Banishers: Ghosts of New Eden

Av i i Recensioner, 5 Mer

Banishers: Ghosts of New Eden

Ghostbusters på 1600-talet. Ungefär så skulle man kunna beskriva Don´t Nods senaste spel Banishers: Ghost of New Eden.

Om du tycker att det låter häftigt så kommer du inte att bli besviken. Dags att jaga spöken på ett lite mer konservativt sätt samtidigt som du kommer att behöva göra svåra moraliska val.

Spelet handlar om spökjägarna Red och hans partner Antea som tillsammans skyddar mänskligheten mot spöken och andar som på olika sätt blivit kvar på jorden i stället för att gå vidare. Paret kallas för Banishers och är ett yrke som både är välkänt och välkommet bland övrig befolkning runt om i världen. Deras jobb är att ta sig an uppdrag från människor som upplever sig förföljda eller trakasserade av den andra sidan, ofta av någon de själva är väldigt bekanta med, för att sedan fördriva spöket genom att förgöra det en gång för alla. Detta är lättare sagt än gjort och spökjägarna tvingas ofta nysta upp en hel kedja av händelser för att få reda på vad som orsakat att anden inte lyckats ta sig vidare. Det är här vi som spelare kommer in.

När berättelsen börjar är Red och Antea på spökjakt i New Eden och det är här som vi också förstår att paret även är ett par när det kommer till kärlek. De är varandra trogna i vått och torrt och kungör en kväll att de förmodligen aldrig skulle kunna fördriva varandra om något skulle hända. En stund senare tvingas de slåss mot en otroligt kraftfull vålnad vilket slutar med att Antea omkommer och Red vaknar upp på en strand långt ifrån händelsernas centrum. Förtvivlad och förstörd träffar han Antea som numera är ett spöke och han svär att hämnas hennes öde. Antea lovar att försöka hjälpa till så gott hon kan i sin nya form och efter ett tag märker paret att hon har oanade krafter som kan komma till stor hjälp under äventyrets gång. Förutom att hon kan hjälpa till i strider så kan man genom att gå in i hennes värld se saker som bara spöken kan se. Genom att sömlöst hoppa mellan karaktärerna kan man på så sätt utföra både effektiva attacker samtidigt som man kan lösa pussel. Detta är definitivt ett av spelets bästa moment, men det är bara hälften av historien.

Efter ett tag tillsammans i olika världar kommer ritualer på tal och Red frågar Antea om det finns en ritual som kan återuppväcka de döda. Det finns det, men den är otroligt avancerad och kräver förutom mod och kraft även att man offrar människor. Ett svårt val behöver göras. Ska paret överge sin ed och istället fokusera på att fördriva de levande för att få Antea tillbaka till livet. Valen gör vi som spelare.

I slutet av varje uppdrag få man valet att antingen fördriva spöket som gäckat eller ta livet av den person som haft med spökets öde att göra. Detta är inga lätta beslut då deras historia oftast är komlicerad och det känns sällan som att det finns ett val som är rätt. Väljer man att offra en levande människa bidrar detta till att Antea får livskraft tillbaka och fördriver du anden så bidrar detta till att hon är ett steg närmare himlen.  Det är en väldigt spännande historia som tar sin början och jag blir direkt involverad i deras öde. Under äventyrets gång tvingas man lösa svåra och psykiskt tunga uppdrag där många människors liv står på spel.

Banishers utspelar sig i en semi-öppen värld där det går att vandra en bit utanför spelets uttänkta bana men berättelsen är linjär och man behöver sällan avvika förutom när man vill hitta extra föremål. Detta bidrar till att spelet sällan tappar tempo och det gör också att storyn känns tajt och välskriven. Både huvudkaraktärer och de man stöter på känns väldigt närvarande vilket gör att man tar in deras berättelse. Detta är viktigt eftersom man sedan behöver utföra ett detektivarbete för att pussla ihop händelsernas förlopp. Storyn är absolut ett av spelets starkaste kort och den är definitivt en av mina personliga favoriter på väldigt länge. Detta borde inte förvåna mig då Don´t Nod ligger bakom flera storytunga titlar så som ”Life is strange” och ”Tell me why”.

I Banishers har de dessutom lyckats väldigt bra med spelets strider. Det sömlösa hoppandet mellan karaktärerna gör att man kan utföra väldigt kraftfulla kombos om de utförs med rätt tajming. Vissa fiender behöver attackeras med speciella attacker för att de ska börja ta skada och ju längre in i spelet man kommer desto fler attacker har man att välja mellan. Red har dessutom tillgång till ett gevär som kan göra riktigt bra med skada. Jag måste också tillägga att själva omladdnings-animationen förmodligen är den coolaste i år. Striderna känns dynamiska och kräver en hel del av dig som spelare utan att för den delen kännas allt för svåra.

Spelet utspelar sig på 1600-talet och jag gillar verkligen dess miljö och ödsliga skogar. Allt känns precis sådär melankoliskt som man förväntar sig att världen var på den tiden. Allt från byar till underjordiska grottor ser väldigt bra ut även om grafiken inte är den mest avancerade rent tekniskt. Det är designen som gör jobbet här och det gör den väldigt bra. Ansiktsanimationer avslöjar dock att spelet inte ligger där uppe bland de största AAA-spelen. Personligen så är det inget jag stör mig på eftersom story, övriga animationer och röstskådespel är väldigt bra.

Jag vill tillägga att jag spelat hela spelet på den bärbara konsolen Steam Deck och även fast jag har haft en väldigt bra upplevelse av spelet på den så vill jag dela med mig av saker som sticker ut med just den versionen. Spelet flyter på riktigt bra i 40 fps på låga inställningar förutom i byarna där den kan hoppa ner till dryga 30fps. Då skärmen är så pass liten så tycker jag ändå att spelet ser jättebra ut och designen gör sig än en gång påmind som väldigt snygg och effektiv. Över lag så är det ett spel som gör sig jättebra på Valves spelkonsol.

”Banishers: Ghosts of New Eden” har överraskat mig och har visat sig vara ett av de roligaste och mest intressanta spel som jag har spelat på väldigt länge. Från första sekund så griper det tag i mig med sin välskrivna historia och när man sedan tvingas till sitt första svåra moraliska val så är man fast. Man känner sig otroligt egoistisk av vissa val man gör för att en stund senare försvara det för sig själv genom någon väl uttänkt ursäkt. Förtjänar en man att leva trots att han dödat sin kompis och ätit upp honom för att rädda sig själv från svält, när han vet att kompisen hade samma tanke? Det är såna och oändligt mycket svårare val man står inför under detta äventyr. Tillsammans med ett dynamiskt och engagerande stridssystem känns detta redan nu som ett spel som kommer att dyka upp på min lista av bästa spel år 2024.

 

Hitta fler bra deals här »

 

Det Bra

  • Välskriven story
  • Svåra moraliska val
  • Roligt stridssystem

Det Dåliga

  • Grafiskt undermåligt ibland
  • Ostabil bilduppdatering på Steam Deck
9

Skriven av: Mats Ernofsson