Xenoblade Chronicles 2

Av i i Recensioner, 3 Mer

Xenoblade Chronicles 2

Uppföljaren till Xenoblade Chronicles är både ett på samma gång traditionsbundet och nyskapande japanskt rollspel exklusivt för Nintendo Switch satt i en mycket stor värld.

I en molntäckt vattenvärld lever mänskligheten tillsammans med andra fantasy-varelser på ryggarna av titaner. Från ett obskyrt liv som dykare ombord en sköldpaddsdrake vid namn Gramps rycks Rex in i ett äventyr mycket större än vad någon kunnat ana. Efter att ha blivit rekryterad med ett mycket lukrativt kontrakt till ett bärgningsuppdrag blir han knuten till en mycket kraftfull varelse i form av ett magnifikt svärd. Varelsen inuti vapnet blir hans följeslagare och tillsammans med en mängd andra äventyrare sätter de ut för att söka Elysium, det förlorade paradiset.

Upplägget och utförandet i Xenoblade Chronicles 2 är mycket likt det från japanska animeserier. Allt från karaktärernas utseende, dialog till de utdragna stridsscenerna dryper av japanska övertoner. En av de första karaktärer man möter i spelet är en kattflicka som heter Nia (uttalas ”Nyaa”). Tillsammans med bepansrade muskelbyggare, söta chibi-monster, utstuderat eleganta och mystiska män och halvnakna kvinnor med starka magiska krafter så prickar spelet snabbt in alla klassiska roller från den japanska seriekulturen. Detta blir som tydligast när man reser genom städer där normala människor bor. Många i denna värld ser ut just som vanliga människor, men när din grupp äventyrare blåser genom staden får man lätt känslan av att vara paradnumret i en påkostad karneval.

Min åsikt är att ens förmåga att avnjuta Xenoblade Chronicles 2 är starkt knuten till hur man som individ känner inför japanska rollspel (JRPG) och japansk popkultur. För mig personligen är det inte min favoritgenre och även om det finns undantag så finner jag oftast JRPG mer tidskrävande och stökiga än vad jag njuter av i mina spelupplevelser. Jag får heller inte ut mycket av varken kattflickor, flygande moogle-drakar eller svärd som är större än deras bärare.

Xenoblade Chronicles 2 är på många sätt ett mycket fantasifullt och rikt spel. Det visar upp stora och spännande fantasyvärldar fyllda med monster, skatter och storslagna vapen. Spelet bygger vidare på flera av de trender och etablerade system som har använts av andra rollspel under de senaste tio åren. Trots detta är ett av spelets stora svagheter hur knutet det känns till sin genre. Som ett JRPG så bär det med sig mycket bagage som är svårt att släppa för spelet. Krångliga menyer, stökiga strider och utdragna cutscenes är några av de delar av JPRG som har gjort det svårt för mig att uppskatta genren. Striderna i spelet bär influenser från Final Fantasy XII och förstås föregångaren Xenoblade Chronicles där spelaren aktiverar förmågor bundna till sitt vapen och utför combo-attacker efter att ha byggt upp nog med kraft. Positionering och timing spelar roll, så det finns en del utmaning i de större striderna, men i nästan alla mindre strider så avgör spelarens insats ganska lite. Bossarna kan vara riktigt svåra och kräver många gånger mer än ett försök. Detta är bra då detta oftast är där spelet presenterar riktig utmaning.

Med många cutscenes och karaktärsdialoger är spelet en något cinematisk upplevelse. Tyvärr kan detta ibland vara i överkant. Det är inte ovanligt att spelet varvar fem minuters gameplay med en tio minuter lång cutscene och sedan upprepar detta mönster. Detta gör att spelet kan bygga sina karaktärer och deras berättelse bättre, men det är jobbigt att från stund till stund behöva lägga ner kontrollen och bara titta sig igenom spelet. Särskilt de gånger man kan vilja ta med spelet på bussen, på en lunchrast eller då man bara vill spela en kort stund.

Något som är mycket viktigt att påpeka vad gäller den cinematiska upplevelsen är att spelets röstskådespelare är katastrofalt missanpassade i den engelska versionen. Jag ska inte säga att spelet blir ospelbart, men den bästa liknelsen kanske är en dåligt dubbad animeserie med engelsk voice-over istället för originalspråk. Ifall du är intresserad av Xenoblade Chronicles 2 och bara tar med en sak från denna recension så bör det vara att det finns ett japanskt voice pack att ladda ner gratis via Nintendos E-Store. Snälla, snälla ladda ner detta innan du börjar spela. För den som inte talar japanska går man miste om vissa av karaktärernas rappa kommentarer i strid, men allt annat går utmärkt att förstå med hjälp av undertexter. Röstskådespelarna för den japanska versionen är mycket bättre lämpade och känns naturliga där de engelska motsvarigheterna bara känns malplacerade och cringeiga.

För den som tycker om JRPG som genre finns det mycket att hämta i detta spel. En stor värld med en stor berättelse, ett brett persongalleri och mycket anpassande av vapen och karaktärsförmågor att göra. Det finns också grinding, långa cutscenes och enerverande musik i striderna. På många sätt en modern tappning på ett klassiskt koncept. En stor säljande punkt för spelet är förstås också att det är portabelt. Xenoblade Chronicles är exklusivt till Nintendo Switch och är därmed utvecklat specifikt för konsolen och dess portabilitet. Detta är för många en avgörande faktor och något man väntat på i många, många år. Det har förstås funnits bärbara JRPG tidigare, men kanske inte något i denna kaliber.

Sammanfattningsvis är Xenoblade Chronicles 2 ett klassiskt JRPG i bärbart format. Det för med sig både styrkorna och svagheterna från sin genre och varje spelares upplevelse av spelet varierar beroende på den spelarens inställning till genren och japansk popkultur. För rätt spelare kommer det att vara ett av årets bästa spel, för mig är det ytterligare ett JRPG jag inte kommer att spela färdigt.

Det Bra

  • Stor, rik värld
  • Bra japanska röster
  • Optimerat för Switch

Det Dåliga

  • Långa cutscenes
  • Stökiga strider
  • För mycket animekänsla
6

Skriven av: Viktor Larsson