The Godfather: Blackhand Edition

Av i i Recensioner, 2 Mer

The Godfather: Blackhand Edition

Vi stannar en bit ifrån syltan och smyger fram till fots den sista biten. Jag smyger runt till baksidan och tar hand om vakterna medan mina två kumpaner går in. Plötsligt blir jag vittne till hur det planeras att ta livet av Corleones tillfångatagna consiliere. Skottlossning utbryter och vi fritar honom. För detta belönas jag med min första anställning hos den ökända familjen Corleone.

Spelet följer huvudpunkter i filmen och spinner sedan vidare på dessa. Vissa av er kanske kommer att känna igen scener som t.ex mordförsöket på Don Corleone och kidnappningen av Tom Hagen.

Livet som gangster börjar med att ens far, som jobbar för familjen Corleone, dödas av en rivaliserande familj. Efter att ha hängt med fel slags snubbar ett tag ber din oroliga mor självaste Don Corleone om hjälp och din entré till 40-talets undre värld i New York är ett faktum. I spelets början är man bara en simpel springgosse till de riktiga tungviktarna, så nu måste man förtjäna respekt för att stiga i graderna. Detta gör man genom att utföra olika sorters uppdrag, t.ex. pressa handlare till att betala för beskydd, utföra regelrätta mord o.s.v.

Till en början har du bara dina nävar att backa upp dina ord med, men du kan snart lägga vantarna på tyngre grejer. Förutom att följa själva grundstoryn kan man ge sig ut på en massa mindre uppdrag för att få mer respekt och pengar, något som liknar upplägget i GTA. Man kan också utveckla sin karaktär efter två principer: ”Operator” för att finslipa dina färdigheter i t.ex förhandling och mer hälsa, medan den lite mer hårdhänte gangstern väljer ”Enforcer” som bl.a. ger en mer styrka och bättre sikte.

The Godfather – Blackhand Edition är identiskt med spelen till de andra konsolerna, men Blackhand Edition är utformat för Wii’s speciella handkontroller. Alla kontroller får man lära sig allt eftersom spelet fortlöper. Man använder både nunchucken och sin wiimote till att dela ut slag, koppla grepp och dänga personer i väggen för lite övertalning. Hela grejen med att själv vara den som för övertalningens skull rent fysiskt smashar lite butiksinredning eller ger rivaliserande gangstrar ett kok stryk med hjälp av Wii’s kontroller fungerar riktigt bra i det här spelet. Det ger ju en speciell känsla när man trycker upp en person mot väggen och ger honom en höger som om det vore på riktigt. Vapenhanteringen är enkel och man kan även sikta fritt för att sätta en kula i knäet på någon som inte är helt övertygad om familjen Corleones förträfflighet. Likaså kan man kapa olika bilar i bästa GTA-anda. Bara att rycka ur eventuell mespropp som sitter i kärran, hoppa i och gasa iväg. Själva styrningen är inga svårigheter att lära sig. En knapp för gas, en för broms/back och en för handbroms.

Nintendos Wii är som vi alla vet inte en av marknadens bästa maskiner vad gäller grafik. Tyvärr märks detta ganska väl i detta spel. Grafiken är ganska grovhuggen och väggar och hus ser ibland ut som att de bara satts dit i all hast för att kunna göra kartan stor. Gubbarna (och gummorna för den delen) i spelet är lite kantiga, men man har lyckats bra med rösterna och läppsynkningen.

Trots att det ibland kan kännas som en maffiaversion av GTA så gillar jag detta spel. Bara intromusiken får mig i en speciell stämning, röstskådespeleriet är bra och laddningstider har man bara innan de många mellansekvenserna, något som dock kan bli lite segt efter ett tag. Grafiken är trots allt det sista jag tänker på när jag susar genom gatorna i New York, beskjuten av rivaliserande gangsters som ligger hack i häl och försöker förhindra mig att få Don Corleone till sjukan. Storyn är inte heller dålig (mycket av den kommer ju som sagt från filmen) och Nintendos innovativa kontroller till Wii tillför spelet mycket.

Det Bra

  • Storyn/Atmosfären
  • Röstskådespeleriet

Det Dåliga

  • Grafiken
  • Likheten med GTA
7

Skriven av: Mats Ernofsson