Äntligen är den här! Uppföljaren till mitt favoritspel på PSP:n har hittat hem till mig och förhoppningarna var minst sagt höga.

LocoRoco 2 är liksom originalet ett färgglatt, gulligt och utflippat plattformsspel. Du börjar som en liten rund LocoRoco och äter under banans gång upp dig till en stor bjässe. En LocoRoco kan närmast jämföras med en geleklump som rullar omkring och som blir mer svårmanövrerad ju större han blir. Kontrollerna är superenkla att hålla reda på. Du trycker ner vänster pekfinger för att luta planet åt vänster och höger pekfinger för att luta det åt motsatt håll. Håller du ner båda och sedan släpper hoppar din LocoRoco och trycker du en gång snabbt på O så splittras dina samlade LocoRocosar upp i singlar. Detta är ibland nödvändigt för att ta sig igenom smala passager. Håller du inne O en längre stund samlar dina singlar ihop sig till en stor klump igen. Precis som i ettan alltså för er som spelat den. En nyhet i tvåan är att din LocoRoco numera kan simma, även här är det ett längre tryck på O som gäller.

Dock är det mesta sig likt. Till och med vissa banor påminner väldigt mycket om originalet, det känns som att de återanvänt en del av bandesignen. Den stora skillnaden är dock att där man i ettan mest letade efter rosa blommor letar man nu även efter noter. Då och då dyker småspel upp där du ska trycka in noter i takt med musiken för att få extra noter och en belöning som kan användas till MuiMui-huset. MuiMui-huset är det hus där dina vänner som du hittar i spelet bor, och här kan du bygga ut i all evinnerlighet om du bara hittar byggstenar till det. En annan nyhet är att man kan få tillgång till kartor över banorna efter en del spelande. Ett trevligt inslag om man kört fast.

Har ni någon gång spelat för mycket Tetris så att det bara fortsätter att ramla klossar framför ögonen på er när ni lagt er i sängen på kvällen för att sova? I mitt fall handlar det numera om LocoRocomusiken. Den går på repeat i mitt huvud dagarna i ända. Det är låtsasspråk och så mycket dur att man faktiskt borde kräkas. Men jag gör det inte. Jag bara nynnar med och går och ler för mig själv istället.

Utöver de vanliga banorna finns det diverse minispel att sysselsätta sig med. Spellängden blir vad man gör den till. Att bara spela igenom banorna för att klara dem går att fixa rätt snabbt men för att plocka på sig allt som banorna har att erbjuda så finns här många speltimmar att hämta.

Jag nämnde i inledningen att jag hade höga förväntningar på LocoRoco 2 och till största delen så har de infriats. Det är ett spel helt i dess föregångares anda med en hel del nyheter och nytt friskt humör. Tyvärr är det inte så många banor, åtminstone känns det som att det är färre nu även om svårigheten kanske har ökat något. Jag tycker också att jag känner igen vissa banor alldeles för mycket. Men kanske inbillar jag mig bara, det måste ju vara svårt att vara totalt nyskapande i en uppföljare. Nu får vi bara hoppas att det kommer en trea och att den blir lika väl värd att vänta på som tvåan varit!

	Ida Hanson, 2008-12-02

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   Subdogs 5/5 100% GameElite.se 9/10 90% Gamereactor 7/10 70% Genomsnitt: 87% (3 rec.)