Uppföljaren till Twisted Pixels Splosion Man är här och utlovar mer explosioner och humor. Denna gång får Splosion Man sitta på avbytarbänken och lämna plats för sin käcka fruga som är minst lika explosiv.

Splosion Man var en svår men tillfredsställande 2d-plattformare fylld med humor och bra musik. Spelet blev en storsäljare och förväntningarna har varit höga på en uppföljare. Ms. Splosion Man möter förväntningarna. Alla positiva punkter från Splosion Man har lyfts över till Ms. Splosion Man och resultatet blir ett liknande spel med fungerande koncept som fortfarande är grymt kul.

Handlingen i Ms. Splosion Man är enkel. Splosion Man har blivit tillfångatagen och när vetenskapsmännen firar detta råkar de av misstag skapa Ms. Splosion Man. Hennes uppgift är att fly anläggningen och spränga allt som står i vägen i luften. Trots att hon just skapats är hon fylld av galna popkulturella referenser. Det går sällan mer än fem sekunder mellan hennes helt slumpmässiga utspel från actionfilmer från 80-talet och refränger från hip-hop låtar från 90-talet. För mig som växt upp under den tiden blir det stundvis riktigt roligt att höra referenserna men mycket av spelets charm går nog förlorad på yngre spelare.

Lyckligtvis är det inte humorn som lockar en till Ms. Splosion Man utan allt plattformande. Man styr genom banor från vänster till höger och istället för att hoppa kan man explodera tre gånger i rad innan man behöver landa och laddas upp. På de flesta sektionerna av banorna färdas man väldigt fort så ens reflexer testas rejält. De sektioner där det går saktare får man istället ta på sig tänkarmössan och tar sig vidare och dödar vetenskapsmän genom olika pussel. Pusslen är smart uttänkta, varierade och kommer kräva att man tänker till.

Ms. Splosion Man är inte ett spel för alla. Spelet är fartfyllt och väldigt utmanande så om man inte gillar att dö finns risken att man ledsnar. Att dö är mer eller mindre det enda sättet att lära sig hur man skall klara banorna. Som tur är känns det sällan orättvist och aldrig heller omöjligt att klara något hinder. Man behöver bara vara lite snabbare eller ha lite mer precision och träning ger verkligen färdighet. Utvecklarna har också sett till att man aldrig behöver börja allt för långt bak om man dör. Det har lagts mycket fokus på att man skall klara banorna så fort som möjligt. Varje bana har en tid att klara och skulle detta visa sig för lätt kan man tävla mot andras tider online. Är inte tiderna motiverande nog kan man till och med ladda hem spöken från andras tider och då blir det ett race i ordets sanna bemärkelse.

Grafiskt är Ms. Splosion Man en fylld epilepsikaramell. Ens karaktär är neonrosa i färgen och skärmen är fylld av exploderande saker och färg. Spelet hackar aldrig utan flyter på bra och stundvis så fort att man inte hinner blunda. Det märks att det lagts ner mycket energi på banornas design och de olika pusslen är många gånger på gränsen till geniala. Ett av de klagomål som fanns i förra spelet var att man för det mesta bara befanns sig i laboratorier men här är man rör man sig lika mycket utomhus vilket är uppfriskande. Det händer väldigt mycket på bilden samtidigt vilket går bra när man spelar själv men med fler spelare blir det lätt rörigt.

Ja man kan alltså spela både själv och med upp till tre personer samtidigt. Här har utvecklarna valt att skilja på singleplayer och multiplayer när man spelar på helt skilda banor. Multiplayer innehåller lika många banor som singleplayer vilket i princip medför att man får två spel i ett. Skulle man inte ha någon att spela med går det till och med att spela multiplayer själv men då styr man båda karaktärerna med en kontroll vilket är grymt svårt. Frågan är hur många som kommer att orka spela så men det är kul att valet finns för dem som verkligen vill utmana sig själva och inte har något emot att få stryk av ett spel.

Allt som allt är Ms. Splosion Man en värdig uppföljare till Twisted Pixels hit från 2009. Spelet är visserligen väldigt likt Splosion Man men man har tagit ett vinnande koncept och skapat nya, mer fantasifulla banor och lagt till några funktioner som gjort spelet mycket roligare. Plattformandet är utmanande men tillfredsställande men svårighetsgraden kan resultera att spelet inte är för alla. Spelet Super Meat Boy har cirkulerat i mitt huvud medan jag spelat detta. Plattformandet är likt och det är minst lika utmanande.

	Håkan Hägglund, 2011-07-25