Mobilspelen närmar sig konsolstandarden i och med att mobiltelefonerna blir allt kraftfullare. Thomas har testat Sacred Odyssey: Rise of Ayden HD.

Efter Gamelofts senaste försök att skapa fullvärdiga spelupplevelser i paritet med konsolspelen var det inte utan en viss förväntan som jag laddade ned Sacred Odyssey: Rise of Ayden. Spelet drar sina största influenser från Zelda-serien vilket märks inte minst när huvudkaraktären börjar tala om hästarna MIYA och MOTO. Detta är förstås en liten hyllning av Zeldas skapare Shigeru Miyamoto. Men överlag följer spelet den klassiska Zelda-mallen med en kvinna i nöd, ett land under hot och en hel del grottor fyllda med kluriga pussel. Och så förstås en hel massa svärdssvingande action.

Storyn är inte helt obekant om man kan sina rollspel och fantasysagor. En mystisk kvinna dyker upp i en dröm och när man sedan träffar henne en bit in i spelet visar det sig att hon är en prinsessa som är i desperat behov av hjälp. Insprängt i dialogerna finns en hel del humor och en drös med fantasy-klichéer. Problemet är att dessa skär sig med varandra ganska rejält. Å ena sidan verkar man vilja göra ett seriöst äventyr, men å andra sidan parodierar man hela genren. Man borde ha haft stramare tyglar i manusförfattandet och satsat på en av de två inriktningarna. Däremot är röstinsatserna mycket bättre än vad jag förväntat mig efter de senaste Gameloft-spelen jag spelat. Så även om replikerna inte är de bästa gör röstskådespelarna dem i alla fall uthärdliga.

Tekniskt sett fungerar Sacred Odyssey: Rise of Ayden ganska väl. I strider finns det en knapp för attack och en för att parera och svårighetsgraden när det gäller att tajma attack och försvar ligger på en bra nivå. Dock blir det lite knepigt med styrningen då man måste styra både sin gubbe och kameravyn oberoende av varandra. Att göra detta för att hela tiden ha koll på vad som händer, samtidigt som man skall hugga och parera, kräver egentligen tre händer för att man ska känna att man har full kontroll.

Detta blev inte minst tydligt när jag nådde fram till spelets första riktiga boss. Det var en jättelik, flygande skalbagge som var nästan löjligt svår. Jag höll på och harvade ett par dagar och faktiskt blev jag sämre ju mer jag försökte – inte bättre. Detta berodde till stor del på spelets kontroller. En bättre kamera hade definitivt behövts och det drar ned slutbetyget rejält för Sacred Odyssey: Rise of Ayden.

Och det är lite synd, för i övrigt är detta bland det bästa jag sett från Gameloft så här långt. Grafiken är mycket välgjord och snygg, även om den bakomliggande motorn kanske har sett sina bästa dagar. Ljudet är suveränt och inte minst då röstinsatserna som jag nämnde ovan. Till skillnad från spelet Backstab från samma företag, som jag recenserade för en tid sedan, så pekar Sacred Odyssey: Rise of Ayden på precis den utveckling som jag efterlyste då. Gameloft kommer närmare och närmare någon slags konsolstandard och det ska bli intressant att se vad de hittar på härnäst.

	Thomas Helsing, 2011-05-25