Väntan är över! Efter många, många år på utvecklingsbordet är muskelberget Duke Nukem tillbaka. Hans älsklingsstad, Las Vegas, ligger i ruiner och hans favoritbabes har kidnappats.

Duke Nukem Forever är en uppföljare till succéspelet Duke Nukem 3D från 1996. Sagan om Duke Nukem började emellertid redan 1991 med ett 2D-plattformsspel som jag verkligen gillade när jag spelade igenom det någon gång i början på 90-talet.

Duke Nukem Forever började med att jag fick den tvivelaktiga äran att styra strålen när Duke pissade i en pissoar. Hur kul var det egentligen? Någon minut senare kunde jag kladda lite på en anslagstavla. Hur kul var det då? Spelet fortsatte och jag kom fram till en boss. Äntligen något som var kul.

Lite senare var Duke på väg till en TV-show som blev inställd då jorden invaderats av utomjordingar som stjäl jordens kvinnor. När så Dukes två tvillingbabes, Mary och Kate, hamnade i utomjordingarnas händer kunde han givetvis inte hålla sig utanför. Det hjälpte inte att presidenten gav en utrycklig order om att Duke skulle lämna utomjordingarna ifred. Kriget hade startat.

Duke är en riktig tuffing. Inte nog med att han håller sig med tvillingtjejer som villigt ställer upp på vad han vill, han klarar nära 300 kg i bänkpress. Under hela spelets gång kommer han med tuffa kommentarer som blev ganska tröttsamma efter ett tag. Duke är nog en av de mest egotrippade spelkaraktärer som finns. Ställ honom framför en spegel och låt honom beundra sin egen kroppshydda så får du se.

Spelet är som du säkert redan listat ut inte speciellt barnvänligt. Ett exempel på det är att Duke dricker öl. När han blivit full blir han tuffare och tål mer stryk, men omgivningarna blir suddigare. Dessutom kan Duke äta steroider. När han gjort det blir hans närattacker starkare.

Det är ju hela 14 år sedan Duke Nukem Forever utannonserades. Har det varit värt väntan? Nej, Duke Nukem Forever känns gammalt och den humor som finns i spelet (jag tror i alla fall att utvecklarna försökt lägga in en viss humor) gick inte hem hos mig utan den kändes mest tarvlig. Spelet är otroligt ojämnt med banor som varierar allt ifrån hyfsat kul till olidligt tråkiga.

Som exempel på en outhärdlig bana kan jag nämna en där man ska leta rätt på en kondom, en dildo och popcorn på en strippklubb. I en annan, lika dålig bana kör man radiostyrd bil. Duke har krympts så han kan köra bilen. Gäsp, gäsp och åter gäsp!

Det är synd att banorna är så ojämna eftersom variationen är bra. Ena stunden strider man nere i grottor. Andra stunden är man högt uppe i luften på en skyskrapa. Ena stunden är Duke Nukem Forever ett traditionellt skjutarspel för att man i nästa stund hoppar runt på en plattformsbana inne i ett restaurangkök.

Striderna tillhör annars behållningen med Duke Nukem Forever. De är hyfsat kul, om än ganska enformiga och de sticker inte ut från mängden av FPS-spel (first person shooter) som finns på marknaden idag. Snarare är de lite åldersstigna med fiender som totalt saknar AI (artificiell intelligens). Trots det är striderna stundtals ganska utmanande.

Duke kan bära med sig två vapen samtidigt och det finns en hyfsat stor variation av vapen. Dessutom bär Duke med sig handgranater och minor. Ibland fryser fienden till en staty. Då kan man gå fram till denne och trycka på X-knappen. Då avrättas fienden på ett ytterst blodigt sätt.

Som hälsomätare använder utvecklarna Dukes ego. Det är ju som sagt ganska stort och man kan öka på Dukes ego genom att interagera med olika saker i omgivningarna. Exempelvis kan man spela flipper eller biljard för att öka Dukes ego. Man kan även låta Duke beundra sin egen spegelbild eller lyfta hantlar i gymmet. Det är bara att prova sig fram. Det lönar sig att vara nyfiken.

En riktigt kul pryl, som man visserligen inte kan användas speciellt ofta, är holo-Duke. Den skapar ett hologram av Duke samtidigt som han själv blir osynlig för en kort stund. Duke kan också plocka upp tunnor och annat och använda som vapen.

I Duke Nukem Forever får du även möjlighet att köra några fordon. Den radiostyrda bilen har jag redan nämnt. Dessutom får man köra gaffeltruck och monster truck. Det sistnämnda fordonet var ganska kul, men fysiken var lite ålderstigen.

Nu är det inte bara fysiken som är ålderdomlig i Duke Nukem Forever. Grafiken känns som om den har många år på nacken. Trots det hackade spelet en hel del på några ställen. Det är riktigt trist. En annan trist sak är laddningstiderna. Om man dör laddas hela banan på nytt vilket tar upp mot 40 sekunder.

Man kan även spela online mot mänskligt motstånd. Upp till åtta personer kan spela mot varandra. Detta kan du göra i ganska traditionella spellägen som har en viss Duke-tvist. Capture the Babe är spelets version av Capture the Flag. Duke Match motsvarar Death Match och Team Duke Match Team-based Death Match. Slutligen finns Hail the King som är en version av King of the Hill.

Fjorton års väntan är över, men resultatet är inte speciellt upplyftande utan Duke Nukem Forever är nästan ett riktigt lågvattenmärke. Ett så ojämnt spel kan inte få godkänt i betyg. Det är visserligen spelbart, men spelet bjuder inte på speciellt mycket spelglädje.

	Mats Ernofsson, 2011-06-25

Vad tycker andra?   Betyg Kvot   Xboxlife 6/10 60% Loading 5/10 50% Gamereactor 5/10 50% Level 99 2/5 40% Aftonbladet 2/5 40% FZ 2/5 40% Eurogamer.se 4/10 40% GameElite.se 3/10 30% Capishe 1/10 10% Genomsnitt: 40% (9 rec.)