The Witness

Av i i Recensioner, 4 Mer

The Witness

Varför alla sina dar måste man lösa en massa labyrintformade pussel på en avfolkad ö? Svaret på den frågan är inte självklar, men du får kanske reda på varför om du spelar The Witness.

Ön du befinner dig på har en del ruiner, men vart har alla människor tagit vägen? Vad gör du där? Men, den största frågan är varför det finns en stor mängd brytare av olika slag? För att aktivera dem måste du lösa ett pussel i form av en labyrintformad bana. Du ska rita ett streck över plattan genom labyrinten. Glöm inte att du eventuellt måste passera över alla prickar som finns. Allt eftersom du spelar införs nya moment. Du måste kanske titta på omgivningen och rita av något mönster. Eller skilja olikformade rutor åt. Eller rita med två linjer samtidigt. Ibland syns inte ens din linje vilket givetvis inte gör saken lättare. Och inte blir det lättare om tavlan är deformerad.

Uppfinningsrikedomen hos utvecklaren Jonathan Blow har varit hög och han har lyckats bra. Trots att det ibland känns som om pusslen aldrig tar slut så tröttnade jag aldrig. Exakt hur många pussel det finns vet jag inte, men det ska finnas fler än 500, eller över 600. Det står nämligen olika på Playstation.com och Playstation Store. Känslan när man äntligen förstår hur ett pussel ska lösas är obeskrivlig. Men, givetvis gäller det att man uppskattar den här typen av pussel, annars blir The Witness snart långtråkigt.

När du klarat ett pussel aktiveras kanske en kabel eller en dörr kan öppnas. Följ kabeln eller gå in genom dörren för att komma vidare. Kör du fast så kanske den sektionen du är på är körd. Men ge inte upp. Ön är indelad i flera olika områden som kan betas av i valfri ordning. Så om man kör fast kan man alltid gå till ett annat område på ön och prova lyckan där. Vem vet, när man återkommer till det till synes olösliga problemet så kanske det går upp ett ljus.

Du får aldrig några instruktioner, men när en ny typ av problem införs så får man först något enklare pussel. Och ibland finns små hintar om vad man ska göra, men de är ofta ganska vaga. Det här gör att i princip hela spelet blir en utmaning.

Pusslen är som sagt den bärande delen av The Witness, men man ska inte glömma bort atmosfären. Det finns visserligen ingen musik, vilket är otroligt synd, men Jonathan Blow har ändå lyckats skapa en skön atmosfär. Grafiken är riktigt snygg. Inte för att den har högsta möjliga upplösning eller de mest avancerade texturerna. Nej, den är faktiskt ganska föråldrad, men det gör inget. Ruinerna, de rosa träden, de gröna träden, de röda träden, de gula blommorna, utsiktsplatserna med mera gör grafiken intressant och faktiskt nästan läcker.

Sen har vi det här med vad som händer på ön. Jag lovar, du kommer att sitta som ett frågetecken framför teven när du spelar. Du kommer att undra varför du hittat en manick med ett citat av Einstein. Vad gör en skivspelare i en stubbe? För att inte tala om den där filmen som du bara kan låsa upp om du varit riktigt observant tidigare i spelet. Vad i hela friden är detta? Du får spela själv. Kanske du får svaret. Jag tänker inte avslöja mer än så här. Ska jag vara ärlig så har jag inte spelat igenom hela The Witness så jag har inte alla svar än. Jag har spelat åtskilliga timmar, men lär ha mycket kvar så det är verkligen ingen överdrift att säga att The Witness är omfattande. Om jag ska fortsätta min bekännelse så är det en del pussel som jag ännu inte lyckats knäcka trots många försök. Jag vet inte om det stämmer men jag läste på Wikipedia att det finns ett pussel som Jonathan Blow tror att bara en procent av alla spelare kommer att klara av. Blir du en av dem?

Hur ska jag då sammanfatta The Witness? Jo, det är ett helt underbart spel för den som gillar den här typen av pussel. Visst, alla pussel har samma grundläggande tema, men det funkar. Att spelet saknar musik är en klar svaghet, men det gör inte så mycket. Grafiken är utdaterad, men so what? Den är ju snygg ändå. Den välrenommerade spelsidan IGN gav The Witness en tia i betyg. Jag är benägen att hålla med. Jag tvekar dock. Nio? Tio? Det blir en tia till slut. Mycket bättre än så här tror jag inte att man kan göra ett sådant här spel.

Det Bra

  • Fantastiska pussel
  • Mystiskt
  • Utmanande
  • Omfattande
  • Snygg grafik

Det Dåliga

  • Enbart en grundtyp av pussel
  • Ingen musik
10

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN
Pokkén Tournament är en handburen återutgåva av det mycket populära Wii U spelet med samma namn.… https://t.co/nyq6ZogsSV