Thomas har testat Academagia och funnit att spelet är lite som The Sims i textversion. Det är en blandning mellan rollspel och simulator.

Man kan inte säga annat än att det är modigt att släppa ett spel som Academagia år 2011. Visserligen är det ett indiespel, och därmed släppt med en väldigt stram PR-budget kan jag tänka mig. Och förmodligen förlitar man sig huvudsakligen på att kännedomen om spelet ska sprida sig ryktesvägen. Men hur jag än vrider och vänder på spelet står det klart att detta är ett spel för en väldigt liten målgrupp.

Att spela Academagia är lite grand som att läsa Harry Potter som soloäventyr, ni vet de där böckerna som var populära en stund i slutet på 80-talet och där läsaren själv var hjälten? För Academagia handlar om 90 procent text, kryddat med rollspelsstatistik och en drös stämningshöjande bilder. På ytan är det nära besläktat med tidiga 90-talsalster som Spellcasting 101 och Magnetic Scrolls Wonderland. Men där dessa båda spel var renodlade interaktiva äventyr är Academagia mer av en rollspels-/simulatorhybrid. Lite som The Sims i textversion.

Spelet börjar med att man svarar på frågor och gör olika val för att fastställa sin bakgrund, var man kommer från samt vad man har med sig. Därefter gör man entré i Academagia – skolan för unga vetgiriga trollkarlslärlingar. Väl acklimatiserad går man på lektioner, studerar, träffar vänner, shoppar, undersöker omgivningarna och allt annat man kan företa sig på en internatskola. Det fina med Academagia är dock att spelaren bestämmer helt själv hur man ska spendera sina dagar.

Man kan vara en plugghäst som får goda betyg och blir duktig på det man studerar, men å andra sidan riskerar man då att missa en hel del sociala aktiviteter och möjligheten att utveckla relationerna till sina vänner. Varje val påverkar i förlängningen hur ens karaktär utvecklas och valmöjligheterna är otroligt många. Fyller man dagarna med aktiviteter för att försöka hinna med allt riskerar man utbrändhet och sjukdom vilket gör att man i slutänden missar fler saker. Den här noggranna planeringen är spelets kärna och här blir associationerna till The Sims väldigt starka. Det är med precis samma varsamma hand man måste balansera upp spelkaraktärens liv så att man i slutänden både tar examen och blir den bästa människa och magiker som man kan bli.

Att spelet är textbaserat gör det inte bara långsamt att spela. Avsaknaden av ett visuellt gränssnitt gör att det också är svårt att veta exakt vad man kan välja eller till och med hur man väljer i olika situationer. Första gången jag försökte planera en dag fick jag inte klicka mig vidare i spelet. Uppenbarligen hade gjort ett ogiltigt val någonstans men jag förstod inte hur och spelet gav mig heller inga tydliga ledtrådar om var. En genomgång av manualen hjälper förstås en hel del men inte heller den ger alla svar och det problemet gör att Academagias potentiella grupp av köpare minskar ytterligare.

Gillar man att läsa Harry Potter så finns det en god möjlighet att man kan gilla Academagia. Betoningen ligger dock lika mycket på ordet 'läsa' som på 'Harry Potter' i den meningen. Det är en härlig och komplex livssimulering men den tilltalar långt ifrån alla. Är man född på 90-talet och aldrig har provat ett textäventyr passar nog The Sims bättre. Lockar det däremot att få kontrollera sin egen Harry Potter medan man läser är Academagia väl värt att ta en närmare titt på.

	Thomas Helsing, 2011-03-17