Wolfenstein II: The New Colossus

Av i i , 5 Mer

Wolfenstein II: The New Colossus

Once more into the fray. Uppsalabaserade studion MachineGames ger oss åter möjligheten att meja ner nazister.

Wolfenstein II: The New Colossus (utvecklat av MachineGames och publicerat av Bethesda Softworks) är den hårt slående uppföljaren till New Order och äger rum i ett alternativt 1960-tal i Amerika efter att Tyskland vunnit andra världskriget. Spelarna får återigen kliva in i rollen som Willian B.J. Blazkowicz när han kämpar för att ta tillbaka Amerika från Tyskland i det åttonde spelet i serien.

Som tidigare nämnt så är New Colossus en direkt uppföljare till New Order och tar därför vid exakt där föregående spel slutade. New Colossus ger spelaren en möjlighet att tidigt i spelet göra val i form utav olika timelines och beroende på vad du väljer så kommer vissa aspekter i spelet att ändras såsom olika händelser eller vilket specialvapen du börjar spelet med.

Spelet förtjänar verkligen sin 18-årsgräns då det utan hämningar inkluderar flertalet förekomster av tortyr, sex och rasism. Bara i inledningen återfinns flera akter av barnmisshandel och tortyr då det ingår i huvudkaraktärens förflutna, vilket framkallar en stark känsla av empati. Andra karaktärer från New Order gör även de en storslagen comeback och skyggar inte undan från de stereotypiska troper kring religioner och hudfärger som finns genom hela spelet. Samtidigt som det är ett väldigt hårdhänt spel med våldsamma scener så har skaparna också skapat en fin balansgång med lugnare partier, och de komiska inslagen är bland de bästa bland nyutgivna spel, vilket jag verkligen uppskattar. New Colossus tar inte sig själv på för stort allvar utan belönar istället spelarna med flertalet överdådiga vapen och lustiga karaktärer. Samtidigt håller storyn ett bra tempo med stundvis bekymmerslösa delar som blandas med hjärtekrossande stunder.

Spelets kärna bygger på att i princip skjuta ner varenda fiende – och robot – inom synhåll med löjligt överdådiga vapen, vilka det finns gott om i Wolfenstein II. Mer ordinära vapen finns självklart också att tillgå och dessa går att uppgradera med hjälp utav gömda uppgraderingskit. Huvudkaraktären har också tillgång till flera vapen som kan smälta både ansikten såväl som väggar, bland annat LaserKraftWerk som återvänder från tidigare spel.

New Colossus slänger också in fler armerade fiender än i tidigare spel, så de starkare vapnen är verkligen användbara för att ta ner starkare fiender längre in i spelet. Att uppgradera LaserKraftWerk med en supercharger och luta sig tillbaka och vänta på fienderna var en rolig upplevelse, och eftersom det var väldigt underhållande så blev jag besviken när jag spelade spelet en andra gång och fick DieselKraftWerk istället då jag gjorde ett annat timeline-val, vilket inte alls var lika kul.

Huvudkaraktären har också tillgång till personliga uppgraderingar i form av olika förmåner vilka uppgraderas genom att döda fiender eller utföra olika handlingar. Till exempel kan du bara öka Dual Wield genom att döda fiender när du är utrustad med två vapen samtidigt. Jag tycker det är en intressant funktion att utveckla en karaktär då det ger spelaren utrymme att blanda olika taktiker och upptäcka nya sätt att besegra fiender, speciellt användbart allt eftersom spelet blir svårare.

För att sammanfatta så tyckte jag verkligen om det här spelet, men som tidigare nämnt så var de första tjugo minuterna av spelet väldigt upprörande att se och svåra att ta sig igenom. Spelet slänger också in mycket komedi i det redan väldigt mörka spelet vilket ljusnar upp spelupplevelsen. Jag tyckte särskilt om parodin på Hitler som fick honom att framgå som galen och excentrisk med balansproblem, vilket fick mig att skratta mitt terrorn av alla supersoldater och morrande hundar som gnagde på mig. Jag har inte mycket kritik för det här spelet även om det verkligen tänjer på gränserna av vad de kan komma undan med, men jag måste erkänna att striderna blir aningen långdragna efter ett tag. Alla de olika zonerna som finns är uppskattade men kan även vara frustrerande att navigera igenom. Överlag är det här ett spel jag verkligen rekommenderar, storyn är riskabel, men den roligt överdrivna vapenhanteringen gör det värt det.

Det Bra

  • Bra tempo i storyn
  • Intressanta vapen
  • Älskvärda karaktärer

Det Dåliga

  • Något långdraget
  • Brist på variation
  • Riskabelt och känsligt ämne
9

Skriven av: Steve Gilman

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt