The Surge 2

Av i i Recensioner, 4 Mer

The Surge 2

Roger gillade The Surge. Nu längtade han tillbaka till Jericho City. Blev han nöjd med upplevelsen?

The Surge var lite av en sleeper-hit när det dök upp för några år sedan och jag var definitivt en av dem som hyllade det. Den så kallade ”Dark Souls-genren” var inte ny vid det här laget men The Surge lyckades mycket på grund av ett bra miljöombyte. Istället för gamla borgar fick vi futuristiska miljöer och för en som spelat sönder Dark Souls så var detta väldigt välkommet. Uppföljaren bjuder på mer av allt och det är med stor nyfikenhet jag beger mig tillbaka till Jericho City.

Historien tar vid där första spelet slutade och börjar med en flygkrasch mitt i staden. En förändring är att du här får möjlighet att skapa din egen karaktär. Det skall dock tilläggas att utbudet är rätt skralt och det slutar med att min karaktär blir en ganska generisk trist typ. I det stora hela spelar det ingen större roll då alla rustningar man tillverkar i princip täcker allt som har med hud att göra.

Efter den inledande flygkraschen är det upp till dig och din karaktär att ta er an den stora staden. Ett stort plus eftersom man numera slipper alla trånga fabrikskorridorer och istället erbjuds en stad full av neon och ljus. The Surge 2 är överlag en mer färgglad historia som jag tycker om rent utseendemässigt och designmässigt. Du rör dig fortfarande mellan olika områden men allt binds ihop väldigt bra och på så sätt blir det aldrig hopplöst lång väg tillbaka till en sparstation, eller Medbay som de kallas här. Mer tänker jag inte nämna om storyn. Den finns där men det är absolut inte för den man spelar detta spel. Det finns dock massor som väger upp för den biten.

Medbays är givetvis skillnaden mellan liv och död i denna spelgenre. Det är där du levlar upp, tillverkar och uppgraderar din utrustning. Som vanligt är det alltid en avvägning hur ofta man bör besöka dessa då alla fiender respawnas varje gång du gör så.

Det som gör att The Surge-serien skiljer sig från mängden är striderna och möjligheten att sikta in sig på olika kroppsdelar. Detta för att på så sätt kunna hugga av dem och bygga sin egen rustning från det du lyckas komma över. Jag älskade detta system i det första spelet och i uppföljaren har det förfinats ytterligare. Implantsystemet gör det möjligt att skräddarsy sin karaktärs styrkor på det sätt som passar ens spelstil samtidigt som man får rejäla bonusar om man har ett halvt eller helt set av samma rustning. Detta är något jag kan sitta och pilla med hur länge som helst bara för att få ut bästa möjliga attack- och försvarssystem med de resurser jag har till handa. Menyn har också blivit lättare att navigera i vilket uppskattas då jag aldrig vill behöva gå vilse i en vägg av obegriplig text. Här får jag oftast svart på vitt vilken del som är bättre än den andra och jag får överblick över hur mycket varje del går att uppgradera. Har man spelat första spelet så känns det mesta igen.

Striderna är alltid höjdpunkterna i den här sortens spel. Fungerar inte dem så faller allt och spelupplevelsen förstörs. Varenda strid skall kännas som den sista och det skall aldrig kännas som att man är säker när man ger sig in i strid. Ett misstag kan leda till död och förlorad inkomst. Som vanligt har man alltid möjlighet att bege sig tillbaka till stället där man dräptes och plocka upp sina saker igen. Det måste dock gå hyfsat snabbt då man bara har en viss tid på sig innan den försvinner för evigt.

Låsningssystemet som gör det möjligt att fokusera på den kroppsdel man vill fungerar oftast väldigt bra och man får hela tiden bra med info om vad det är man strider mot. Alla mätare man behöver ha koll på är lättöverskådliga och skulle inte det räcka så jobbar spelet mycket med olika ljud som meddelar vad som är på väg att hända. Det kräver dock mycket träning innan fingrar, ögon och öron jobbar ihop som en väloljad maskin men när det väl gör det så är det en svårslagen känsla.

Livmätaren och möjligheten att fylla på den fungerar dock lite annorlunda i uppföljaren. När du attackerar eller blockar så fylls en batterimätare upp och så fort ett batteri är fullt så kan du konvertera det till en livflaska. På så sätt står man aldrig utan möjlighet till att kunna fylla på sitt liv. Det gäller bara att attackera och försvara sig bra. Ännu ett djup som tillför väldigt mycket till både strider och taktiskt tänkande.

En annan detalj som tillför massor till striderna är möjligheten att blockera åt olika riktningar. Vill man få in en ordentlig block så gäller det att trycka styrspaken åt rätt håll precis innan fiendens attack träffar. Gör man detta precis rätt så blir fienden groggy och man har chansen att utdela ordentligt med stryk. Här kan dock kameran ställa till det. Den är nämligen en svaghet både när det kommer till översikt och låsning på olika fiender. Ibland tappar kameran helt bort sig vilket kan resultera i att man tar onödig skada som kan kosta otroligt mycket i slutändan.

Spelar du på PS4 Pro/Xbox One X/PC så finns valmöjligheten att antingen spela i högre upplösning eller i 60 FPS. I spel som dessa borde givetvis bilduppdatering alltid prioriteras då det gör att striderna flyter på otroligt mycket bättre. Grafiken tar givetvis lite stryk och känner man att hellre slåss i finare miljöer så har man själv valet vilket uppskattas. Spelet vinner dock inga priser för sin grafik i vilket läge du än spelar. Det är färgglatt och funktionellt men inget som får en att utbrista lovord. Fiendedesignen är mer varierad än föregångaren och erbjuder därför också väldigt varierande stridsmönster. Jag uppskattar både miljö och fiender så för egen del räcker detta gott och väl.

Det sista jag vill passa på att nämna är att man numera också träffar massor med andra människor som behöver hjälp med diverse saker, så kallade sidouppdrag. Just detta tycker jag personligen att de kunde skippat då jag har svårt för spelets röstskådespeleri och uppdrag som går ut på att hämta saker åt andra. Spelets NPC:er (non personal character) levererar en av årets sämsta skådespelarinsatser och inte ens på det charmiga sättet. Det är bara dåligt helt enkelt. Som tur väl är så tar det inte bort någonting av det som gör The Surge 2 till ett riktigt bra spel.

The Surge 2 är en av mina personliga favoriter när det gäller den här sortens spel. Det når inte riktigt upp till Sekiro men tack vare miljöombytet så kan de leva sida vid sida på ett rimligt sätt. Jag uppskattar att det är svårt på rätt sätt. Jag tycker om att det finns en logg som ger små hintar om vart man behöver bege sig för att komma vidare för jag tycker inte om att fastna i spel. Jag tycker också om de färgglada stora miljöerna och att striderna levererar samma nervkittlande ångest som man förväntar sig. The Surge 2 gör det mesta bättre än sin föregångare och rekommenderas varmt.

Det Bra

  • Pulshöjande strider
  • Valmöjligheterna
  • Bra gameplay

Det Dåliga

  • Kameran
  • Storyn
8

Skriven av: Roger Nilsson

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Det 13 år gamla World of Warcraft får ännu en expansion. Har Blizzard lyckats förnya spelet? Viktor har svaret på d… https://t.co/6jGCb0kyrc
Fresh ‘N Rebels nya hörlurar Clam har snygg design och aktiv brusreducering. Hur är ljudkvaliteten och komforten?… https://t.co/K61y3S4HHY
Bamboo Slate från Wacom är ett smart anteckningsblock för dig som snabbt behöver överföra vanliga anteckningar till… https://t.co/FGHAIb3rEi