen ha nått level tio innan man kan resa till Cyrodiil och kriget mellan de tre olika fraktionerna.

Enligt min mening är det dock värt allt besvär, för i Cyrodiil känns det mesta väldigt positivt. Det är en konstant rörelse överallt och det kan hända precis vad som helst, när som helst, även under sina egna eller gruppens uppdrag. Att genomföra uppdrag själv eller i större grupper i PVE-delen är förvisso helt okej det också, om man syr igen ögonlocken för inte förblindas av alla buggar då förstås. Men att utföra uppdrag i Cyrodiil är så mycket mer spännande, då det i Cyrodiil alltid händer något runt omkring. Man vet aldrig när någon grupp från andra fraktioner bestämmer sig för att gå till anfall, eller när outnämnda lagkamrater känner för att agera backup. Det finns en viss spänning i att utföra uppdrag i Cyrodiil helt enkelt, även om det såklart finns gott om problem där också. Många PVE-buggar gör sig nämligen påminda även i PVP:n och kontrollen är tyvärr inte heller alltid helt hundra.

Men för att återgå till det positiva i PVP:n så är även det dynamiska sättet att kriga mot de andra fraktionerna på i Cyrodiil också en väldigt trevlig upplevelse. Grundtanken med kriget i Cyrodiil är nämligen att de tre olika fraktionerna ska kriga om mark och specifika ståndpunkter. Att en fraktion erövrar en ståndpunkt betyder att marken omkring ståndpunkten tillhör dem, men det finns inget som hindrar opponerande fraktioner att försöka ta tillbaka punkten och marken som tillhör. Det är med andra ord en konstant kamp om mark och position i Cyrodiil och den konstanta rörelsen kring alla dessa punkter ger en väldigt trovärdig illusion av ett pågående krig, som i helhet får hela spelupplevelsen att kännas avsevärt mycket mer intressant än vad man först kanske tyckte. Man skulle kunna kalla spelsättet för ett teambaserat ”King of The Hill”, precis som de ”King of The Hill-lägen” man vanligtvis ser i de flesta onlinebaserade skjutarspel nuförtiden. Fast då bör man nog tillägga att The Elder Scrolls Onlines ”King of The Hill-läge” sannerligen är tio gånger mer episkt än något ”King of The Hill” jag tidigare upplevt.

Det finns verkligen mycket roligt att uppleva i PVP-delen av The Elder Scrolls Online, men det kräver trots det inte för mycket levlande och nötande innan man kan ta del allt vad PVP:n har att erbjuda. Man behöver som sagt bara nå level tio innan man kan ta del av allt det Cyrodiil har att erbjuda. Väl inne i Cyrodiil får alla spelare en buff som mer eller mindre jämnar ut oddsen mellan en hög- och en låglevad spelare, medan de som nått max level befinner sig på en separat server. Allt detta för en trevligare spelupplevelse. Men med det sagt ska man dock inte påstå att det inte lönar sig att levla, skilla och öva innan man beger sig till Cyrodiil. För ju mer förmågor man har låst upp och ju mer hemma man är på hur viktigt det är att blocka mellan varje utdelad attack, desto bättre.

Detsamma gäller erfarenheten kring vilka attacker som gör vad och så vidare. Att levla och skilla är därför viktigt, men det kräver likväl inte för mycket av en. Det finns gott om uppdrag för den som vill gå den vägen. För den som hellre utforskar än nöter uppdrag är det bara att börja utforska. Det finns nämligen mängder av saker att hitta ute i det vilda, däribland de mytomspunna skyshardsen som tillåter en som spelare att låsa upp nya förmågor utan att samla erfarenhetspoäng genom uppdrag eller genom att slakta fiender. Dessa shards går helt enkelt att hitta lite varstans under spelets gång, och de gör livet rätt så mycket roligare för den som vill testa på alla de förmågor som finns att välja på. Efter tre funna shards får man en ny skillpoint som låser upp valfri förmåga i det väldigt öppna och relativt lätthanterliga skillträdet, som man för övrigt kan låsa upp vilken förmåga man vill i, oavsett vilken klass man tillhör.

Det må finnas många sätt att levla och bli bättre på i The Elder Scrolls Online, men det tar likväl omkring 100 timmar att nå level 50 – som för tillfället är max level – och ännu längre tid om man vill låsa upp alla förmågor. Så även om man bara håller sig till sina klasspecifika förmågor erbjuder The Elder Scrolls Online ett sjuhelsikes tidsfördriv, och då har jag inte ens nämnt all trevlig utrustning och alla vapen som finns att hitta. Eller alla professionsområden man kan inrikta sig på, som exempelvis smed, alkemist etc. Eller möjligheterna kring det som rör alla professionsområden, med mixtrandet av ingredienser och diverse pryttlar man hittar lite varstans i spelet. Vill man så kan man levla upp sina förmågor även inom dessa områden och tjäna sig en hacka ”in-game-penningar” om man är flitig. Inte för att jag personligen finner något nöje med det hela, men möjligheten finns där för den som är intresserad.

Allt som allt är The Elder Scrolls Online ett stort och gediget spel som har extremt mycket material att erbjuda, precis som så många andra MMORPG:s på marknaden har. Till skillnad från många andra online rollspel kommer dock The Elder Scrolls Onlines material inte utan en mängd irriterande buggar. Ovanpå det kostar det omkring 120 kr per månad att få spela spelet längre än 30 dagar. The Elder Scrolls Online är i mina ögon tyvärr inte mycket mer än i betastadiet än och är i behov av många uppdateringar och en mycket lägre månadskostnad innan det blir intressant att lägga ner mer tid och pengar på.

Det Bra

  • Tal i alla konversationer
  • Stora och episka miljöer
  • Skyshards

Det Dåliga

  • Buggigt
  • Dålig respons
  • Oengagerande story
6

Skriven av: Sannie Jönsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV