Tillhör du den skara människor som missletts av hamstrarna? De är inga oskyldiga husdjur utan livsfarliga agenter med uppdrag att rädda vår planet.

Huvudpersonen i G-Force heter Darwin och är en tuff hamster som inte räds någonting. Han ingår i elitstyrkan G-Force som ska rädda mänskligheten. Darwin och två andra hamstrar släpps bryskt ut på en väg. De färdas i en farkost som liknar tre sammanbundna bollar. Det är början på en ganska omfattande story som tyvärr inte engagerar så mycket som man kan önska.

Man spelar mestadels som teamledaren Darwin, i ett spel som på ett riktigt bra sätt kombinerar action med pussellösning. Darwin är bestyckad med tunga vapen och med ett jetpack på ryggen kan han nå höga höjder och sväva över stup. Fienden är delvis människor, men att en hamster ska rå på en människa är att vara väl hoppfull. Därför måste man smyga förbi dem eller lura dem på annat sätt.

Hamstrarna ställs inför fantasifulla fiender, monster skapade av en ond människa. Som på en given signal förvandlas nämligen diverse elektroniska prylar till odjur. Att fightas med ättriga datormöss eller våffeljärn med sylvassa tänder är inte speciellt svårt. Att ställas inför en dator som tycks ha drabbats av ett stridslystet virus är däremot tuffare. Datorn har en skyddsbubbla som bara försvinner när den exponerar sitt inre. Då är den sårbar. Det finns ett flertal fiender som bekämpas på olika sätt vilket ger ett djup åt spelandet.

Förutom action innehåller G-Force en del pussellösning. Ibland är det så enkelt som att ta sig förbi låsta dörrar. För att lösa vissa problem behöver man emellertid Darwins kompanjon, kommandohusflugan Mooch, vilket är den roligaste biten av spelet. Med denna fluga kan man ta sig in i trånga utrymmen. Att ta sig förbi en fläkt kan tyckas omöjligt, men Mooch kan få tiden att gå långsammare varvid man lätt kan undvika rotorbladen.

G-Force stoltserar med en riktigt tight kontroll som är hyfsat avancerad, men med hjälp av flera hjälpavsnitt så sitter den som gjuten. Oavsett om man flyger med Mooch eller avfyrar raketer känns kontrollen orubblig. Den svajar bara lite i några racingscener där svängarna inte känns helt okej.

Visuellt kan man inte klaga på G-Force. Det är trots allt främst ett spel för en ung publik och därför har jag förlåtelse med de något fattiga ytstrukturerna och lätt enformiga miljöer. Darwin och monstren är däremot betydligt snyggare. G-Force bjuder även på 3d-grafik. Då syftar jag inte på den konventionella 3d-grafiken utan på att det följer med 3d-glasögon med ett grönt och ett rött öga. Det ger ett betydligt större djup i grafiken. Synd bara att allt blir grådaskigt med utsmetade färger. Det gör omgivningarna småtråkiga och det blir svårt med de röda laserstrålarna. Tänk på att långvarigt spelande med 3d-glasögon kan ge övergående ögonbesvär.

G-Force är ett utmärkt spel som kommer att roa kidsen ganska många timmar (ungefär tio). Spelet visar med all tydlighet att en filmlicens inte behöver vara synonymt med ett dåligt spel. En väl avvägd blandning av action och problemlösning har tillsammans med en fantasifull skara fiender gjort G-Force till ett välbalanserat och roligt spel.

	Mats Ernofsson, 2009-08-18

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   GameElite.se 7/10 70% Pulse 3/5 60% Hallands Nyheter 3/5 60% Gamereactor 6/10 60% Expressen 3/5 60% Svenska Dagbladet 2/5 40% Genomsnitt: 58% (6 rec.)