Den söta, lilla dinosaurien Yoshi är ute på äventyr. Han hjälper baby Mario att hitta sin kidnappade bror, baby Luigi. Kan du hjälpa detta äventyrliga par?

När det första Yoshi’s Island släpptes till Super Nintendo 1995 så betecknades det som ett Super Mario-spel. Spelet hette nämligen Super Mario World 2: Yoshi’s Island. Precis som uppföljaren Yoshi’s Island har Yoshi’s New Island släppt Super Mario-delen i titeln. Trots det så var det just Super Mario som dök upp i min skalle när jag spelade Yoshi’s New Island. Spelet är nämligen mycket likt alla de sidscrollande Super Mario-spel som getts ut. Här är det emellertid inte Mario som har huvudrollen utan den lilla, söta dinosaurien Yoshi. Fast Mario finns med på ett hörn. Det är nämligen han, fast i babyformen, som styr Yoshi.

När storken ska leverera baby Mario och baby Luigi till sina föräldrar lämnar han dem vid fel hus. Katastrof! I förvirringen som uppstår passar Kamek på att kidnappa baby Luigi. Baby Mario får dock vibbar om var hans älskade tvillingbrorsa finns. Han sätter därför igång jakten på Kamek med hjälp av den snälla dinosaurien Yoshi. Sittandes på dennes rygg beger sig baby Mario ut på sitt livs första äventyr.

Grafiskt är Yoshi’s New Island väldigt snyggt. Här blandas vattenfärger med krita i klara, distinkta färger. Fast 3D-effekten imponerar definitivt inte utan man kan lika gärna spela med 3D avstängt. Allt ser väldigt barnvänligt ut och det är det också. Även om vissa passager är ganska svåra så är svårighetsgraden på Yoshi’s New Island betydligt lägre än på Donkey Kong Country: Tropical Freeze som jag nyligen testat. Det finns gott om mynt att samla som ger nya liv vilket gjorde att jag samlade på mig allt fler liv allt eftersom jag spelade. Om man blir träffad av fienden så flyger baby Mario iväg i en bubbla och Yoshi blir ensam. Då har man upp till tio sekunder på sig att fånga baby Mario. Misslyckas man så förlorar man ett liv. Detta spelmoment gör att man kan träffas ganska ofta utan att förlora något liv eftersom det ofta går bra att fånga in bubblan med baby Mario. Skulle spelet bli för svårt kommer två sorters vingar upp efter några misslyckanden. Guldvingarna gör att man kan träffas hur mycket som helst utan att ta skada. Fast, om du vill att den verklige skurken (gissa vem) ska försvinna helt och hållet så gör du bäst i att klara alla banor utan denna ”fuskhjälp”.

Hur är då banorna? Jo, de är kul även om man känner igen det mesta från tidigare spel med såväl Super Mario som Yoshi. Det är sidscrollande plattformshoppande som gäller. Bandesignen är ganska varierande till en början, men som sagt hittade jag inte så mycket nytt i Yoshi’s New Island. Efter ett tags spelande kändes det som om många av spelmomenten upprepades vilket gjorde att variationen inte var speciellt hög längre. Yoshi är dock lika gullig som vanligt och hans sätt att sväva i luften är underbar. Han tar liksom sats i luften och med sina sista ansträngningar lyckas han göra ett litet extra lyft i slutet av hoppet.

Som vanligt är Yoshis tunga väldigt viktig. Han skjuter ut den mot fienden och sväljer många av dem och de omvandlas sedan till dinosaurieägg som Yoshi kan kasta på fiender eller krossa olika saker med. Ibland stöter Yoshi på stora fiender och när han svalt dem blir resultatet gigantiska ägg som kan krossa svårforcerade väggar.

Det finns mycket att samla på i Yoshi’s New Island. Förutom gula mynt som ger liv finns tre olika samlarföremål på varje bana. Det är små stjärnor, röda mynt samt blommor. Dessutom kan man vinna medaljer. Om nu spelet är ganska lätt att klara av så är det definitivt ingen barnlek att samla på allt. Det är nämligen väldigt svårt att hitta allt. Vissa delar av banorna är svårforcerade eller väl gömda och ibland måste man kasta ett ägg av rätt färg på en fiende för att få fram rätt samlarföremål. Ägg av olika färger (grön, gul och röd) ger nämligen ibland olika resultat.

Förutom de traditionella plattformsbanorna finns några avsnitt där Yoshi förvandlas till bland annat en helikopter, en gruvvagn och en släde. I dessa banor styr man Yoshi genom att hålla konsolen upprätt och vicka den åt sidorna. Det var ett trevligt avbräck från det vanliga plattformshoppandet. Styrningen i ubåtsbanorna var dock inget bra vilket gjorde dessa svåra.

Nintendo brukar vara hejare på att skapa finurliga bossar. Tyvärr är Yoshi’s New Island något av en besvikelse på bossfronten trots att man möter bossar två gånger per värld. Variationen är nämligen inte så stor och man kan bli träffad många gånger utan att man dör eftersom man lätt kan fånga in baby Mario igen. Det gjorde att jag dog endast på två av spelets tolv bossbanor. När jag dog upptäckte jag emellertid en irriterande detalj – jag var tvungen att spela om en del av banan innan jag kom fram till bossen. Sådant är inte så kul utan en sparpunkt direkt vid bossen hade verkligen uppskattats.

När enspelarkampanjen är slut kan man utmana en kompis i ett antal minispel för två personer. Man kan antingen spela med två spelkassetter eller ladda över spelet till den andra konsolen. Tyvärr har jag inte kunnat testa dessa minispel så jag har ingen aning om hur kul de är. Minispelen låses dock upp allt eftersom man klarar bossar i enspelarkampanjen.

Det är ingen tvekan om att Yoshi’s New Island är otroligt ett gulligt spel. Men, i längden så är det lite för variationsfattigt och det finns för få nyheter för att spelet ska få ett riktigt högt betyg. Vana plattformshoppare kommer antagligen finna spelet lite för enkelt såvida de inte bestämmer sig för att hitta alla samlarföremål.

Skriven av: Mats Ernofsson