Transistor

Av i i Recensioner, 5 Mer

Transistor

Från skaparna av Bastion kommer ett nytt spel med en sångerska med det passande namnet Red. Hon ger sig ut på ett rafflande äventyr med själar som ger henne specialegenskaper.

Den rödhåriga sångerskan Red står framför en död man som har ett stort svärd planterat rakt in i bröstkorgen. Än så länge är mannen totalt okänd för henne men hon har en konstig känsla i kroppen som säger att han betyder något för henne. Plötsligt börjar svärdet tala och ber att få fly med henne. Red tvekar inte utan rycker svärdet ur mannens kropp och beger sig snabbt därifrån. Svärdet som verkar innehålla mannens själ har nu blivit spelets berättare och ber Red att hålla sig borta från staden som tornar upp framför dem. Han ber henne svänga åt andra hållet. Red lyssnar inte utan svänger av mot staden. Där börjar äventyret.

Supergiant Games, som har det fantastiska spelet Bastion i bagaget, är tillbaka med ett nytt digitalt spelsläpp. Inledningen ni just har läst beskriver i princip allt man får veta när spelet sätter igång. Man vet inte vem man är, vad som har hänt eller vart man ska. Den enda hjälp man har är det stora svärdet som guidar en lite smått genom miljöerna med nyttiga tips och referat om vad som händer på skärmen. Det är en modig inledning och känner man inte till Supergiant Games speluppbyggnad från just Bastion så är det stor risk att man stänger av innan man förstått vad som pågår. Utvecklarna har ett stort förtroende för sina spelare och räknar kallt med att deras något sparsmakade inledning ger mersmak och får oss alla att vilja fortsätta.

På ett sätt gillar jag att utvecklarna inte tummar på sin vision utan kör på den fullt ut. En annan del av mig, den del som är lite trött på många av de mystiska och förvirrande narrativ som blev populärt för några år sedan, tycker just att det känns lite gjort. Dock är Supergiant Games väldigt duktiga på att skapa mycket av nästan ingenting vilket Transistor och framför allt Bastion är ett bra exempel på. Vad jag menar med det är att de lyckas skapa en fantastisk stämning och ett djup i både story och karaktärer med väldigt lite hjälpmedel. Spelet börjar väldigt tyst och långsamt. Svärdets röst är det enda som hörs och man guidas genom fina men väldigt sparsmakade miljöer som ändå får en att trivas. Det är väldigt få utvecklare som lyckas med det.

Medan storyn ligger och gror i bakgrunden så går vi in på det område som jag tycker är mest intressant. Nämligen striderna. Det har säkert gjorts innan men jag tycker Transistors stridssystem känns väldigt fräscht och utmanande. Det blandar nämligen strider i realtid med ett system som gör att man kan sakta ner tiden och planera sina attacker i förväg. Detta är ett utmärkt system och kräver väldigt mycket av mig som spelare. Själva tidsstoppet och planerandet är en jätteviktig del av striderna och gör att du alltid har chansen att göra maximal skada i varenda runda. Du har en mätare som sjunker mer eller mindre beroende på hur långt du väljer att röra dig och vilka attacker du väljer att använda när tiden står stilla. När du startar tiden igen så kommer Red att utföra hela den planerade attacken. Är du inte nöjd med utdelningen som attackerna ger så har du alltid chansen att backa tillbaka och ändra det du inte är nöjd med, innan du väljer att starta tiden igen vill säga. När attacken är utförd behöver Red återhämta sig och då gäller det hålla sig undan.

Red kan ha fyra grundattacker och varje attack kan uppgraderas med två extra förmågor. Utöver detta kan du ha fyra stycken passiva förmågor som jobbar i bakgrunden under striderna. Exempel på bra passiva förmågor kan vara att tåla mer skada eller att ha regenererade livmätare. Nya förmågor får du av själar från de döda du stöter på och varje själ har en historia som går att läsa i menyn. Alla attacker och förmågor går att byta och skräddarsy under spelets gång och i menyn finns en lista på hur olika kombinationer fungerar ihop. Läs den!

Transistor ser väldigt fint ut med sin tecknade stil. Den är väldigt sparsmakad men ser väldigt bra ut med starka färger och vackra miljöer. Dock kan jag tycka att miljöerna kan bli väldigt upprepande och variationslösa en bit in i spelet. Det är svårt att veta vart man varit och vart man ska bege sig när allt ser likadant ut. Men överlag så gillar jag grafiken och det där filtret som gör spelet drömlikt tycker jag om.

Nåt som sticker ut lite mer är dock musiken och röstskådespeleriet. Musiken varierar mellan lite pumpig pop till vackra symfonistycken. Detta är också en styrka hos Supergiant Games och hela ljudbiten känns klockren och passar väldigt bra till spelets melankoliska stämning. Berättarrösten som guidar en genom spelet bidrar till en dyster stämning och han gör verkligen ett kanonjobb hela spelet igenom.

Det är nästan omöjligt att recensera Transistor utan att ha Bastion i bakhuvudet då spelen känns väldigt samhöriga på många plan. Båda spelen innehåller en stark ensam huvudkaraktär som guidas av en kanske ännu starkare bikaraktär. Grafiken påminner väldigt mycket om varandra och även fast det är två olika spel så känner jag mig hemma i båda miljöerna. Personligen så drogs jag snabbare in i Bastion och det kändes en aning mer lättillgängligt. Båda spelen är dock väldigt välgjorda och håller absolut toppklass.

Transistor tog en stund att komma in i. Det sträcker ut ett finger som hjälp ibland men någon hand som leder dig är det inte tal om. Det krävs att man tar sig tid och läser i menyer och meddelanden för att lära sig om världen, strider och karaktärer. Kommer man över den höga kullen inledningsvis så bjuds man in till en värld där man måste vara väldigt beräknande och strategiskt lagd för att klara sig. Då blir man också mest belönad. Man måste experimentera med sina förmågor och hitta sina egna favoriter bland alla de kombinationer som spelet erbjuder. Finner man intresse i sånt så har jag svårt att se hur man kan tycka illa om spelet. Transistor är definitivt inte för alla, men det är ett riktigt bra äventyr som man åtminstone bör prova på.

Spelet finns digitalt till Playstation 4 och PC.

Det Bra

  • Underbar stämning
  • Fräscha och belönande strider
  • Vacker grafik och musik

Det Dåliga

  • Svårtillgängligt till en början
  • Otydlig berättelse
  • Upprepande miljöer
8

Skriven av: Roger Nilsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN