Uncharted: The Lost Legacy

Av i i Recensioner, 3 Mer

Uncharted: The Lost Legacy

Nathan Drake har inte längre huvudrollen i detta Uncharted-spel. Istället får vi se två tuffa kvinnor axla äventyrsrollen.

Uncharted: The Lost Legacy har inte fått titeln Uncharted 5. Istället blev det en titel utanför huvudserien. The Lost Legacy var från början tänkt som en expansion (DLC) till Uncharted 4: A Thief’s End, men växte till sig och blev ett fristående spel. Det är emellertid fortfarande inte ett fullprisspel. Dessutom är spelet helt gratis som en DLC till den som äger säsongspasset till Uncharted 4.

Att Uncharted: The Lost Legacy var tänkt som en expansion förklarar varför spelet stundom känns som hämtat direkt från de tidigare spelen. Att köra bil genom leriga vägar i ett tropiskt klimat känns direkt igen. Likaså jakten på ett tåg. Grunderna i vissa pussel känns också som hämtade ur tidigare spel. Nu gör detta emellertid inte speciellt mycket.

I Uncharted: The Lost Legacy axlar du rollen som Chloe Frazer som är en kvinna med skinn på näsan och ett sinne för äventyr och dyrbara skatter. Hon har sällskap av Nadine Ross som har precis samma tuffa attityd och som inte drar sig för farliga äventyr. Båda har vi tidigare stött på i Uncharted 4. I den sista delen av spelet får kvinnorna dessutom hjälp (?) av ytterligare en person. Vem det är tänker jag inte avslöja.

Miljöerna känns delvis igen från tidigare äventyr även om du nu hamnat i Indien bland rebeller och en hård, men slätstruken, skurk vid namn Aslav. Chloe och Nadine är på jakt efter en värdefull artefakt, vad annars? Detta i en miljö präglad av tropisk skog, klippor, tempel och statyer från det hinduiska Hoysalariket. Artefakten tros finnas någonstans i rikets gamla huvudstad Belur. Som vanligt har Naughty Dog lagt ner mycket arbete på research för att få grunderna så nära verklighetens historia som möjligt.

Uncharted: The Lost Legacy kan i princip delas upp i tre huvuddelar – äventyrligt upptäckande, strider och problemlösning. Här är striderna den minst intressanta delen. Faktum är att jag inte blev särskilt förtjust i actiondelen. Den är mycket likt striderna i Uncharted 4. Det är kanske därför som jag tröttnade så fort trots att det till viss del gick att smyga sig på fienden.

Nu ska jag berätta en hemlighet som vissa av er läsare kanske tycker att jag borde skämmas över. Efter ett tag skruvade jag ner svårighetsgraden till den lägsta. Det verkade mest vara striderna som påverkades av detta. Samtidigt satte jag på autosiktet. Sen var det bara att mosa fiende efter fiende på ett enkelt, men trots allt mycket tillfredsställande sätt.

Äventyrsdelen innehåller en hel del upptäckande, klättrande och problemlösning. Vissa vyer är verkligen storslagna med bland annat fantastiska tempel. Den mesta delen av spelet är helt linjär och det är där i princip omöjligt att gå vilse. Ett fåtal delar är mer öppna. Det gäller främst en del där man ska lösa några problem i valfri ordning. Alla problem måste dock klaras av innan vägen genom ett tempel öppnas. Eftersom man har en karta där målen bockas av en efter en så känns den öppna världen inte speciellt öppen trots allt.

Precis som i Uncharted 4 blir det lite väl mycket klättrande. Det fungerar alldeles utmärkt förutom att kontrollen vid vissa tillfällen ställde till med spratt. Jämfört med Lara Crofts fantastiska klättrande och svingande i Tomb Raider ligger emellertid Uncharted: The Lost Legacy i lä.

Slutligen har vi problemlösningen. Man ställs inför en hel del pusselliknande problem som på ett eller annat sätt leder dig som spelare vidare i spelet. Problemen är mycket trevliga att lösa, men man behöver inte oroa sig för att misslyckas eftersom pusslen aldrig blir speciellt svåra. Dessutom kan man aktivera tipsfunktionen om man vill.

Något som störde mig var att spelet stundtals är inkonsekvent. Ett exempel är att jag störtade mot en säker död när jag försökte hoppa över ett stup på ett ställe trots att jag lyckats hoppa betydligt längre vid andra tillfällen. En annan är hur Nadine uppför sig. Ena stunden är hon en effektiv medarbetare som dräper fienden på ett tillfredsställande sätt. Andra kan hon springa runt som en vilsen höna. Jag har till och med sett henne springa i cirklar runt en fiende utan att varken hon upptäckte fienden eller denne upptäckte Nadine.

Som jag skrivit tidigare är Uncharted: The Lost Legacy inget fullprisspel. Spel med en lägre budget brukar innebära avkall på vissa saker som exempelvis sämre grafik eller dåliga skådespelare. Så är inte fallet med Uncharted: The Lost Legacy. Det känns kvalitetsmässigt som ett fullprisspel fast man har återanvänt en del från tidigare spel. Dessutom är spelet inte speciellt långt – räkna med 6-8 timmar om du inte lägger ner all energi på att hitta samtliga samlarföremål. Att Uncharted: The Lost Legacy inte är längre är ingen stor nackdel utan det kändes faktiskt lagom långt.

Grafiken är, precis som i Uncharted 4 helt strålande. Jag spelade på en PS4 Pro och blev verkligen imponerad. Allt är välgjort. Det finns fantastiska miljöer med mängder av detaljer. Här har Naughty Dog verkligen inte snålat.

Ljudet är också på topp med riktigt bra röstskådespeleri och rappa dialoger. Kanske skulle jag ha sett lite mer utrymme för att gestalta karaktärerna och då speciellt den pengatokige Aslav som känns lite för platt i spelet. Fast, med tanke på prislappen förstår jag att Naughty Dog fått vara sparsam på den här fronten.

Uncharted: The Lost Legacy känns på sätt och vis inte som ett helt nytt spel utan som en naturlig förlängning av Uncharted 4. Det är inte lika nyskapande som tidigare spel i serien. Dock känns The Lost Legacy heller inte som en expansion. Gillar du övriga delar i Uncharted-serien och vill ha mer av det goda är The Lost Legacy ett givet val.

Det Bra

  • Fantastiska miljöer
  • Underbara karaktärer
  • Bra skådespeleri
  • Typiskt Uncharted-spel

Det Dåliga

  • Inget nytt utan bara mer av det goda
  • Striderna
  • Stundtals inkonsekvent
8

Skriven av: Mats Ernofsson