Total War: Rome II

Av i i Recensioner, 2 Mer

Total War: Rome II

Nu är det du som har chansen att bygga upp det romerska riket och göra det än mäktigare. Total War: Rome II är spelet för dig som älskar komplexa och innehållsrika strategispel.

Vissa spel är svåra, vissa spel är riktigt svåra, och andra spel är så svåra att de dödar dig i tutorial uppdraget, bara för att driva hem hur svåra de kan vara. Jag heter Viktor och har just fått spö av Macedonierna. Det här är min recension av Total War: Rome II.

Jag vill börja med att säga att jag aldrig spelade Total War: Rome när det kom för ett par år sedan. Alla mina intryck i denna recension är därför fristående och opåverkade av det föregående spelet. Vem vet, detta kanske är en unik och spännande vinkel då alla andra Rome-recensioner förmodligen skrivs av personer som spelat sönder det första spelet.

Total War: Rome II är ett så pass renodlat strategispel som går att hitta. Det finns väldigt få slumpvariabler, och när de finns så är de noga avvägda. Spelet utspelar sig under den romerska storhetstiden, då Rom inte bara var en stad, utan närmare en kontinent. Spelaren tar rollen som en ambitiös general i den romerska armén som är på väg upp i sin karriär. Med denna mantel över axlarna överkommer spelaren större och viktigare utmaningar genom spelets kampanj. Varje scenario spelas till viss del på den stora kartan som överblickar hela det romerska riket och kringliggande delar. I detta läge tar spelaren hand om sina olika provinser, och dirigerar runt arméer och spioner. Den antika politiken spelar även in till stor del där händelser i riket, politiska mord och andra intriger hela tiden påverkar vad som händer. Den som vill kan spela en stor del av spelet bara i detta läge, även om man då missar en hel del av vad spelets kärna är, nämligen stiderna. Det finns ett drag av det beroendeframkallande ”bara en runda till” som spel som Civilization ger. Skillnaden här är att jag oftare upplever mina städer som problem än tillgångar i Total War: Rome II. De otacksamma attans oduglingarna! Här försöker man skapa ett sammanhållande rike med bröd och husslavar till alla, men invånarna är konstant olyckliga. Det här kanske säger mer om min förmåga att leda ett folk än något annat. En annan skillnad är att varje runda kan vara en minut eller en timme beroende på hur nära du vill styra dina arméer. Varje gång en strid ska ta plats kan du låta datorn beräkna utfallet, eller spela genom striden i slagfältsläget. Om du väljer det senare kommer du som spelare att få full kontroll över varje enskild skvadron i din armé. Förutom det totala fältslaget kan spelaren också belägra städer, anfalla via vatten med skepp, skapa bakhåll för arméer eller bunkra ner och skapa fältskydd inför ett kommande anfall. Detta adderar ytterligare till variation i striderna.

Striderna i Total War: Rome II är inget annat än episka. Landskapen är vidsträckta, städerna är detaljerade och arméerna är enorma. Varje armé består av en mängd skvadroner av exempelvis spjutkastare, svärdsmän eller belägringsverktyg. I varje skvadron finns en mängd olika individer som spelaren inte styr var och en för sig, utan som en grupp. Men man kan när som helst under stridens gång gå ner i ett cinematiskt kameraläge där spelet zoomar in på ett fåtal av de kämpar som deltar i striden. Med en så pass skiftande detaljnivå är det svårt att inte bli imponerad av vad Total War: Rome II försöker göra. Varje strid tar ganska lång tid, och ifall man utkämpar varje strid på det här sättet blir spelet nog snabbt ganska tråkigt. Själv valde jag att spara mig till de viktiga striderna innan jag tog över befälet helt över mina arméer. Spelets AI är inte den bästa, och i ett spel där man vill ha perfekt kontroll över vad som händer är det väldigt störande när man känner att ens order åtlyds som önskat. Något som jag kan tillägga hade varit grund för dödsstraff i den romerska legionen.

Mitt intryck av Total War: Rome II är att det har alla saker en vuxen strategispelare vill ha. Det är djupt, utmanande och långvarigt. Precis som en bra film eller ett lyckligt förhållande. Jag känner att spelet ibland blir tråkigt att spela för länge, något jag aldrig kände med Civilization, som i mitt hjärta ligger närmast som jämförelse med Total War: Rome II. Striderna och deras episka proportioner är sannerligen välgjorda och tillför mycket till spelet som annars skulle känts tomt efter ett tag. En av spelets stora styrkor är hur komplext det är, men detta är också en av dess svagheter då det ibland känns mer komplicerat än det behöver vara. Om jag än en gång får jämföra med Civilization har vi även där ett väldigt stort djup i var spelaren kan göra under en tur, men det känns aldrig oöverskådligt, obfuskerat eller onödigt som Total War: Rome II ibland gör. Med detta sagt är Total War: Rome II ett av de mer krävande (på ett bra sätt) strategispelen jag spelat på länge.

Det Bra

  • Utmanande
  • Storskaligt
  • Komplicerat

Det Dåliga

  • Komplicerat
  • Dålig AI
8

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt