World of Warcraft

Av i i Recensioner, 3 Mer

World of Warcraft: Legion

Efter tolv år och miljontals spelare är det åter dags att utvidga World of Warcrafts universum. Den sjätte expansionen, Legion, är här.

Det ursprungliga World of Warcraft, känt som ”vanilla” bland gamla rävar är den bästa digitala spelupplevelsen jag någonsin haft. Det var ett spel vars skala och möjlighet ingen annan ens kommit i närheten av i min värld. Det var också ett spel som ALLA spelade när det var nytt. Efter att WoW nådde sin topp någonstans runt slutet av Wrath of the Lich King har spelet dalat både i popularitet och spelglädje i min mening. När nu den senaste expansionen Legion har släppts gör Blizzard en kraftansträngning för att väcka den eld som brann så hett i våra bröst.

Först och främst bör jag introducera mig själv. Jag heter Parvink (också känd som Ironlily) och är en gnome protection warrior. Jag har levlat samma spec från 1-105 med en början i vanilla. Jag bor i ett litet hus i kullarna utanför Stormwind där jag fiskar (level 715) och vilar mellan mina äventyr. Mitt bästa raidminne är att main-tanka Sartharion i The Obsidian Sanctum.

Som flera av sina föregångare utspelar sig Legion på en helt ny kontinent. The Burning Legion leder en invasion mot Azeroth och den enda chansen att hålla dem åter är att hitta de fem bortglömda relikerna, The Pillars of Creation, någonstans på The Broken Isles. En tunn och högst tillfällig vapenvila beslutas mellan Alliance och Horde. En vapenvila som redan från början är hotad av misstro och svek. Som äventyrare har man den flygande staden Dalaran som utgångspunkt i detta främmande land. Från denna säkra fästning kan man sedan fritt välja vilka delar av Broken Isles man vill utforska först. Spelet skalar fiender, belöningar och uppdrag efter spelarens level. Detta innebär att man kan ta innehållet i vilken ordning man vill och att man aldrig kommer att levla ifrån innehåll. Jag fann detta otroligt avstressande och njutbart. Jag kunde gå överallt och alltid hitta lämpligt innehåll. Det gör förstås att man inte bryr sig lika mycket om XP och loot eftersom man hela tiden är ungefär jämnstark expansionen igenom. Det var definitivt ett annorlunda sätt att spela WoW på, men i slutändan tycker jag om det.

Ett tidigt uppdrag i Legion tar spelaren med på ett äventyr som slutar med ett minst sagt imponerande artefaktvapen. Varje klass och spec har sitt egna äventyr, vilket är bra för den som tycker om att spela alts. Själv fick jag en sköld med ett matchande enhandssvärd. Man bygger styrka i vapnet genom att questa, hitta skatter och besegra bossar i Legion. Artifact Power som det kallas känns alltid som en välkommen belöning. En sorts XP för ditt vapen. När ditt vapen levlar upp kan det lära sig nya förmågor. Som protection warrior är dessa lagom spännande i jämförelse med Enhancement Shaman som proccar windfury på alla sina attacker och sprutar eldtornados.

Broken Isles olika zoner är både vackra och varierade. Jag började mina äventyr i Azsuna, ett stort rike som fallit efter att dess härskare hamnat i onåd hos Queen Azshara. En stor del av äventyret i denna del handlar om att upptäcka hur Azsuna föll och även försöka ge frid och vila till de rastlösa andar som är tvingade att förbli i denna översvämmade ruin. Jag fann att mitt questande hela tiden kändes relevant och innehållsrikt. Mina professions är herbalism/alchemy och de profession och klass quest som jag hade verkade hela tiden sammanfalla med mitt övriga questande. När jag till slut kände mig klar med zonen så avslutades det hela med en instans i mitten som hade ett sorts slutquest för zonen. Jag hade som tur var inte rört instanser fram till dess, utan kunde avnjuta innehållet för första gången. Ett snyggt sätt att avsluta en zon på. Sen dess har jag besökt Highmountain och Stormheim, båda bergiga och vackra zoner med egen karaktär. Stormheim har en nordisk charm och påminner om vissa av de tidiga områdena i Wrath of the Lich King. Zonerna är stora, detaljrika och tillräckligt annorlunda från varandra för att man ska vilja fortsätta spela. De har dessutom fantastiska soundtrack som ger känsla och själ till världen.

Med Legion kommer också en ny klass till spelet. Demon Hunter är en länge efterlängtad klass som nu mer än någonsin passar in i spelets historia. Som lärjunge av Illidan får man slåss försthand mot The Burning Legion i den uppdragskedja som leder till början av Legion för Demon Hunter. Som spelets andra hero class så börjar Demon Hunter på level 98, även om man efter startzonen är åtminstone level 100. Jag fann Demon Hunter att vara lagom kul för den som tycker om mycket action i sitt gameplay. Som klass är Demon Hunter en melee klass med mycket extra trix. Min favoritattack är helt klart ögonlasern som gör massiv AOE skada, men har en lång cooldown.

Jag anser mig vara en normal spelare. Jag viger inte mitt liv till WoW, men när jag spelar så är det nästan det enda spelet jag spenderar tid på. Efter att ha spelat Legions lite varje dag i två veckor är jag ändå bara halvvägs igenom expansionens innehåll. Jag ser det här som något väldigt positivt. Legion är fyllt av saker att göra, quests att utföra och platser att upptäcka. Med innehålls-scalingen så känner jag heller ingen brådska att bli klar med en zon eller grinda någon instans, utan jag tar allt i sin tid.

Ungefär en vecka efter att Legion blev tillgängligt så släpptes även en companion app till iOS och Android. I Legion finns class halls där varje klass kan uppgradera sina artefaktvapen, interagera med andra spelare eller skicka kämpar på uppdrag mycket likt de garnisoner som fanns i Warlords of Draenor. Jag har använt appen varje dag sen den släpptes. För oss som arbetar heltidsjobb är det ett kul sätt att förlänga sin närvaro i spelvärlden. Dock fann jag att de class resources som jag hade samlat ihop försvann väldigt fort när jag kunde köra konstanta uppdrag.

World of Warcraft: Legion är en enormt stor och innehållsfylld expansion. Ibland kan till och med storleken kännas överväldigande. Det känns som att Blizzard har lagt ner väldigt mycket arbete för att göra Legion till en riktigt intressant och stark expansion.

Det Bra

  • Innehållsrikt
  • Vackert
  • Level scaling

Det Dåliga

  • Samma grundupplevelse
  • Tidskrävande
  • Vissa av instanserna
9

Skriven av: Viktor Larsson

Inga kommentarer än.

Kommentera

Kort Om GameElite

GameElites resa är lång. Allt startade i juli 1997 då Barnens Multimedia lanserades och år 2000 bytte sajten namn till RecLandet, en förkortning för RecensionsLandet. År 2005 bytte vi till vårt nuvarande namn, GameElite, och sajten fick en ny, uppfräschad design.

Vi ville med det profilera oss med vår huvudsakliga sysselsättning – spel. Designen från 2003 byttes inte förrän 2016 och hade vid det laget blivit rejält åldersstigen. Läs gärna mer om oss...

Tweets

En man brinner upp på ett mystiskt sätt. Självmord? Mannen son, David, börjar tvivla. Ligger det något övernaturlig… https://t.co/noa95GHp21
Ni har väl inte missat vår Adventstävling? https://t.co/dHL0YJJls2 https://t.co/2IKCB2RSRx
Letar du efter en mikrofon som utlovar professionell kvalitet för alla gamers, Youtubers, Twitchare och poddare? Bl… https://t.co/0aT81iZIyt