Är du en av dem som spelade Kula World när det kom i slutet på 90-talet? Då kommer du att känna dig precis som hemma i Puzzle Dimensions.

Det är kanske inte så underligt när det är samma personer som ligger bakom båda spelen. Målet i Puzzle Dimension är detsamma som i Kula World i det att man skall rulla en kula genom en labyrint. Detta är kanske inte den mest unika spelidé men Puzzle Dimension skiljer sig ändå från mängden. De flesta spel av denna sort brukar involvera en timer och balansering, men detta har slopats här. Istället fokuserar man på spelarens förmåga att planera i förväg genom att se sig omkring och sedan undvika faror på vägen mot utgången.

Man kan dock inte slutföra en bana förrän man plockat upp ett antal blommor så att utgången öppnas, och även fast man kan plocka dem i vilken ordning man vill måste alla plockas.

Labyrinterna består av tunna kvadratiska rutor som man rullar på vilket inte vore något problem om inte vissa rutor har sin egen vilja. Vissa börjar falla sönder och försvinner så fort du rullat över dem. Andra är täckta med is och skickar iväg dig halkandes utan möjlighet att stanna. Under spelets 100 banor introduceras fler och fler av dessa kluriga rutor som man måste lära sig hantera för att överleva.

Jag fascinerades av banornas struktur och hur mycket man faktiskt behövde tänka i förväg för att klara av dem. Känslan är rätt lik att lösa ett Soduku. De svårare banorna har bara ett sätt att klara dem på. Dessa löser man lättast genom att helt enkelt testa en väg och går det inte dör man och börjar om. Detta kan verkligen pröva ens tålamod men känslan när man klarar labyrinterna gör det värt all möda. Trots att spelet har en väldigt bra inlärningskurva är spelets svårighetsgrad något som kan avskräcka en del.

Grafiskt sett är Puzzle Dimension en fröjd för ögat. Varje bana är uppbyggd av pixlar som sprängs bort när man rullar på dem. Detta ger en en retrokänsla samtidigt som banorna blir mer levande när man rullar runt. Man får även mer poäng ju mer pixlar man får bort. När väl pixlarna är borta är bilden knivskarp och spelet stödjer till och med 3D ifall man har en sådan TV. 3D kommer inte att göra spelet lättare men det ökar djupet avsevärt. Detta är speciellt märkbart när man rullar upp på väggar och hela världen tippar runt.

Ljudet är... intressant. Istället för vanlig musik har man valt, likt grafiken, att komponera ihop retromusik som hör hemma hos spel på 90-talet. Musiken är riktigt bra och den förändras under tiden man spelar, men trots detta upplevde jag den ändå som lite enformig.

Puzzle Dimension är ett väldigt bra spel för dem som vill ha lite hjärngymnastik. Spelets 100 banor kommer att hålla dig upptagen ett bra tag. Det negativa jag hittat är att möjligheten att logga sin poäng online saknas helt. Sedan kan jag inte alls förstå varför utvecklarna inte valt att inkludera en baneditor. Det kan knappast finnas något mer lämpligt spel än detta att låta spelarna själva designa banor och det hade också förlängt spelets livslängd avsevärt.

	Håkan Hägglund, 2011-07-05