Några av de mest prestigefylla fightingspelturneringarna använder något Street Fighter-spel. Nu har Super Street Fighter IV utvecklats och släpps som Arcade Edition.

Under mitten av 90-talet gjorde Capcom sig kända för att vara ett företag som dels pumpade ut uppföljare till sina spel, men även släppte ganska sparsamt uppgraderade versioner av samma spel. Mega Man’s alla spel i originalserien och X-serien där det mesta var sig likt och Resident Evil Director’s Cut, som var snarlikt det ursprungliga spelet men innehöll nya kameravinklar är några exempel på det. Men värst var nog ändå mjölkandet av Street Fighter II. Capcoms ofantligt stora succé i arkadhallarna som senare konverterades till bland annat Super Nintendo, Sega Mega Drive och faktiskt även Game Boy. Visst blev Street Fighter II ett bättre och bättre spel (om vi håller oss till arkadspelen och bortser från vissa mindre lyckade konsolversioner) i och med alla super- och turboversioner med alla små finjusteringar, nya rörelser och extra karaktärer. Så länge det handlade om arkadspel – som man ju ändå inte köper och äger utan fortsätter slänga in nya småmynt i – så gjorde det kanske inte så mycket om ens favoritspel blev bättre över tiden. För alla som investerade många hundralappar i Street Fighter II var det nog måttligt kul att se den ena minimalt förbättrade versionen efter den andra släppas. Och knappast värt att lägga ytterligare några hundra kronor på för att köpa till fullpris med tanke på hur små skillnader det faktiskt var och hur många andra spel det fanns som lockade.

Street Fighter II fick till slut fortsättningar, riktiga sådana. Uppföljare i ordets rätta bemärkelse. Street Fighter Alpha-serien, som utspelade sig innan Street Fighter II, var först ut. Sedan kom den inte särskilt populära Street Fighter EX-serien, vars kännetecken var grafiken som för första gången i Street Fighter blev tredimensionell. Slutligen kom så Street Fighter III, som blev något av en kommersiell halvflopp, iallafall i väst. Spelet nådde aldrig hemkonsolerna när det var nytt vilket också kan ha bidragit till att Street Fighter-spelens popularitet dalade. Street Fighter III kom några år senare ut på Dreamcast, men då var det redan ganska gammalt. (Nu är även en konvertering av just Street Fighter III snart släppt på Xbox Live och PlayStation Network med onlineläge och allt, efter många långa år.)

Street Fighter-spelen förde sedan en något undanskymd tillvaro under 2000-talet, när istället betydligt mer flashiga spelserier med läcker 3D-grafik och mer lättillgängliga spelsystem som Soul Calibur, Tekken, Dead or Alive och Virtua Fighter dominerade. För ungefär två år sedan kom så äntligen Street Fighter IV ut och blev en renässans för serien. Det blev en framgång och fick fin kritik från de flesta håll. Men när man återser gamla vänner så följer deras ovanor med på köpet. Capcom har inte lyckats hålla fingrarna borta från mjölkandet den här gången heller utan har återigen fallit in i gamla hjulspår. Först med uppgraderingen Super Street Fighter IV, sedan med en iPhoneversion av Street Fighter IV. Dessutom med en version av Super Street Fighter IV till Nintendo 3DS. Och nu är alltså Super Street Fighter IV: Arcade Edition här. Historien upprepar sig. Eller?

Den här gången tar Capcom dock inte ut fullpris för sina försiktigt förbättrade nyversioner. Tekniken har gått framåt sedan kassetternas dagar på 90-talet. Numera kan man smidigt uppgradera sina spel genom nedladdningar istället, något som även Capcom nu implementerar i Street Fighter-serien. Den som redan har Super Street Fighter IV kan ladda hem det som är nytt i Arcade Edition för ungefär 150 kronor. För den som inte redan har Super Street Fighter IV går det bra att köpa Super Street Fighter IV – Arcade Edition för cirka 300 kronor. Betydligt mer humana priser än de 600-700 kronor som man fick betala för Street Fighter II Turbo förr i tiden. Fortfarande kan jag dock inte låta bli att tycka att Arcade Edition gott kunde ha kostat några tior eller kanske ännu hellre varit gratis för alla som redan äger Super Street Fighter IV som kom ut förra våren. Super Street Fighter IV bjöd på många nyheter jämfört med 2009 års Street Fighter IV och kändes nästan som en uppföljare. Arcade Edition innehåller däremot inte mer än fyra nya karaktärer att spela med och framstår som en begränsad och försiktig uppgradering.

