Den snälla och trevliga Carrot Man visar sig vara en terroriserande ligist. Dags att sätta in den Goomba-liknande Wonderling.

Det här är en tolkning av historien i Wunderling. Frågan är vad som egentligen står på? Vem är den gode och vem är den onde? Det du vet säkert är att du styr en gul varelse som liknar Super Mario-karaktärerna Goomba. Nu är det inte bara Carrot Man som är en grönsak utan hela Wunderling-världens inspiration har hämtats från landsbygden med bland annat talande kossor.

Wunderling är simpelt uppbyggt. Din karaktär går och går tills han stöter på ett hinder. Då vänder han (eller är det en hon?). Du i din tur styr Wunderling genom att hoppa i rätt ögonblick. Senare i spelet kan du bland annat klättra på väggar och ge Wundewrling en välbehövlig boost.

Även om upplägget är simpelt så är inte spelet enkelt. Det gäller att vara precis med hoppandet, boostandet och vad det nu är som ska göras. Den uppenbara vägen leder från start till mål med plockandet av blommor på vägen. Blommorna fungerar också som hälsa. Sedan finns det en klurig väg där det gäller att låsa upp en kista med en skatt. Vägen dit är dock ofta långt ifrån uppenbar utan kräver ofta en hel del trial-and-error. Tur att banorna är korta så att det inte blir så mycket att spela om när man dör. För dö lär man göra många gånger om.

Ett problem jag hade var alla berättarsekvenser. De är inte bara många utan dessutom långrandiga.

Spelet Wunderling inte bara osar retro utan det är till mesta delen skapar med 16 bitars grafik och ljud. Här har man lyckats bra och förutom Goomba-looken finns en del referenser till Super Mario.

Jag tycker Wunderling är väl värt att spela för den som vill ha en ordentlig plattformsutmaning och som inte räds att spela samma bana om och om igen.

Skriven av: Mats Ernofsson