I somras hade The Incredible Hulk premiär på svenska biografer. Som vanligt följs filmen av ett spel. Hulken är ett stort, grönt monster som skapats av gammastrålning. Egentligen är det den snälle Bruce Banner vars experiment gått helt snett. Han förvandlas till Hulken så fort han blir riktigt arg. I The Incredible Hulk får man styra Hulken genom plattformsbanor med start i Alaska. Därefter kommer man till Brasilien och slutligen USA.

Spelupplägget är mycket enkelt. Ta dig fram i labyrintformade plattformsbanor. På övre skärmen ser du Hulken och på den nedre finns en karta. Vad vore plattformsbanor utan fiender? Här finns det gott om sådana. Hoppa på dem, slå ner dom, krossa dom. Det finns även en del grejer, om än sparsamt, däribland stora stenbumlingar att kasta. Krossa hus eller annat som kommer i din väg.

Efterhand som man spelar får man fler och fler superkrafter. Eller? Det är snarare som så att man får tips om dom genom spelets gång. De finns nämligen finns från början. Det enda man kan uppgradera är livindikatorn. Nu glömde jag nästan att man kan samla på olika dräkter till Hulken. Hur tråkigt är inte det?

Över huvud taget är innehållet ganska renrakat. Man gör i princip samma sak bana efter bana. Även om man kommer till en ny miljö är variationen relativt liten. Inte ens fienden är speciellt variationsrik. Visst, vissa skjuter med gevär, andra har granatkastare. Fienden är dock helt statisk, precis som det var en gång i tiden i enkla spel till bland annat Gameboy. Det är bara att ducka eller hoppa över skottsalvorna och ta sig fram till fienden och eliminera honom. Det enda roliga är att en vredesmätare fylls på efterhand och att man, när den är full, kan utlösa en vredesattack under en tid då man mejar ner allt i ens närhet.

Varken ljud eller grafik gjorde mig speciellt upphetsad. Grafiken är är helt tvådimensionell med relativt få detaljer och enkla animationer. Ljudet är precis som det mesta enkelriktat och förstärker helhetsintrycket.

Det finns även ett flerspelarläge som jag inte har testat. Då krävs att båda spelarna har spelet och därefter möts man öga mot öga för att se vem som är starkast.

Filmlicensspel har alltför ofta en tendens att vara snabbt ihopsatta spel utan något stort spelvärde. Det finns undantag, men tyvärr hör inte The Incredible Hulk till Nintendo DS dit. Spelet är en parantes som visserligen inte är dåligt, men samtidigt långt ifrån bra. Det tycks vara ett försök att skapa ett ”gammalt hederligt” plattformsspel som vi såg dussintals av till Gameboy. Det blir bakläxa för utvecklarna av The Incredible Hulk då spelet inte når upp till godkänt.

Skriven av: Mats Ernofsson