Samtidigt som världen står inför en ekonomisk kris släpper Nintendo och Square Enix ett spel till Wii där det gäller att bygga ett affärsimperium.

Boom Street påminner en hel del om det klassiska brädspelet Monopol. Båda spelen går ut på att bygga ett imperium och att tjäna så mycket pengar som möjligt och det helst på bekostnad av motspelarna. I motsatts till Monopol så är man inte bunden till ett bräde utan man kan spela på olika bräden i Boom Street. Medan man i Monopol köper gator där man sedan bygger hus och hotell så köper man affärer och fastigheter i Boom Street. Dessa kan man sedan investera pengar i vilket gör att det blir dyrare och dyrare för motspelarna att hamna på någon av dina rutor. Målet är solklart – bli så rik som möjligt samtidigt som motspelarna blir fattigare och fattigare. Det finns en aktiemarknad i spelet i vilken man kan köpa andelar i affärer och fastigheter, eller varför inte försöka påverka aktiemarknaden?

En positiv grej med Boom Street är att spelet har två svårighetsgrader. Det kan vara lämpligt att börja med de enklare reglerna så att ni kommer igång med spelandet. De svårare reglerna är betydligt mer avancerade med exempelvis uppdelning av spelplanen i distrikt och en mer avancerad aktiemarknad. Jag efterlyser dock en bättre lärodel i spelet som på ett lättförståeligt sätt förklarar spelreglerna.

Förutom rutor med fastigheter finns även några andra typer av rutor. Det finns exempelvis en ruta som påminner om ”gå”-rutan i Monopol och det finns rutor där man spelar minispel. Dessa minispel är emellertid snarare uppbyggda runt tur än spelskicklighet.

Spelplanerna och karaktärerna är hämtade dels från Marios värld och dels från Dragon Quest. Det gör att den som spelat något spel ur dessa spelserier lätt känner igen sig. Man kan spela upp till fyra personer och eftersom spelarna gör sina drag en och en så räcker det med att man har en Wii-kontroll som skickas mellan spelarna. Är ni inte fyra kompisar som ska spela så fylls spelet upp med datoriserade spelare så att ni hela tiden är fyra spelare.

Jag blev riktigt irriterad på musiken i spelet. Den är enerverande, men ibland dyker kända melodislingor upp från Marios värld eller Dragon Quest vilket är ett välkommet inslag i spelandet.

Jag gillar att spela Monopol. Är man några stycken som spelar så infinner sig ganska snabbt en bra stämning. Jag trodde därför att det skulle bli samma sak med Boom Street. Men, tyvärr visade det sig ganska fort att det faktiskt är betydligt roligare att spela med en riktig spelplan, riktiga spelpjäser och riktiga tärningar. Boom Street lyckas inte leverera samma stämning runt spelplanen, men spelet är för den skull inte dåligt. Du som köper Boom Street bör dock vara medveten om att det inte är lika kul som att spela Monopol på riktigt.

	Mats Ernofsson, 2012-01-05