Kombinera Indiana Jones hatt, Jay Lenos haka, en spansk conquistadors mustasch och ett par små mörka ögon och du får en ungefärlig bild av hur Hamilton ser ut.

Han har huvudrollen i svenska Fatsharks nya pusseläventyr Hamiltons Great Adventure, och med sig på färden har han gojan Sasha. De två kompletterar varandra med sina olika färdigheter, men det är Hamilton som ska lyckas nå målet på varje nivå. Hamilton kan använda föremål men är låst till två dimensioner och kan inte röra sig utanför banorna som är indelade i stora block. Dessutom går Hamilton ett steg eller block i taget och är ganska begränsad på det sättet i sitt rörelsemönster. Fågeln Sasha flyger däremot omkring helt fritt och steglöst och kan även röra sig uppåt och nedåt. Sasha fungerar som en sidekick som aktiverar olika spakar utanför Hamiltons räckhåll, och kan även flyga omkring och rekognosera hur nivåerna ser ut längre fram. Samspelet mellan de två borgar för intressanta pussel. I början är det mycket enkelt, men det blir snabbt svårare. Vill man dessutom hitta alla skatter på varje nivå får man vara beredd på en del omspelningar.

Som helhet betraktat är det här spelet inte det stora äventyr som det av titeln utger sig för att vara, utan snarare ett småtrevligt pusselspel. Nivåerna är ganska små och begränsade och känns aldrig som levande världar utan snarare just som nivåer i ett spel, och de olika miljöerna som djungler och snöiga berg blir aldrig något annat än tapeter åt de blockiga nivåerna. Hamilton har heller inte mycket att säga under äventyrets gång och någon fängslande story hittar man inte här. Däremot är den lilla handling som faktiskt finns ganska trevligt, om än sparsmakat, presenterad med fint tecknade stillbilder. Där ser man Hamilton som gammal som sitter och bläddrar i ett fotoalbum med en liten flicka och tittar tillbaka på bilder från sina äventyr i yngre dagar.

Grafiken i själva spelet är också ganska fin att titta på med mycket starka färger, men det känns som sagt aldrig som en levande värld utan snarare som blockiga banor i ett spel. Å andra sidan är grafiken tydlig, kameran fungerar bra och styrningen är precis. Som helhet fungerar spelet väldigt väl vad gäller teknik och presentation. Man behöver aldrig bråka med trilskande kameror, hackig skärmuppdatering eller krånglig styrning. Det är även enkelt att lära sig hur spelet fungerar. På ett pedagogiskt sätt introduceras nya element i nivåerna, som rullband, omkopplare eller plattor som går sönder efter att man har tagit ett steg över dem, och hur de fungerar förklaras med tydliga instruktioner. Ett plus för yngre spelare är att hela spelet är helt på svenska, inte så konstigt kanske med tanke på att utvecklaren Fatshark som sagt är en svensk spelstudio.

Mindre roligt är däremot hur hårt spelet kan vara. Att man ibland låser in sig själv genom att kliva på plattor som rasar och förstör vägen tillbaka är en sak, och då får man skylla sig själv lite grann. Däremot är det mindre roligt att behöva spela om en hel nivå för att man klantar sig och springer in i en hoppande bergsget eller träffas av ett stort rullande klot precis innan nivåns slut. Överlag bygger spelet mycket på att försöka och att göra fel, för att lära sig av sina misstag. Man kan prova sig fram lite grann. Det låter kanske långtråkigt och tålamodskrävande, men det är faktiskt riktigt roligt och tillfredställande när man klurar ut hur man ska bära sig åt för att komma oskadd igenom ännu en klurig nivå. Men en checkpoint hade faktiskt varit ett plus i de fall man får spela om en hel nivå från början trots att man nästan nått dess utgång. Fast det är egentligen inga stora grejer att gnälla över utan mer petitesser, om jag ska vara helt ärlig (och det ska jag ju). Jag kan dock tänka mig att yngre spelare eller de som inte är så vana vid genren kan tycka att spelet är lite väl svårt och kompromisslöst. Jag kommer på mig själv med att gilla det här lilla pusseläventyret mer och mer. Efter de första nivåerna som mest kändes som en inlärningsprocess där spelets grunder förklarades under transportsträckor börjar svårighetsgraden successivt höjas till en lagom och utmanande nivå. Det blir ganska klurigt ibland men inte så att man kör fast alltför ofta trots allt. Ibland händer det dock att man klantar sig när man t.ex. låser fast sig själv någonstans genom att gå på plattor som faller, då har man ingen väg tillbaka. Men då är det som sagt just klantigheten snarare än spelet som sådant som man har att skylla.

Just eftersom det är ett så enkelt koncept med relativt små nivåer rullar spelet oftast på smidigt. Men ofta känns spelet lite för enkelt och begränsat, rent utav lite simpelt. Märk väl, simpelt. Enkelt är det inte alls ibland, man kan köra fast rejält då och då men grunderna som spelet bygger på, premisserna för Hamiltons skattjakter och eskapader (spelets regler om man så vill) är ganska enkla. Dock funderar jag lite på vem spelet egentligen riktar sig till. Äldre spelare kommer att tycka att spelet är lagom svårt, men kan kännas lite barnsligt. Yngre kommer nog att gilla spelets utseende men tycka att pusslen på de senare nivåerna är lite väl svåra. Kanske tänker sig Fatshark att vuxna ska spela igenom spelet med sina barn och tillsammans klura sig igenom alla nivåer? Eller så är det jag som underskattar alla yngre spelare. Jag hade hursomhelst sett fram emot lite mer äventyr, kanske något i stil med Lara Croft & the Guardian of Light fast ljusare, gladare och med mer betoning på pussel, utforskande och manövrerande, och med färre actionmoment än i det spelet. Istället fick jag ett pusselspel som håller ganska länge och som innehåller en del smarta inslag, framförallt vad gäller samarbete. Men på det hela taget känner jag mig lite lurad av titeln. Det här är inget storslaget äventyr, utan snarare ett litet charmigt pusselspel med stora ambitioner.

Det i sig behöver dock inte vara något dåligt. Och även om jag ibland känner att spelet är lite väl simpelt och naivt vad gäller (speciellt med tanke på vad dess titel utlovar) spelidén och det lite barnsliga sättet som storyn presenteras på som gör att spelet aldrig blir särskilt engagerande, så kan jag ändå inte låta bli att ha riktigt kul med spelet i dess opretentiösa enkelhet. Då och då infrias spelets stora ambitioner, men kanske inte på det sätt jag hade förväntat mig. Vissa inslag under spelets senare delar när nivåerna börjar bli mer komplexa får en att tänka till både en och två gånger extra. Det i sig är en prestation i en genre där det ofta känns som att vi redan har sett många pussel förut och det tycks vara svårt för utvecklarna att komma med något nytt. Däri ligger kanske spelets verkliga storhet. Inte i framtoningen, storyn eller äventyrskänslan, utan i det lilla, det enkla och det bitvis geniala. I ögonblicket när jag lyckas forcera en till synes omöjlig passage finner jag en bit genuin spelglädje av gammalt gott slag som med enkla medel lyckas förmedla en storhet som alltför många linjära, slentrianmässigt filmiska, moderna actionäventyr förlorar någonstans under ännu en klichéfylld cut-scene i övergången mellan två spelsekvenser. Hamilton visar att storheten inte behöver ligga i det storslagna bombastiska yttre, som många andra spel trycker upp i ansiktet på spelaren innan man har hunnit komma förbi introt, utan kan finnas i den lilla genomtänkta kärnan av intelligent speldesign och spelglädje där spelet visar sig bjuda på inre kvaliteter av imponerande mått.

	Simon Liedgren, 2011-09-16

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   Eurogamer 8/10 80% FZ 4/5 80% GameElite.se 7/10 70% Loading 7/10 70% Svenska Dagbladet 4/6 67% Skillpoint 3/5 60% Genomsnitt: 71% (6 rec.)