Trine 3: The Artifacts of Power

Av i i Recensioner, 4 Mer

Trine 3: The Artifacts of Power

Tre hjältar ger sig ut på ett ofrivilligt äventyr. Nu måste de samarbeta för att överleva. Hur går det?

Amadeus är en inte alltför framgångsrik trollkarl. Allt han kan göra är att frambringa lådor och att flytta olika objekt på ett magiskt sätt. Riddaren Pontius är istället stark och kan rusa in i såväl fiender som annat. Dessutom har han svärdet i högsta hugg och han stamphoppar gärna. Zoya litar inte på sin styrka utan hon använder istället pilbåge. Dessutom kan hon skjuta iväg rep. Med repens hjälp kan Zoya svinga sig fram eller dra till sig broar med mera. Nu tvingas dessa hjältar in i ett plattformsäventyr fyllt med problem att lösa. För att lyckas måste de samarbeta.

De tre första kapitlen är en sorts lärokapitel där man spelar med en hjälte i taget, allt för att lära sig hur deras rörelser funkar. Likaså finns det ett flertal korta banor där man enbart använder en karaktär. Det kan exempelvis vara att döda ett gäng fiender vilket är en baggis med Pontius medan det är betydligt klumpigare att använda Amadeus och hans stora lådor att mosa fienden med.

Nu är det stora problemet med Trine 3: The Artifacts of Power att det finns på tok för få kapitel där man använder samtliga tre hjältar. De tre lärokapitlen hade mycket väl kunnat kortats ner till ett och på så sätt ge mer plats åt det som gör Trine 3: The Artifacts of Power riktigt kul – att lösa problemen med hjälp av de tre hjältarna. Man hade gärna även fått ta bort några av de korta banorna. Allt för att göra storyn längre. Att Trine 3: The Artifacts of Power haft en relativt liten budget märks nämligen på den korta storyn som för övrigt får ett abrupt slut.

Trine 3 är det första spelet i serien som inte är i 2D. Trots att spelet är helt i 3D så har man valt en statisk kamera som om det vore ett sidscrollande plattformsspel. Det ställer till en hel del problem att bara se spelplanen från sidan. Exempelvis kommer saker ibland i vägen för kameran. Andra problem kan vara att det är svårt att bedöma djupet och att man därför ibland missar plattformar. Jag hade verkligen sett en kamera bakifrån i tredjepersonsvy istället. Dessutom finns en del konstiga buggar insmugna i spelandet.

Annars tycker jag att man lyckats bra med såväl ljudeffekter, musik, grafik som röster. Visst, allt är inte perfekt, men det är detaljer man kan leva med. Grafiken är väldigt snygg även om den inte når upp till samma nivå som de allra snyggaste spelen, men så har ju Trine 3: The Artifacts of Power inte haft lika stor budget. Miljön är riktigt inbjudande. Om du har en 3D-skärm eller teve kan du slå på 3D-effekten vilken visserligen inte imponerar men som ändå ger lite mer djup åt grafiken. En rolig bugg är att texten i hubben där man väljer banor är på norska. Övrig text är dock på svenska.

Spelupplägget i Trine 3: The Artifacts of Power inbjuder verkligen till samarbete mellan tre spelare. Tyvärr kan man inte kommunicera med varandra när man spelar online. Det gör att det blir mycket svårare att förstå varandra. Jag tar ett exempel. De två som spelar som Zoya och Amadeus kan bli sittande och vänta på att den tredje spelaren ska fatta att hen ska stamphoppa med Pontius.

Jag gillar den del av Trine 3: The Artifacts of Power där man får lösa pussel med hjälp av samtliga tre hjältar. De andra banorna är inte lika kul. Det är även synd att det finns så få sådana banor. Det, tillsammans med några andra negativa saker, gör att betyget stannar på en svag sexa.

Det Bra

  • Kul problemlösning
  • Miljön

Det Dåliga

  • Kort
  • För få samarbetsbanor
  • En del buggar
  • Kameran
  • Slutet
6

Skriven av: Mats Ernofsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

Nintendo har dammat av Mario & Luigi: Superstar Saga för att passa Nintendo 3DS. #BowsersMinions… https://t.co/bmfVjwvNCL
Göteborgsbaserade indiestudion Skyglobin avslutar nu sin trilogi The Journey Down. Vad väntar Bwana och hans vänner… https://t.co/a9m5dNOpdv
Beetlejuice är en mycket excentrisk och busig figur, vilket borde passa bra in i LEGO-universumet. #Legodimensions… https://t.co/byC1Z34XUN