Batman: Arkham Asylum blev oerhört hyllad när det släpptes. Nu är det dags för uppföljaren, Arkham City, som Ola har hårdtestat och han gillar verkligen spelet.

Batman skulle egentligen kunna bli en perfekt frontfigur för en kampanj för dödsstraff. Den stackars capeklädde hämnaren är fast i en evighetslång mardröm där han tvingas bekämpa samma psykopater om och om igen. Vore han bara kallsinnig nog att vrida nacken av den där förbannade Jokern skulle hans liv bli långt mycket lättare. Å andra sidan skulle vi ha betydligt färre serietidningar, filmer och framför allt TV-spel att roa oss med!

Batman: Arkham City är uppföljaren till det oerhört populära Batman: Arkham Asylum från 2009. Även om det ursprungliga spelet var ett riktigt guldkorn så var det bara en kokong i jämförelse när uppföljaren breder ut sina mörka vingar och sveper fram över Arkham Citys himmel. Den största förändringen är förstås att majoriteten av spelet utspelar sig utomhus i en öppen stad. Gotham har nämligen fått en ny borgmästare, Quincy Sharp, som anser att Blackgate Penitentiary och Arkham Asylum inte längre är tillräckliga som fångvårdsanstalter. Därför har han köpt upp stora delar av Gothams slum, byggt murar kring den och skapat ett mikrosamhälle vars syfte är att stänga in kriminella, psykiskt sjuka och politiska motståndare (ni som sett Flykten från New York kommer känna igen er). Den nya stadsdelen kallas Arkham City och handlingen börjar med att Bruce Wayne håller ett brandtal för avvecklandet av denna våldsamma och inhumana plats. Det står dock inte på förrän han själv blir en fånge i det nya superfängelset och snart är Batman indragen i ett nät av intriger som bara blir mer och mer avancerat ju mer man rotar i det. Är Jokern dödssjuk? Efter vems pipa dansar egentligen Quincy Sharp? Vad är Protocol 10 som vetenskapsmannen Hugo Strange talar om? Manuset är välskrivet och oerhört troget kanon. Det är svårt att inte bli engagerad och intresserad.

Valet att försätta handlingen i en öppen stad var verkligen ett genidrag. Batmans batclaw är ett underbart sätt att ta sig fram med och när man kommit till en hög punkt kan man kasta sig ut och med slängkappan utfälld, glida fram som en mörk skugga. När man har Arkham City framför sig är det nästan omöjligt att bestämma sig för var man ska börja. Visst, man har en markör på kartan som visar var nästa huvuduppdrag finns, men det finns så mycket mer att ägna sig åt och utforska än så. Gåtan är förstås tillbaka med fler pussel att lösa, politiska fångar behöver skyddas från våldsbrottslingar och dessutom finns det särskilda övningsuppdrag där man kan förfina sina glidflygarkonster. Storleksmässigt är Arkham City ganska liten i jämförelse med till exempel Grand Theft Auto, Saints Row och Red Dead Redemption. Å andra sidan är detaljrikedomen så hög och innehållet så mättat att stadsdelen aldrig på något sätt känns för liten.

Spelseriens stora styrka är att man verkligen känner sig som Batman när man sitter med kontrollen i handen. I Arkham City cementeras den känslan tack vare ytterligare gadgets och ett förfinat slagsmålssystem. Batmans arsenal av dödliga slag, sparkar och specialare är utökad och de tekniska prylar man samlade på sig i Arkham Asylum är tillgängliga redan från början i Arkham City. Dessutom har det dykt upp några härliga nyheter. Till exempel kan Batman nu kasta ut rökgranater om han blir utsatt för skjutvapen. Efter ett tag får man även tag på en ”Remote Electrical Charge”, en bössa som skjuter iväg elektriska projektiler. Mycket användbar, både när det gäller att slå ut motståndare och aktivera elektriska apparater.

Skulle man tröttna på den dystre läderlappen kan man ladda ned Catwoman för 800 Microsoft-poäng. Den sensuella kattdamen bjuder på en riktigt uppfriskande upplevelse och ger skurkar på moppen både med piska och klor. Hon har sin egen storyline (om än betydligt kortare än Batmans) och en spelstil som mer matchar hennes personlighet. Under november kommer även Nightwing och Robin bli tillgängliga för nedladdning.

Batman: Arkham City har tagit tillvara på det som gjorde det föregående spelet så himla bra och sedan förstärkt, bättrat på och expanderat. Precis som en uppföljare ska göra. Aldrig för har man blivit så insugen i Batmans universum och fått känna sig som ett nattaktivt rovdjur. Stadslandskapet är mörkt, dystert och osar gotik. Striderna är råa, taktiska och farliga. Spelvärlden kryllar av gåtor, tankenötter och skrymslen att utforska. Det är omöjligt att inte bli djupt imponerad av det här spelet och trots sin digra framtoning lyser Batman: Arkham City verkligen upp i höstmörkret.

Written by: Ola Lundin