Har du inte redan Super Street Fighter IV kan du lika gärna köpa den här versionen, för de nyheter som bjuds är trots allt ganska roliga, om än få. Till exempel kan man nu spela som fyra nya karaktärer. Som om de 35 som finns i ”vanliga” Super Street Fighter IV inte räckte. En annan kul grej är att man kan spela arkadläget mot datorn medan man väntar på onlinemotstånd. Dock får man vara beredd på att matcherna mot datorn avbryts hastigt, abrupt och inte särskilt lustigt. Arcade Edition är trots allt strået vassare än ”vanliga” Super Street Fighter IV. Har du däremot Super Street Fighter IV sedan tidigare skulle jag nog vänta med att lägga ännu mera pengar på Capcoms gatukämpar. Undantaget är om du är en riktigt Street Fighterexpert och verkligen kan uppskatta de små förändringar som gjorts och som en vanlig spelare knappt märker.

För den som varken har Super Street Fighter IV eller ens Street Fighter IV så är det här ett kanonbra köp. Street Fighter har alltid handlat om kyla, fingerfärdighet och timing, snarare än om snabba reflexer och hetsigt tryckande på gamepaden eller bankande på arkadmaskinens eller specialjoystickens stora knappar (så kallad buttonmashing). Balansen är nära nog perfekt i spelet, trots att det innehåller hela 39 olika slagskämpar totalt. Street Fighter skiljer sig även från sina konkurrenter eftersom alla slagsmål utspelar sig på en tvådimensionell plan, en horisontell axel (i t.ex. Tekken kan man även röra sig i djupet om än i ganska begränsad omfattning), även om grafiken numera är tredimensionell. Spelet blandar en tecknad, handritad stil med tredimensionellt djup och det ser fortfarande väldigt snyggt ut trots att grafiken i stort sett har stått stilla sedan 2009 års Street Fighter IV. Dock börjar kanske de tredimensionella bakgrunderna se lite väl kantiga ut, och de är fattigt på polygoner. När det gäller stil har Street Fighter emellertid fortfarande en långt framskjuten position bland fightingspel.

Spelandet är inte riktigt som i många andra stora fightingspel där frenetiska närstrider och snabba, ganska enkla kombos brukar hamna i fokus. Nyckeln till vinst handlar här istället mycket om kontringar och att få sin motståndare att hamna i ett sådant läge att han är öppen för attack. Exempelvis genom att slänga iväg eldbollar vilket får motståndarna att hoppa i luften vilket gör honom (eller henne) sårbara för uppercutattacker. En annan viktig del i spelet är de specialattacker som man kan utföra genom att ladda upp mätare genom att utföra vanliga attacker. Överlag är Street Fighter-spelen (Arcade Edition inkluderat) lite svårare att komma in i än andra fightingspel och det krävs en del övning för att bemästra specialattackerna, som ofta bygger på halvcirkel- eller kvartscirkelrörelser med styrkrysset (eller ännu hellre en joystick) följt av ett slag eller en spark. När man väl kommit över den inledande svårigheten och börjar lära sig spelets tekniker för att till slut kunna utföra dem lika smidigt som om de hade byggt på ett tryck på en knapp och sedan börjar lära sig att länka samman dessa specialattacker till kombos visar sig spelet innehålla ett större djup än man kan ana. Det är ingen slump att det är just i Street Fighter-spelen som några av de mest prestigefyllda fightingspelsturneringarna hålls. Det finns ytterligare tekniker att lära sig, som combo breakers, counterattacks och de avancerade specialattacker som endast kan utföras genom att först ladda upp en mätare genom att utföra vanliga specialattacker, men allt detta lär man sig mer och mer om allt eftersom...

Arcade Edition håller samma höga kvalitet som vanligt, och seriens precision och styrning visar hög klass, precis som förväntat. Chun Lis hemmaplan, den där myllrande gatan någonstans i Kina som har hängt med sedan Street Fighter II, ser lika fin ut som vanligt. Kens Dragon Punch brinner lika starkt som tidigare och slutbossen Seth är nästan lika jobbig som förut (jag har väl trots allt blivit lite bättre kanske, därav ordet nästan). Det mesta är precis lika bra som tidigare, och som ni nog förstår är det både spelets styrka och svaghet. Sällan vinner någon med tur utan det är nästan alltid den bäste spelaren som går segrande ur en match. Kanske är det ett betyg så gott som något till Arcade Edition. Däremot så börjar det lukta surt om Capcoms mjölkning nu, även om mjölken i det här fallet är ganska billig. Kanske för att den börjar få kort bäst före-datum, och det snart kan vara dags för Street Fighter V, eller åtminstone någonting nytt och inte ännu en uppgradering (och det är på väg också i form av Street Fighter X Tekken). Trots det kan jag inte annat än att rekommendera spelet till alla de som inte redan har Super Street Fighter IV, och till alla de som inte kan få nog av Street Fighter. Det nya innehållet är förvisso magert, men ack så gott.

	Simon Liedgren, 2011-08-18

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   GameElite.se 9/10 90% Level 7 9/10 90% Highscore Sweden 9/10 90% Eurogamer.se 8/10 80% The Bearded Nerd 4/5 80% Gamereactor 8/10 80% Megazine 7/10 70% Genomsnitt: 83% (7 rec.)