Vad innebär det att vara ensam på en ö fylld med dinosaurier? Går det att överleva? Hur gör man det? Roger har tillbringat timmar på denna ö och vet svaret.
Efter mer än två år i beta så har överlevnadsspelet Ark nu släppts officiellt på marknaden. Från att endast ha varit tillgängligt på PC finns nu spelet både till Playstation 4 och Xbox One. Jag har tagit mig an dinosurieäventyret på konsol och min upplevelse läser ni här.
Jag har haft ögonen på Ark under en längre tid men aldrig riktigt vågat ta steget och lägga den tid som förmodligen skulle behövas för att få uppleva allt som spel i denna genre erbjuder. På pappret låter dess upplägg som en dröm där man skall överleva på en ö som befolkas av både dinosaurier och andra spelare. Det är ett spel som aldrig sover vilket innebär att även om du stänger av så finns din karaktär och allt du har byggt upp fortfarande tillgängligt för alla andra som fortfarande spelar. Nästa gång du startar spelet så kan du mötas av att du har blivit rånad på ditt material samt ett förstört hus. Jag skall vara ärlig och säga att det gick upp för mig rätt tidigt att om jag skulle komma någonstans i detta spel så var det i enspelarläget. Hela onlinekomponenten blev helt enkelt ett stressmoment för mig vilket gjorde att jag startade ett eget spel på min egen ö. I mitt huvud byggde jag upp en historia om att min karaktär hade förlist på havet och nu vaknat upp på en strand med total minnesförlust.
Oförskämt nöjd med min backstory ger jag mig ut på äventyr vid den långa strandkanten. Jag lär mig att jag kan plocka upp det mesta och förstöra träd och sten för att få material. När jag säger ”lär mig” så menar jag det bokstavligt för att Ark erbjuder ingen text som förklarar vad saker skall användas till eller hur man använder dem. Jag boxar på träd och kommer fram till att dess material säkert kan användas till både vapen och skydd. Jag hittar sten på marken och efter lite pill i de till en början oförståeliga menyerna så har jag byggt mig en hacka vilket gör att jag kan försvara mig samt bryta material snabbare. Jag plockar blommor och lyckas på något sätt att tillverka kläder som gör att min kroppstemperatur höjs. Jag blir hungrig och i min iver springer jag med hackan i högsta hugg mot den första dinosaurien jag ser. Ett ödesdigert misstag då den ganska fort gör processen kort med mig. När jag än en gång vaknar på stranden så ser jag en ljuspelare och kommer fram till att det förmodligen symboliserar platsen där jag dog. Jag springer genast dit och hämtar upp min samling av material, sedan äter jag en blomma istället för en smaskig dinosaurie.
De första timmarna med Aar innebär mest att lära sig att förstå menyer och hur kontrollen fungerar. Jag förstår grejen med learning by doing men jag hade uppskattat små textrutor där man kunde få lite hjälp i alla fall för det är så mycket som händer på samma gång. Helt plötsligt blir min karaktär jättetörstig vilket gör att jag får tokspringa till havet samtidigt som natten kommer vilket gör att man bokstavligt talat inte ens ser sina händer framför sig. Jag dör några meter från strandkanten. Efter den fadäsen lär jag mig hur jag tillverkar ett kärl som gör att jag kan ta vatten med mig. Visserligen läcker det men det är bättre än inget. Många timmar senare har jag lärt mig att bygga en liten hydda och göra upp en brasa. Jag har försiktigt börjat närma mig de stora dinosaurierna och med hjälp av tipsfliken i huvudmenyn av spelet fått reda på att jag kan tämja bestarna. Ännu ett par timmar senare rider jag glatt runt på en Velociraptor vilket gör att jag kan börja utforska större områden.
Och så fortsätter livet på ön. Jag lär mig mer och mer saker. Lär mig att överleva. Tyvärr så lär jag mig också att spelet har en hel del brister som blir tydligare ju mer jag spelar. Det märks så väl att spelet är utvecklat med mus och tangentbord i tankarna för med en handkontroll blir det helt enkelt för krångligt och omständligt att utföra minsta lilla syssla. Visst kan man använda sig av knappkombinationer men det räcker ändå inte för att göra spelupplevelsen så smidig som den borde vara. Då hade jag hellre önskat att de hade gjort en lättare och mer anpassad konsolversion.
Ön man befinner sig på kan vara otroligt vacker att titta på och att få vandra fritt bland detaljerade dinosaurier är en av spelets stora höjdpunkter enligt mig. En stor värld breder ut sig framför mig och den kan vara riktigt inbjudande att titta på. Tillsammans med ett överraskande bra soundtrack för jag faktiskt en hel del Jurassic Park-vibbar. Men även här blir det tydligt att spelet inte alls är optimerat för dagens konsoler. Bilduppdateringen sviktar rejält ibland så mycket att det blir rent ospelbart. I andra fall så flyter det på helt okej. Buggar finns det också gott om vilket ger mig känslan av att jag fortfarande spelar en beta ibland.
Ark: Survival Evolved är ett otroligt ambitiöst projekt som i sina bästa stunder levererar en riktigt bra upplevelse. Det är spännande att vandra runt i en okänd värld och försöka överleva. Spelar du sen online med andra så förändras förutsättningarna rejält då du antingen kan bilda en ny stam med andra spelare och på så sätt fördela arbetet så att det går snabbare att levla upp både sig själv och sina färdigheter. Jag förstår givetvis lockelsen att spela detta i grupp och det är förmodligen så som utvecklarna har byggt sin levande värld. Tyvärr så tycker jag inte att den upplevelsen håller på konsol beroende på det tekniska och otillgängligheten. Spelar man på PC så har man förmodligen en smidigare upplevelse än den jag har haft på Playstation 4.
Det Bra
- Atmosfären
- Mycket innehåll
Det Dåliga
- Buggigt
- Tekniskt undermåligt
- Osmidig kontroll