Liemän. Skuggor i mörkret. Skördetröskor som jagar dig. Flygande godsvagnar. Attackerande ljuskronor. Natten är inte säker i Bright Falls. Vågar du dig ut?

Den kände skräckförfattaren Alan Wake är på semester i Bright Falls då hans fru försvinner under mystiska omständigheter. Har hon kidnappats? Alan har mardrömmar med karaktärer och vålnader ur hans romaner. Snart vaknar vålnaderna till liv. Drömmer han fortfarande eller händer det i verkligheten? Han blir angripen av vålnader beväpnade med skäror, släggor, knivar med mera. Han attackeras av saker som kommer till liv. Lite var stans finner han manuskriptsidor ur en bok han inte kan minnas sig ha skrivit. Det värsta av allt är att innehållet i manuskriptet kommer till liv.

Spelet Alan Wake beskrivs på konvolutet som en psykologisk thriller och ett actionspel som får pulsen att skena. Med influenser från bland annat Stephen King, Alfred Hitchcock och Silent Hill-spelen gör finska spelutvecklarna Remedy allt för att skrämma skiten ur dig, och det lyckas riktigt väl med sin uppgift. Alan Wake är kusligt. Spelet är skrämmande samtidigt som handlingen är ordentligt fängslande.

Om mörkret är Alan Wakes största fiende är ljusets han bästa vän. Lika kusliga som de mörka skogarna är, lika effektfullt och livgivande är ljuset. Utan sin ficklampa skulle Alan stå sig slätt. Med ficklampan kan han blända och till och med besegra vissa vålnader. Andra ljuskällor såsom ljusgranater är också mycket värdefulla.

Vapenarsenalen består, förutom av dessa ljuskällor även av diverse handeldvapen med en pistol som standardvapen och med tillägg av bland annat jaktgevär och hagelbössor. Men det är relativt ont om skott så att ibland måste man tänka till om man kan använda något i omgivningarna för att ta död på vålnaderna eller om det kanske är bättre att fly.

Något som Remedy verkligen lyckats med är skogarna. De är otroligt skrämmande och att bli jagad av mörkrets varelser är verkligen läskigt. När man blir jagad syns vålnaderna inte utan de attackerar då och då ur till synes tomma intet. Då gäller det att vara snabb och ducka om man ska undvika att bli huggen bakifrån.

Remedy har verkligen lyckats med det audiovisuella samspelet. Med det menar jag samverkan mellan ljud och bild i spelet. Det är väldigt viktigt i skräckfilmer och spel. Utan bra ljudeffekter som står i perfekt interaktion med det visuella skeendet på skärmen får man ingen effektiv spelskräck. I Alan Wake är denna del oerhört välgjord vilket gett ett nervkittlande resultat.

En del där man däremot inte lyckats bra med är bilsekvenserna. Man kan nämligen köra bil på vissa ställen, men dessa avsnitt tycks enbart ha stoppats in i spelet för att Remedy känt ett stort behov av att få till variation. Resultatet har istället blivit smått irriterande avbrott till den annars så förträffliga actiondelen.

Man har inte heller lyckats speciellt väl med att skapa levande ansiktsmimik. Alan Wake och övriga karaktärer känns lite tomma och själlösa, speciellt i ögonen. Även en bristfällig läppsynkronisering bidrar till detta.

Detta är dock brister man lätt kan ha överinseende med då spelet för övrigt är väldigt välgjort. Alan Wake är ett mycket nervkittlande actiondrama i sex akter. Remedy leker med ljus och mörker som kan plocka fram ståpälsen ur vilken hårdnackad spelare som helst. Det är som att vara mitt inne i en ruggig interaktiv film där mardrömmen bara fortsätter och fortsätter...

	Mats Ernofsson, 2010-05-22

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   Press2play.tv 5/5 100% Powergamer 4,5/5 90% Pulse 4,5/5 90% Svenska Dagbladet 5/6 83% GameElite.se 8/10 80% Loading 8/10 80% Hallandsposten 4/5 80% FZ 4/5 80% Aftonbladet 4/5 80% Gamereactor 7/10 70% Gamecore 7/10 70% Level 7 7/10 70% Göteborgsposten 3/5 60% Genomsnitt: 79% (13 rec.)