The Sinking City

Av i i Recensioner, 6 Mer

The Sinking City

Kan The Sinking City hålla sig flytande eller är det ett totalt bottennapp?

Året var 2005 då jag fick upp ögonen för H. P. Lovecrafts värld om den mytomspunna tentakel entiteten ”Cthulhu” och där satt jag hemma och spelade Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth. Det spelet gav mig panik och ingav en känsla av paranoia när jag sprang runt i den fiktiva staden Innsmouth. Det var ett spel där jag inte litade på en enda själ. Inte sedan dess har någon lyckats göra en lika bra representation av H.P. Lovecrafts värld, därav min längtan efter att få doppa tårna återigen i denna skräckfyllda värld.

I The Sinking City antar du rollen som detektiven Charles. W. Reed och befinner dig i staden Oakmont för att hitta svar på varför du har mardrömsliknande visioner och vanföreställningar. Bra grundpremiss som lockade in mig direkt. Man landar i hamnen i staden Oakmont för att försöka få svar på dina frågor, men man märker ganska snabbt att man måste bygga lite kontakter för att få den informationen man är ute efter. Spelet börjar väldigt positivt för mig då man kastats in i ett mordfall nästintill direkt man sätter sin fot i hamnen. Du möter upp en av de mer intressanta karaktärerna i spelet direkt där ”Mr. Throgmorton” en högt uppsatt man med apliknande drag som har staden i sin ficka. Hans son är försvunnen och ditt jobb är att hitta honom. Än så länge är allt bra med en stämningsfull & skitig nedgången hamn som passar perfekt för ett Cthulhu spel. Tyvärr så är det här min bild av spelet börjar sakta men säkert krackelera när jag börjar upptäcka en hel del som gör mig smått frustrerad.

Ett av de största momenten som förstör ens inlevelse är den öppna världen av Oakmont som tyvärr känns som en statisk kuliss utan innehåll där man möter på NPC:er (non player character) som är tomma skal som används som en dålig utfyllnad. Man kan argumentera för att staden ska vara ödslig. Men det är just det, den är inte ödslig då det finns gott om folk på dess gator. Men tack vare att de är som tomma skal som inte reagerar på dig som spelare och att det saknas någon form av ljud från omgivningen som gör så att det känns mer öde än vad dina ögon uppfattar. Detta gör att det känns mer öde än något annat jag spelat på de senaste tio åren. Att spelet sedan kantas av diverse grafiska buggar som att NPC:er magiskt ploppar fram medan man springer längst med gatorna för att se tre NPC:er om vartannat ploppa fram ur tomma intet, osynliga väggar och märkliga bekymmer med ljud som t.ex. en karaktär som jag pratade med helt plötsligt fick en helt annan röstskådis efter jag var klar med hans dialog. Resultatet är att dra en ur inlevelsen ur den ändå gaska stämningsfulla staden med sina översvämmande gator och trasiga byggnader. Det räcker dock inte att ha en snygg kulis man måste även fylla den med något som drar in en. Den måste ha ett eget liv.

Att transportsträckorna inte gjorts mer intressanta i The Sinking Citys öppna värld är för mig ett stort frågetecken, då det inte finns något på vägen till ditt mål som lockar med utforskning. Dessa sträckor kan emellertid vara ganska långa vilket gör det till en syssla man gärna hade sluppit undan. Standarden idag på open world-spel har höjts markant och jag inte hjälpa att tänka att detta spel hade gynnats kraftigt av att vara ett mer linjärt och berättelseorienterat spel än ett open world-äventyr som tyvärr saknar det mesta man förväntar sig idag av ett open world-spel.

Så hur är det med övrig gameplay i spelet då? Spelet försöker påminna dig i laddningssekvenserna om att ammunition är svårt att komma över, inte riktigt sant då man i praktiken kan få oändligt av alla resurser som spelet erbjuder med väldigt snabba och enkla medel. Resurserna används till att tillverka ammunition, granater och hälsoföremål. Dessa resurser är dock otroligt lätta att få tag på då det räcker med att springa in och ut ur en byggnad för att fylla på sitt förråd. Detta då resurserna i byggnaden du springer ifrån får magiskt en påfyllnad av allt du just tagit. Detta upptäckte jag redan efter ca en timmes spelande. Inte nog med att spelet aldrig lyckas vara läskigt, vilket jag genuint förväntar mig av ett sådant här spel, så hjälper det inte att i praktiken ha oändligt med resurser för att göra sig av med diverse monster man kan möta på under spelets gång. Kan även nämna att utöver din hälsomätare så har du även en mätare för ditt psyke vilket innebär att när du får se lik och monster så sjunker mätaren och du börjar se syner och höra ljud som viskningar och annat. Trodde först denna gameplay-aspekt skulle bli en intressant del men den slutade mer som en axelryckning som inte riktigt hade den stora påverkan på spelet som jag trodde den skulle. Denna mekanik förvränger dessutom skärmen emellanåt som lyckades göra mig åksjuk då och då. Det blev lite jobbigt att fortsätta spela spelet när man mådde illa och ville bara kräkas, vilket för mig var en unik upplevelse då jag aldrig någonsin varit med om att bli åksjuk i ett spel (inte ens i VR).

Finns det något positivt att säga om The Sinking City? Ja det finns, även om de är få och de negativa aspekterna är överhängande fler. Ljuspunkterna som jag upplevde är när man väl sätter ihop ledtrådar i sinmind-palace där man har sina bevis och ledtrådar samlande och får dra egna slutsatser mellan olika ledtrådar och fatta egna beslut om vem man ska sätta dit för brottet i fråga, även hur de använt olika byggnader som bibliotek, polisstation och stadshus som en form av informationsmedel där man kan granska deras arkiv över liknande brott eller sökandet efter en persons adress. Det är dessa ljuspunkter som gör att man inte stänger av. Du möter ibland på intressant skrivna karaktärer som Throgmorton men det är bara synd att ansiktsuttryck och kroppsspråk är otroligt stela och utdaterade vilket gör att det känns som att spela ett spel med mer än tio år på nacken.

I sin helhet är The Sinking City en besvikelse och ett misslyckande för att få dig som spelare engagerad i H. P. Lovecrafts värld där jag förväntar mig en vis typ skräckinjagad känsla som aldrig infinner sig tråkigt nog.  Bristen av polering hjälper inte ett spel som redan uppfattas som innehållsfattigt så jag kan inte annat än att rekommendera människor från att slänga sina pengar i sjön.

Det Bra

  • Innsmouth folket
  • Cthulhu

Det Dåliga

  • Tomt
  • Innehållslöst
  • Den öppna världen
  • Stelt
  • Inte läskigt alls
3

Skriven av: Toni Thörnqvist

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi