The Witcher 3: Wild Hunt

Av i i Recensioner, 4 Mer

The Witcher 3: Wild Hunt

Skillnaden mellan barn och vuxnas leksaker är påtagliga. Men, drömmen om att mosa monster kan vara lika stor hos gammal som ung.

När jag var liten var något av det bästa jag visste att leka monsterjägare. Jag och min vän Klas brukade hitta på uppdrag, monster och intriger som vi sen levde ut. Idag, tjugo år senare, har min vilja att jaga och lägga monster lågt inte minskat, även om den tar sig uttryck på andra sätt.

The Witcher 3: Wild Hunt är avslutningen på en kritikerrosad spelserie som följer monsterjägaren Geralt genom en Tolkien-inspirerad fantasyvärld av dvärgar, alver, människor och mängder av monster. Jag har själv inte spelat de tidigare spelen i serien och var positivt överraskad över hur väletablerad världen är och hur väl The Witcher lyckas med att skapa ett eget mytos i en annars så mättad genre som medeltida fantasy.

Vi följer Geralt genom spelet. Han söker efter sitt kärleksintresse Yennefer och sin adoptivdotter Ciri. Även om det finns större onda makter i spel så är det uppfriskande att se ett fantasyspel som inte handlar om att rädda världen eller störta den slutgiltiga ondskan utan snarare en mans försök att skydda dem han älskar och söka försoning med sig själv.

Spelet presenterar en uppsjö av komplicerade och etablerade karaktärer som många av dem känns som att de tillför något till handlingen och till Geralts karaktär. Jag önskade stundvis att jag visste mer om dem och deras relation till Geralt, men aldrig till en sån nivå att jag ville sätta mig ner och spela igenom de tidigare spelen. När en spelstudio gör en andra och tredje iteration av ett vinnande koncept är det ofta svårt att gå tillbaka till tidigare versioner.

Man märker att CD Project RED har anstängt sig för att förbättra många av spelseriens system till den nivå de är på i Witcher 3. Systemen för både föremål, vapen och talanger känns alla väl genomtänkta och erbjuder på samma gång enkelhet och djup, något som vanligtvis reserveras för spel från Blizzard. Stridssystemet är något av ett tvåeggat svärd för mig. När man väl lär sig det så är det både tillfredställande och roligt att vara i strider, men det lider av ett av spelens stora minus i min mening, nämligen kontollerna. Jag kände ofta att jag inte hade den kontroll över min spelkaraktär som jag hade önskat, att Geralt rörde sig hackigt och plötsligt. I strid fann jag också att spelets autosikte lätt fick det att kännas ytterligare som att det inte var jag som kontrollerade spelet. Hade jag fått förbättra någonting med spelet så hade det varit detta. Jag upplevde även en del buggar och krascher men det kan också vara för att spelet ännu är ungt.

Jag vill ta en liten stund och förundras över den otroliga världen som Witcher 3 utspelar sig i. The Northern Kingdoms är en otroligt vacker värld som mycket väl är en sorts återspegling av den nordeuropeiska kontinenten där spelstudion CD Project RED ligger. Världen har både storlek och detaljrikedom på samma gång och det är näst intill omöjligt att ta sig från ände till ände. De enda spel jag kan tänka att nämna i samma andetag är World of Warcraft och Skyrim, två av de senaste tio årens giganter inom open-world fantasy. I Witcher 3 är solnedgångarna vackra som poesi och skogarna känns verkligen som skogar. Någonting som inte många spel kan hävda. Ifall jag någonsin får ett World of Warcraft med samma känsla för skönhet så finns det en god risk att jag inte kommer gå ut på länge.

The Witcher 3: Wild Hunt är ett av de största spelen under 2015 i dubbel bemärkelse. För den som är fan av open-world fantasy genren är det definitivt värt att spela, även om du som jag inte har spelat tidigare spel i serien.

Det Bra

  • Vacker värld
  • Bra story
  • Djupa system

Det Dåliga

  • Buggigt
  • Kontrollerna
9

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV